Dags igen för Call of Duty, och den här gången gäller det Call of Duty: Black Ops 6. Jag är ett COD-fan och har varit det sedan spelserien lanserades 2003. Genom åren har serien haft sina toppar och dalar, men enligt alla trailers och marknadsföring – som verkligen har hypat upp den actionfyllda berättelsen och spelet vi kommer få uppleva – var jag supertaggad, särskilt efter det totala fiaskot med Modern Warfare III.
Lever COD: Black Ops 6 upp till hypen? Det ska vi ta reda på nu.
Kampanj
Efter magplasket MWIII i fjol, som enligt mig var världens absolut dyraste DLC, såg jag verkligen fram emot årets spel i hopp om att det inte kan bli sämre. Och faktum är att det blev det inte – men det betyder tyvärr heller inte att det är mycket bättre. Min personliga åsikt är att denna kampanj tyvärr är “mer av samma”. Vi har sett det förut: en grupp med rogue-soldater tar saken i egna händer för att bekämpa korruption inom CIA och en hemlig militärgrupp vid namn Pantheon, med sina anknytningar till – surprise surprise – Ryssland. Jag är så trött på dessa tokfientliga ryssar. Nu är det förvisso inte bara ryssar man stöter på, men andemeningen kvarstår: den största ondskan grundas återigen i Ryssland. Det känns uttjatat, och Activision måste verkligen se över och förnya sitt tänk kring singleplayer-läget.
Vad kan man då förvänta sig av kampanjen? Tja, det är samma typ av “korridorspel” som tidigare: rör dig framåt och nå dina checkpoints för att komma vidare. Fienderna är galet korkade, precis som vanligt. De står stilla på angiven plats och rör sig knappt. Duckar man, börjar de undra vart man tog vägen – det påminner om när man lekte “tittut” med min dotter när hon var liten. Jag spelade igenom Black Ops 6 på drygt sex timmar, vilket förvisso är dubbelt så långt som föregångaren. För att förlänga speltiden har man dock lagt in sekvenser med datorhackning, låsdyrkning och pussel för att lösa vissa problem. Utan dessa sekvenser är spelet säkert närmare fyra timmar än sex i speltid. Trots allt har kampanjen några ljusglimtar, med fenomenalt röstskådespeleri och filmsekvenser med fantastisk grafik. Tyvärr måste jag ändå säga att kampanjen var en besvikelse, med en grafik som för det mesta är sämre eller likvärdig med MWIII, och en historia som upprepar sig i princip som alla andra Call of Duty-spel. Det är tydligt att man behöver ta ett krafttag kring nytänkande här.
Zombies
Jag älskade Zombies-läget i Cold War och tyckte att det ändå var okej i MWIII, med open world-känslan där man kunde röra sig fritt och göra uppdrag för att uppgradera sina vapen och ta sig framåt för att öka svårighetsgraden. Det blev ett äventyr där man själv bestämde hur man ville gå till väga. Zombies i Black Ops 6 är däremot ett rejält bottennapp. Det är platt, klaustrofobiskt trångt, en liten karta och “vågbaserat” – ett antal zombies kastas in åt gången, och det blir svårare för varje våg. Vissa kanske uppskattar detta upplägg, men för mig känns det som att man bara slängt ihop något för att få med det i spelet. Kort sagt, det känns som något som hör hemma i 2012.
Multiplayer
Historiskt sett har Treyarch inte lyckats särskilt bra med multiplayerläget. Här har de dock, enligt mig, lyckats få ihop ett multiplayerläge som faktiskt är spelbart och väldigt kul. Spelet flyter på mycket bättre med det nya Omni-Movement, som gör att det känns mer realistiskt när man kan glida och kasta sig likt “Max Payne” och skjuta samtidigt. Rörelsemönstret är mer realistiskt och känns “mjukare” nu jämfört med det mer statiska rörelsemönster vi är vana vid. Banorna är relativt välgjorda och bjuder in till action. Jag kan tycka att vissa banor är väldigt röriga, men det är väl lite charmen – att det finns banor man gillar och ogillar, medan andra kanske älskar de banor som man själv inte föredrar.
Något som gjorde mig riktigt irriterad är ljudinställningarna i multiplayer. Som bekant finns det olika ljudlägen beroende på om du spelar med hörlurar, soundbar, högtalare osv. Dessa ljudlägen är dock väldigt dåligt utformade, eftersom fotsteg och riktningen från var skotten kommer inte fungerar som de ska. Fotstegen hörs knappt, och skotten hörs men inte vilken riktning de kommer ifrån. Men nu finns även “Enhanced Headphone Mode”, där man kan ställa in ljudet som man vill ha det. Kanon, tänkte jag – äntligen kan jag få ljudet som jag önskar! Men tji fick jag. Vill man ha det här läget måste man betala ytterligare 200 kr för att aktivera det! Detta tycker jag är otroligt fräckt: att släppa ett spel där man för att kunna använda alla funktioner, så måste man betala ännu mer än vad man initialt redan lagt ut för själva spelet. Detta är för mig helt ofattbart, eftersom det innebär att alla spelare inte spelar på samma villkor. De som aktiverar ljudläget får ett stort övertag gentemot de andra som inte väljer att inte aktivera det eller kanske inte har råd. Girigt.
Övrigt
Två andra saker som jag reflekterade över är att man i princip har gjort om hela menysystemet, vilket jag inte förstår då det har varit fenomenalt i de tidigare spelen. Nu känns det allmänt rörigt och ostrukturerat. Gunsmith har blivit riktigt dåligt i jämförelse med tidigare, då man har minskat antalet valbara “attachments”. Att bygga sitt vapen som man vill ha det har blivit väldigt begränsat.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis är Call of Duty: Black Ops 6 bättre än fjolårets COD: MWIII, det känns stabilare och har sina ljusglimtar med sitt röstskådespeleri och några riktigt coola filmsekvenser. Ett realistiskt rörelsemönster gör spelet snabbare och att det även flyter på bättre än tidigare. Dock måste Activision ta ett helhetsgrepp gällande singleplayer och berättelsen de vill förmedla – det känns ganska tafatt och repetitivt, som att vi gjort allt detta förut. Sammantaget blir betyget för detta spel inte mer än mellanmjölk som bäst.
Activision skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
Så här sätter vi betyg på Senses
