Hett efterlängtade och kraftigt försenade PS4-racer:n Driveclub är här nu. Var det värt väntan och hypen?
Evolution Studios imponerade stort på oss då de släppte sjukt underhållande Motorstorm i början av PS3:ans livscykel. Motorstorm var vilt, fritt, otroligt snyggt och galet roligt att bara få race:a och utföra vrickade trick i. Med det i åtanke så är det märkligt vilket stramt och konventionellt bilspel Driveclub visar sig vara. Borta är lekfullheten, friheten och de galna tricken och kvar är en förvisso habil, men tomt ekande arkad-racing simulator.
Det är ofrånkomligt att jämföra DriveClub med aktuella konkurrenten på Microsofts Xbox One, Forza Horizon 2. För även om man lätt kan hävda att Forza-skaparna Turn 10 en gång i tiden lånat friskt av Motorstorm, så kan man nu hävda att Driveclub sneglad mer än litegrann på Forza-upplägget. Systemet här är nästan exakt detsamma – du kör race och samlar poäng (XP), som gör att du stiger i nivå som spelare och låser upp nya bilar och banor. Skillnaden i Driveclub är att du kan plocka stjärnor på varje bana, genom att slå vissa utsatta mål – såsom exempelvis totaltiden, topp-3-placering, viss medelhastighet etc.
Driveclubs stora USP (unique selling point) var annars det sociala samspelet; tillhörigheten med vänner och din klubb som du kan tävla med/för. Ironiskt som det kan låta att anklaga ett spel för att vara bakåtsträvande samtidigt som vi kritiserar denna moderna touch, med socialt nätverkande, uppkoppling och servrar, så återkommer vi till att 2014 är världen inte redo för spel som kräver ständig uppkoppling. Tekniken är för dålig, helt enkelt. Trots olyckor som Blizzard haft med Diablo III och Bungie med Destiny, så bleknar dessa i jämförelse med den smärre katastrof som Evolution upplevt med sina servrar. I princip kan vi inte minnas en hel dag som servrarna varit uppe kontinuerligt sen release, och allt som oftast har den sociala biten stängts av och spelet meddelat att det inte kan ansluta. Driveclub är ambitiöst (ur den synpunkten att alla ska vara uppkopplade) men trots rejäl försening så står vi alltså här nu – nästan två veckor efter release – med en stor del av spelets säljargument som fortfarande inte fungerar. Evolution har bett tusen gånger om ursäkt i media och vi kan ha förståelse för att teknik kan strula, men det är ju helt uppenbart att det här inte går att ro i land just nu. Detta har också försenat en utlovad gratis-version av spelet – givetvis en avskalad sådan, som alla PS4-ägare skulle kunna njuta av och hookas-in i klubb-systemet på, för att sen vilja köpa hela spelet. Hur det blir med det är allas gissning.
Hantverksmässigt i övrigt så gör Driveclub oss inte besvikna, även om det inte heller slår oss med häpnad. Om vi börjar med grafiken – som varit spelets stora dragplåster – så kan vi konstatera att det är en blandad upplevelse. Modelleringen av bilarna och detaljer på dessa – reflexioner och upplösning, är helt överträffade, vilket man troligtvis även måste säga om soleffekten, som första gången den bländar en också får en att gapa av hänförelse. Men på det stora hela är miljöerna väldigt glåmiga, grå-gröna och småtrista. Det känns lite som bergen och skogarna i de gamla Lotus Esprit Turbo Challenge-spelen. Lustigt nog använder man inte heller PS4:ans grymma potential till vädereffekter och strålkastarljus, utan istället får man som spelare kisa sig igenom de mörka partierna, exempelvis i Norge, där ett stort mörkt, regnmoln täcker solen (vilket ju är realistiskt iofs). Driveclub är ett arkadspel mer än en simulator, så varför inte använda lite ljus och färg och mer extravaganta miljöer? Titta på Forza Horizon 2 – södra Europa är fantastiskt! Mer av banorna i storstäderna en bit in och mindre av bergen i Kanada och Norge på hösten…
Ljudet är OK, men inte så mycket mer. Bilarna låter väl som de ska, med motorljud och sladdar som känns välsamplade. Men musiken är horribel, någon som somnat och slagit på en slags sequenser-synth som går på repeat och påminner om obskyr radiomusik från 90-talet, då man just upptäckt house och club. Var är variationen, radiokanalerna?
Det som Evolution fått in rätt är körkänslan. Det är skönt att styra fordonen i Driveclub och de svarar hyfsat realistiskt och skönt med PS4:ans bekväma Dual Shock 4-kontroll. Kartan och flaggmarkeringarna kunde dock vara lite tydligare, särskilt i de mörka partierna, då det ibland känns väldigt överraskande att mötas av en 90-graderssväng precis när man nått topphastighet med sin bil. Driveclub vill att du kör uber-schysst och rent som snö – alla typer av kreativa genvägar, eller att köra utanför banan, bestraffas och likaså kollisioner med andra bilar, även när de inte är ditt fel. Detta är förvisso ett val som man kan tycka om, men det förtar mycket av lekfullheten i ett spel som inte verkar huvudsakligen fokuserat på simulation. Här finns inte en massa tweakar och inställningar för varenda fjäder, som på Forza. Så, why so serious?
Som helhet kan måste vi tyvärr konstatera att Driveclub inte lever upp till förväntningarna. Även bortsett de tekniska missödena med serverstrul, så känns det som ett snyggt spel – men från förr. Det är inrutat och småstelt, man saknar den där riktiga körglädjen och friheten som next-gen kan ge oss, att utforska och ha kul och köra runt bara för att vi älskar bilar. Allt behöver inte handla om race och perfekt tagna kurvor. Det finns så mycket mer idag. Driveclub har schysst körkänsla, men det saknar lite av det där som håller en kvar och får en att känna ”bara-ett-lopp-till”. Det är inget dåligt val om du letar ett snyggt arkadracing till din PS4:a, men det är heller inte i par med de bästa bilspelen därute idag. Vem vet, med rätt patchar och nya lägen så kan det kanske blomma ut till sin fulla potential om några månader. Nu blir det bara en OK racer, som roar för stunden, men inte tillför något nytt, då den mest känns tom och opersonlig.
Så här sätter vi betyg på Senses