Steve Rogers (Chris Evans) är en ung och mycket klen grabb från Brooklyn. Han backar aldrig från en fight, men hans späda kropp ger inte mycket motstånd mot elaka människor. Han vill inget hellre än att ta värvning och åka till krigshärjade Europa för att bekämpa de största mobbarna i historien, men problemet är att hans fysik är alldeles för undermålig för att hans önskan ska gå i uppfyllelse. En dag så får Dr. Erskine (Stanly Tucci) upp ögonen för Steve och han har ett super-soldier-serum, som han vill testa på honom. Detta blir starten för Captain America: den förste Avengern.
Regissören Joe Johnston har verkligen vanan inne att göra en superhjälte-film i dåtid, bland annat med den riktigt underskattade Rocketeer i bagaget. I Captain America – The First Avenger är tidsbilden verkligen perfekt och korsningen mellan andra världskriget och superhjältesaga fungerar oförskämt bra. Det är till och med så att jag hade faktiskt tyckt det var mer intressant om det hade funnits ett par filmer med Captain America i dåtid – innan de stoppade ner honom i isen och tinade upp honom i nutid. Då hade även storskurken Red Skull (Hugo Weaving) fått lite mer att göra och utvecklats som skurk, för just nu är han oförlåtligt underanvänd.
Captain America – The First Avenger har flera riktigt bra actionscener och står stadigt på en fin, emotionell grund. Hayley Atwell som Peggy Carter är som klippt och skuren för sin roll och hennes scener med Chris Evans är ytterst väl genomförda. Samma sak med den alltid duktige Stanley Tucci. Som jag har nämnde i recensionen av Captain America: Civil War så lyckas de tyvärr inte få oss att älska Bucky Barnes (spelad av Sebastian Stan) i den här Captain America: The first Avenger, vilket gör att hela hans rollutveckling faller lite. Hade Marvel varit smarta så hade de gjort åtminstone två filmer med ”Cap” i dåtid och då skulle Bucky Barnes kunna blivit en karaktär vi verkligen älskar och vi hade fått en mer spännande utveckling. Istället så är det bland de få inslagen som inte håller i MCU.
Captain America som superhjälte kan kännas rätt så töntig, med hela ”klädd–i-flaggans-färger-tramset”; men det finns en anledning till varför han är klädd som han är klädd och det har de löst bra tycker jag – utan att det blir fånigt.
Ultra HD-utgåvan uppvisar en välbalanserad bild med bra svärta och djup. Färgpaletten är lite nedtonad, men det är så filmen är fotad. Det finns inget jitter i bilden, som jag kunde uppleva på Captain America: The Winter Soldier. Ljudet i Dolby Atmos är fullt dugligt, med bra bas och surround-effekter – men, likt Captain Marvel är det mycket lägre än vad vi är vana med. Fick vrida upp ljudet lite extra (ca 8db) för att nå samma nivåer som på andra filmer med Dolby Atmos.
Extramaterial ser det som vanligt ut att finnas gott om, men när man tittar noggrannare så är det samma pytte-korta-promotion-dokumentärer som på alla Marvel-filmerna. Jag minns en tid då det var späckat med bra extramaterial på skivorna. Där det faktiskt var något att se och INTE en reklam för filmen du just har sett. Jag saknar verkligen den tiden…
Sammanfattningsvis så är Captain America: The First Avenger en väldigt underhållande film. En välgjord origin-story, med bra tempo. Som sagt det hade varit kul att se fler filmer som utspelar sig i dåtid med Captain America. Tänk om det skulle kunna vara möjligt.
