Det pågår en debatt om vem som egentligen är (var) kung i Kart-spel-världen: var det, Sonys dåvarande maskot, Crash Bandicoot och hans vänner eller var det Mario Kart (på Nintendo 64)? Eftersom Mario Kart första gången släpptes 1992 på SNES och Crash Team Racing kom sju år senare, 1999 på Playstation, så råder inget tvivel om vem som inspirerats av vems huvudkoncept. Men Crash Team Racing införde, bland annat, den så populära power slide-funktionen (ni vet, den man laddar för turbo-boost i hårda svängar) som Mario Kart sen faktiskt lånade och implementerade i alla kommande spel efter det.
Enormt mycket vatten har runnit under broarna under 20 år i spelvärlden. 2019 är här och, ikoniska studion Naughty Dogs lilla PS1-pärla är i princip oigenkännlig, tre konsolgenerationer senare. Eller, oigenkännlig är det inte, bara så mycket snyggare och mer slipad på alla vis – trots att det behåller essensen, banorna och till och med spelmekaniken på pricken (om man vill, ända ned till ljudet – som kan köras i gammal burkig, Dolby Pro Logic). Beenox, som gjorde grymt jobb med PC-versionen av Black Ops 4 förra året, står denna gång bakom remastern och vi får direkt medge att de lyckats bättre än Vicarious Visions, som förvisso gav oss ett råsnyggt – men onödigt mycket svårare – Crash Bandicoot N.Sane Trilogy förra året.
Crash Team Racing är egentligen precis som Mario Kart – man race:ar runt på en given bana, oftast tre varv, plockar upp vapen-bonusar ur fråge-teckenslådor och kan boosta och hoppa med sin kart för mer turbo. Sen gäller det att spela väl och lära sig genvägarna. Crash Team Racing är ett påtagligt svårare och mindre förlåtande spel än Mario Kart-serien. Här sker inte lika mycket ”komma-ikapp”-handikapp åt den som ligger risigt till och spelar du dåligt är det egentligen bara ditt eget fel och tecken på att du inte fått ordentligt med träning. Mario Kart må ha snott power glide-boosten, men också förfinat den. Det känns både lättare och mer organiskt att boosta i Mario Kart än det gör här, där man inte kan ladda för länge eftersom man då mister boost-tillfället.
Vilket format ska jag spela Crash Team Racing: Nitro Fueled på?
Glädjande nog kan vi konstatera att alla konsol-format gör sig riktigt bra med Crash Team Racing. Xbox One X och PS4 Pro är snarlika, 1440p-upplösning med låsta 30 fps, samt sagolikt färggrann grafik och detaljer. Just 30 fps är initialt lite av en besvikelse, då 60 fps är betydligt mer behagligt i racingspel (exempelvis Mario Kart 8 Deluxe). Men fördelen här är att de 30 bilderna per sekund i CRT är superstabila och dippar i princip aldrig en enda frame – vare sig det är mycket som händer samtidigt på banorna eller att man spelar fyra spelare lokalt. Samtidigt ger 30 fps utvecklarna mer prestanda för enskild motion-blur på objekt och super-sampling som heter duga, vilket – ironiskt nog – gör att man inte tänker så mycket på att spelet ”bara” är 30 fps.
Bashårdvaran och Switch (som bantat bort 6 GB, främst på kvaliteten i mellansekvenserna) får också med beröm godkänt. 1080p på PS4, 900p på Xbox One och 720p på Switch gör att spelet ser väldigt snarlikt ut och ändå rör sig som det ska. Beenox ska ha stor cred för denna konvertering och remake, så ska det se ut.
Som helhet skulle Xbox One X vara bästa version, då den bjuder på lite snyggare, optiska effekter, men det är verkligen målfoto på skillnaden mellan den och PS4 Pro och för den klassiska Playstation-känslan (som var det enda format ursprungliga spelet fanns till) så är det kanske värt att ändå välja fritt, om du äger båda maskinerna.
Laddningstiderna känns tyvärr låååånga, även med en SSD i en Xbox One X – runt 40 sekunder mellan banorna låter kanske lite, men det känns som en evighet, då banorna bara tar ett par minuter styck att spela. En tröttsam prispall-sekvens laddas också efter varje lopp och skulle gärna kunna ha strukits (eller vara möjlig att stänga av) – den är roligt första gången, sen är den bara irriterande och slösar bort värdefull speltid.
Kontrollerna är annars supertighta och spelet känns aldrig neddraget av tekniska tillkortakommanden, något som den ungefär samtida Team Sonic Racing tyvärr led av (trots 60 fps).
Summering
Activision och Beenox har överlag gjort ett superbt jobb med att hotta upp Crash Team Racing för 2020-talet. Spelet ser ut som ett modernt spel, men behåller i princip allt som vi älskade i originalversionen på Sonys första Playstation, för 20 år sedan. Vilket som är världens bästa kart-spel är troligtvis en fråga personlig preferens och framförallt om vad man upplevde först och är van vid. För mig är Mario Kart (8) fortfarande favoriten – det vinner på genomförande och bättre design på banorna, enligt min mening. Men Crash Team Racing anno 2019 kommer inte långt efter och är mer stabilt för multiplayer lokalt. Saknar du Switch är detta det överlägset bästa kart-racing-spelet du kan få tag på till PS4 och Xbox One.
Vi syns i loppen online!
