DreadOut 2 är uppföljaren till DreadOut från 2014 och vi fortsätter att spela som Linda Meillinda, som kan se spöken. Hennes viktigaste vapen mot andarna är hennes smartphone, som hon kan använda för att ta bilder på dem och därmed försvaga dem så pass mycket att hon kan vinna kampen. Efter händelserna i det första spelet är Linda allt annat än populär, men ändå är det upp till henne att inte bara rädda sin stad utan hela mänskligheten från livsfarliga andar.
DreadOut 2 är, precis som sin föregångare, ett indonesiskt spel som drar inspiration från landets egna sägner, vilket ger spelet en extra krydda. Via telefonen kan vi under spelets gång läsa om de olika andarna, vad de heter och hur de beter sig. Hur farliga de är osv. Spelet har även en helt ok stämning rakt igenom med många mörka områden som endast lyses upp av lampan från hennes telefon.
En annan positiv sak är att det finns ett videoklipp som går igenom händelserna från det första spelet, så för spelare som jag, som inte har spelat det första spelet, är det bra info att ha.
DreadOut 2 är ändå inte helt lätt att komma in i, för det verkar som om spelskaparna utgår från att alla som spelar del två har spelat del ett. För till en början hade jag ingen aning om hur viktig telefonen var, så jag irrade runt i mörkret och såg mer eller mindre ingenting. Sen gick jag igen fram till de rykande resterna av hennes väska som någon hade satt eld på. Första gången jag gick dit dök det aldrig upp en indikationen om att jag kunde göra något med väskan, så jag missade det. När jag äntligen får upp telefonen dyker det upp en katt. Samma här, kanske är det helt logiskt för alla utom mig, men vad jag skulle göra var att följa katten, men det gjorde jag inte, så återigen irrar jag runt banan, fast denna gång med telefonen i högsta hugg. När jag efter mycket om och men inser att jag ska följa katten så hittar jag plötsligt en person som gömmer sig, men det går inte att hitta honom utan att först följa katten.
När jag väl har hittat den första personen låses andra funktioner upp och nu helt plötsligt kan jag prata med en person inne i ett skåp som jag har sprungit förbi tio gånger förut, men då har det inte fungerat. Så spelet är med andra ord extremt linjärt. Det första spöket som jag möter är ganska enkelt att besegra genom att ta bilder på det med telefonen, men det andra spöket jag möter är sanslöst mycket svårare och ganska snabbt börjar det bli enerverande.
Det som är nytt i DreadOut 2 är att du nu kan slåss med fysiska spöken med olika tillhyggen, men striderna blir väldigt snabbt både jobbiga och irriterande. När du väl har kommit vidare så öppnas det upp en ganska stor värld och spelet är ändå intressant och ibland riktigt hoppa-till läskigt.
Jag testade den precis släppta versionen av DreadOut 2 på Nintendo Switch och även om spelet kom till PC för fyra år sedan så ser det ut som om det minst har 15 år till på nacken när det gäller grafik och animationer. Nu har spelskaparna inte samma resurser som till exempel Alan Wake II, men det känns ändå som om spelet hade kunnat vara lite mer finpolerat än detta. Ett annat alternativ är att spelskaparna hade valt att göra en ännu mer retro-look på spelet för att dölja skavankerna.
Ett annat problem är också att DreadOut 2 är mer eller mindre ospelbart på den inbyggda skärmen då all text blir otroligt liten. Texten är liten redan på en TV-skärm, så på den lilla skärmen får du verkligen anstränga dig för att se något. Nu bygger ju spelet till och med på att du ska kunna se texten för att kunna komma vidare i olika situationer, så det är verkligen en miss att inte ha tänkt på hur Switch fungerar.
Sedan är även laddtiderna väldigt långa och det stör mig också en del, framför allt som sagt att grafiken är allt annat än avancerad och tung.
Sammanfattningsvis är DreadOut 2 intressant eftersom det visar en annan kultur och deras syn på skräck. Spelet har en del ‘hoppa-till’-ögonblick och en intressant historia. Problemet är att det spelmekaniskt lämnar en hel del att önska, och grafiskt sett likaså. Dessutom blir det ett minus att spelskaparna inte har överfört spelet särskilt bra till Nintendo Switch.
Soft Source Publishing skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
Så här sätter vi betyg på Senses