En konklav är när katolska kardinaler från hela välden samlas efter en påves bortgång för att under isolering och hemlighetsmakeri utse nästa påve, som blir någon av dem i den så kallade Kurian. I mitten av detta står Thomas Lawrence (Ralph Fiennes) som är tillika dekan och fått i uppgift att leda samlingen i Vatikanen. Flera förhandsfavoriter träder tidigt fram; den hårdföre italienaren Tedesco (Sergio Castelitto), den konservative, afrikanske kardinalen Adayemi (Lucian Msamati), den liberale Bellini (Stanely Tucci) och den till synes fromme amerikanen Tremblay (John Lithgow) som hade ett mystiskt, sista möte med påven innan denne gick bort. Är allt verkligen som det verkar på ytan och vad finns det för dolda agendor och hemligheter som kan komma att avslöjas under denna uråldriga ritual?
Konklaven (Conclave) är en oväntat aktuell historia, med vår nuvarande påve Franciskus som haft vissa hälsoproblem, och filmen blir både lite av en thriller som ett tätt drama om tro och samvete. Det är tidvis lågmält, alltid välspelat och det bränner till när man minst anar det. På pappret kan en långfilm om ett val av påve kännas som en högoddsare på underhållningsskalan, men tack vare tyske Edward Bergers (All quiet on the Western Front) fasta regi, Fiennes lysande skådespeleri och det Oscarsvinnande manuset av Peter Straughan (baserat på Robert Harris bok) så får istället en av förra årets allra bästa och mest minnesvärda filmer. Och trots temat och inramningen blir det aldrig föreläsande plakatfilm eller något bara för de frälsta (ursäkta ordvitsen) utan en film som både berör, överraskar och lyckas få in väldigt aktuella teman helt organiskt – ända fram till det omtalade slutet (som vi älskade). Samtidigt är det också omväxlande att se en film med religiös kontext som inte är en skräckfilm eller ett skandal-drama.
Konklaven finns i en UHD 4K-utgåva, men tyvärr släpps denna inte i Sverige utan här får vi nöja oss med Blu-ray-version. Kritik på nätet har riktats mot att 4K-versionen är något för mörk och då Conclave redan är en film som utspelar sig i kyrkliga och nedsläckta miljöer så kan det kanske vara bra att se denna i Full HD istället (även om vi inte sett 4K-versionen själva). En anledning till varför flera 4K-utgåvor ofta ser mörkare ut än sina 1080p-motsvarigheter beror dels på HDR kontra SDR (som är Blu-ray) ställer högre krav på alla delar i din hemmabiokedja, därför att för många moderna bildkällor ändå hanterar HDR och tonemapping för dåligt. Ofta komprimeras också 4K-versioner annorlunda (effektivare, men hårdare) vilket också kan göra att bilden uppfattas som mörkare.
Det finns mycket att glädjas åt när man tittar på Konklaven; från den mästerliga fotot och scenografi-detaljerna – att man i Cinnecittá i Rom återskapat Vatikanens övernattnignslägenheter med kuslig precision ända ned till lysrören (vi har fått detta bekräftat av en präst som bott där). Färgerna i kardinalernas röda kappor, mot den italienska, vita marmorgolvet och bildkompositionerna där en rad med kardinaler under paraplyer går mot val skapar en härlig, cineastisk känsla i hemmabion på vår referens-OLED Panasonic Z95A. Det är härligt med en film som tar sig tid att måla i bilder och samtidigt aldrig känns långsam eller tråkig.
Ljudet är i 5.1 DTS-HD Master Audio och det bjuder oss kristallklar dialog blandat med riktigt originell och effektfull musik av Volker Bertelmann, som ibland endast består av ett enda instrument som exempelvis stråkar, som sticker igenom scenerna och höjer känslan. Man fångar också storleken och ekot i salarna och trots att detta inte är någon actionfilm så gör ljudläggningen att man dras med ännu mer i historien.
Tyvärr är den svenska utgåvan helt kal på extramaterial, något Henric ofta påtalat i sin recensioner på sistone och som känns väldigt tråkigt för oss samlare, när till och med digitala tjänster som AppleTV (iTunes) ofta erbjuder det.
Summering Konklaven
Låt dig inte luras av att Konklaven kan verka vara en långsam film om katolicism, påvar och kardinaler. Detta är en smart och spännande drama-thriller, som kommer att både överraska och beröra tittare som ger den en chans. Den visar på mänsklig psykologi, maktbegär, hemlighetsmakeri, rävspel och samvetskval utan att någonsin blir predikande eller att skriva publiken på näsan. För oss är det som sagt en av förra årets bästa och mest underhållande filmer, tillsammans med Dune: Part Two och ett absolut måste för dig som älskar cineastisk film. Och att Edward Berger ryktas vara påtänkt som regissör för nästa James Bond-film är väl en kvalitetsstämpel för underhållning så god som någon?
