Unga Estelle ska flytta till London med sin mamma, men på vägen dit slår tragedin till och Estelle blir alldeles ensam. Hon kommer fram till London och möter där Jasper och Horace, som är två unga föräldralösa småbusar. Tio år senare har Estelle (Emma Stone) vuxit upp och hennes designer-drömmar har vuxit sig starkare. Hon fantiserar om att en dag få jobba med Baronessan (Emma Thompson), som är en designer-mogul av stora mått. Snart visar det sig att allt inte riktigt står rätt till och Estelles väg till att bli Cruella De Vil tar sin början.
Jag tycker om Disneys geniala grepp att ge sina klassiska skurkar en egen film. Precis som med Maleficent-filmerna får vi se karaktärerna i ett helt nytt ljus och kanske förstå varför de beter sig som de gör. Cruella spelas till perfektion av Emma Stone; hon har det extravaganta och galna – men även en mjukhet och ömhet, som ger karaktären tredimensioner. Den Cruella vi för möta i den här filmen är inte den onda, skrupelfria kvinna som tänker döda och flå 99 dalmatiner-valpar för att göra en kappa av dem (i Disneys tecknade klassiker). Tvärtom så har hon här en egen hund och är väldigt vänlig mot den. Filmskaparna har gett henne lite av en delad personlighet med att hon heter Estelle men när hon är i sin lite mer elaka jag kallas hon Cruella. Vilket är ett smart grepp, för då kan man lyckas med att vi faktiskt känner en hel del för karaktären.
Emma Thompson som Baronessan är helt magisk i sin roll. För att kunna göra en skurk större och galnare än Cruella måste man nå en helt annan nivå. Där lyckas Thompson med bravur! Cruellas klassiska sidekicks Jasper och Horace spelas av Joel Fry och Paul Walter Hauser. Dessa två har jag personligen inte sett i så mycket annat, men de gör ett väldigt bra jobb att balansera humor och allvar. Mark Strong glimtar förbi också i en biroll som naturligtivs överraskar lite.
Tempot är högt, en lagom dos humor och en faktiskt en hel del oväntade och brutala händelser som kan vara ganska läskiga för mindre barn, precis som i den tecknade förlagan Pongo och de 101 Dalmatinerna.
Vissa saker blir däremot lite halv-svåra att svälja och en av dem är karaktärernas ålder. Cruella, Jasper och Horace träffas när de är i tioårs-åldern, sen går det tio år tills vi kommer dit filmen utspelar sig. Så med andra ord ska alla tre skådespelarna, i 35 års-åldern, förställa 20-åringar. Det funkar sådär kan jag säga och det irriterade mig lite. Sen kunde jag känna att filmen drar ut på sig själv lite för länge. Den har en ganska rejält tilltagen speltid på två timmar och fjorton minuter och vissa sekvenser hade kunnat kortas ned eller skippats helt.
Blu-ray utgåvan är fin, så långt som tekniken räcker. Det här en film med mycket färg och kontraster vilket ser helt makalöst fint ut i högupplöst bild. Ljudet kommer i DTS HD 7.1 och leverera därefter. Filmen har ett sanslöst grymt, publikfriande soundtrack med massa klassiska låtar som flödar ur dina högtalare i all sin prakt. Det är inte så mycket surround-effekter, men i det stora hela är det ändå ett väldigt habilt ljudspår. Disken är även fullproppad med extramaterial. Ovanligt bra måste jag säga, med hyfsat långa dokumentärer som går in på djupet och inte enbart är illa dolda promotion klipp.
Sen 27 augusti finns Cruella även att se på Disney+, via det vanliga abonnemanget och här finns filmen i 4K, med Dolby Atmos och HDR. Filmen finns även att få tag i fysisk form i 4K, en standard-utgåva och en Steel book, men båda till ett högre pris. Fast hur bra håller sig streaming versionen mot den fysiska versionen? Där jag oftast sitter har jag ett väldigt långsamt internet och måste därmed ladda ner hela filmen innan jag kan se den i 4K. Problemet här är att bitraten på streaming-versionen ändå är väldigt mycket lägre än blu-ray-versionen. Så även om den tekniskt sett är högre upplöst så är är bild-upplevelsen faktiskt bättre på den fysiska disken, då alla moderna bildkällor ändå skalar upp Full HD till 4K. Värt att ha i åtanke och ytterligare ett argument för att fysiska utgåvor är värda att samla på, även om mycket finns på streaming. Kvaliteten är oftast mycket högre från skiva.
Sammanfattningsvis så gillade jag Cruella väldigt mycket. Jag såg om den tecknade klassikern för att fräscha upp minnet och som sagt – Cruella är ju mycket snällare i den här filmen än vad hon är (blir?) senare. Fast när det redan har annonserats att det kommer en uppföljare så finns det såg möjlighet att se hennes förvandling i mera detalj. Så en varm rekommendation till Emma Stones porträtt av den minst sagt excentriska Disney-skurken Cruella De Vil.
