Days Gone är på sätt och vis det perfekta spelet att börja runda av PS4:ans historia med. Det är en amalgamering av flertalet hits till formatet, DNA:t är synnerligen välbekant från spel som The Last of Us, Uncharted-spelen och inte minst tredjepartstitlar som Rise of The Tomb Raider. Därmed inte sagt att PS4:an nu går i graven – det kändes trots allt som den kom igår (även om det var hösten 2013), men helt klart flyttas fokus allt mer mot den kommande ”Playstation 5” (som vi gissar kommer under 2020), där vissa detaljer redan bekräftas och om vi får se utlovade stortitlar – som Death Stranding och Last of Us: Part II – så lär det bli precis i PS4:ans skymning och förmodligen med PS5-versioner av dessa spel ståendes runt hörnet (precis som var fallet med förra Last of Us när PS3:ans generation tog slut 2013).
Men tillbaka till Days Gone: Här får vi ett action-äventyr med fokus på överlevnad och resurshantering, ett post-apokalyptiskt zombie-äventyr som både fångar och lånar mycket från tidigare nämna förebilder och gör det bra som helhet. Spelaren iklär sig rollen av Deacon St. John, som trots sitt prästerliga namn, är en MC-knutte som gått från prisjägare till drifter och nu försöker överleva i en våldsam och grym värld, tillsammans med sin bror. Ett par år tidigare har majoriteten av mänskligheten utrotats i en pandemi och de flesta är nu hungriga, snabba och aggressiva zombies. De odöda delas in i klasser, såsom Freakers och Rippers och du lär snart bli varse deras styrkor respektive svagheter.
Att Days Gone känns så bekant är egentligen mest positivt. Det lär kanske inte göra samma enorma impakt som sina förebilder, men åtminstone har det valt bland de allra bästa spelen som finns att låna ifrån – och det är alltid bra. Studion Bend, som står bakom det, har tidigare jobbat på Sony-exklusiva alster som PS1-klassikern Syphon Filter och PS Vita-exklusiva Uncharted: The Golden Abyss. Days Gone är i grunden ett open-world-spel, med zombietema, som förutom att implementera mekanik och inslag från Playstation-klassiker också lånar sitt tema och feeling från tv-serier som Sons of Anarchy och The Walking Dead.
Det handlar om att hantera resurser, som är ganska snålt med. Att leka Rambo och försöka ge sig på horder av zombies med ett pumphagel är ett givet recept för katastrof. Smygande är A och O, men ändå inte lika svårt och avgörande som i exempelvis Metal Gear Solid V (därifrån det lånar mekaniken att markera fiender via kikaren och smygandet vid intagande av baser), till exempel. PS4 Pro:s kraft och förmågor har visats upp tidigt med sekvenser från spelet där skärmen översvallar med zombies, á la World War Z, men det tar ett bra tag innan den typen av bataljer sker här. Days Gone är, som brukligt från Sony själva, ett produktionsmässigt välgjort spel, även om det kanske inte riktigt något Naughty Dog-nivå. Det är också väldigt vuxet och våldsamt, då huvudkaraktären dels har en kniv – som är enda vapnet du alltid har tillgång till – som han gärna använder vid behov på ett väldigt brutalt sätt, men också för att det sätter dig i situationer där du med tillhyggen måste slafsa sönder Newts, som i praktiken är är zombie-barn. Inget du bör spela inför verkliga barn eller känsliga tittare, alltså.
Rent tekniskt så imponerar Days Gone, överlag, även om här finns småskavanker. Grafiken är snygg och kamera-arbetet väldigt filmiskt; det är snygga åkningar, tighta klipp och starka närbilder. Ansiktsmodellerna är realistiska, om än kanske inte genre-ledande och detaljarbetet anslående. Spelet stöder HDR och skalar även upp grafiken till 4K på PS4 Pro (vi återkommer med exakt upplösning när vi fått mäta den), vilket återigen gör Sonys boostade konsol till förstavalet. Lite anmärkning kan dock göras på animationerna: ibland ser figurer något utklippta ut och kollisionen mellan hur en zombie exempelvis klättrar över ett objekt, såsom ett staket, ser inte alltid helt rätt och övertygande ut.
Ljudet är också riktigt välgjort. Ett cineastiskt rock- och pianosoundtrack, blandas med kristallklara ljudeffekter såsom syrsor, rop på avstånd, jamande katter, åska, väder och andra miljöljud som höjer närvaron. Röstskådespeleriet är överlag mycket bra, med David Witwer i huvudrollen (från Being Human). Det är återigen bara att konstatera och gratulera hur väl Sony sköter sina PS-exklusiva AAA-titlar och – med undantag för Nintendo kanske – så är de fortfarande ledande på detta, särskilt mot närmaste konkurrensen; Xbox. Microsofts nästa generation hårdvara (”Xbox Two”) satsar återigen på att vara bäst hårdvara, men måste rycka upp sig på format-exklusiva AAA-titlar, som på senare år inte riktigt levererat från den amerikanska jätten.
Summering:
Days Gone lånar friskt ifrån de bästa och gör det överlag bra. På sätt och vis är det poetiskt att spelet kommer nu, i solnedgången av PS4:ans livscykel och påminner oss om alla fantastiska spel vi upplevt på formatet de senast sex åren. Det är inte närheten av lika fenomenalt som förra årets Sony-exklusiva titlar God of War och Spider-Man – som enligt oss var 2018 års bästa spel – men det är ändå ett schysst, mångsidigt och roligt spel i lagom doser och det är lätt att komma in i, tack vare att det är så välbekant. So what att det inte är superoriginellt och kanske tappar lite mot slutet, om det har så grymma förebilder? Vi spenderar gärna flertalet timmar till i det post-apokalyptiska Oregon som spelet målar upp och minns tillbaka på dagarna som gått, med en konsolgeneration som varit helt fantastisk och fortfarande kanske har några överraskningar kvar att ge innan det är dags för oss att uppgradera och gå vidare till nästa.
