I höstas var vi förväntansfulla på Musses stundande återkomst i Epic Mickey 2 – The Power of Two och Epic Mickey – Power of Illusion (3DS-exklusivt). Nu har vi spelat igenom båda spelen.
Epic Mickey 2 – The Power of Two (PS3, Xbox 360, Wii, Wii U och PC) är ett tredjepersons plattformsspel i 3D som innehåller co-op (samarbets-) läge. En spelare styr Musse, som med sin magiska pensel ska måla respektive sudda ut objekt i den tecknade världen. Den andra spelaren styr Oswald The Lucky Rabbit, en föregångare till Musse, som här kan glidflyga med hjälp av sina öron och styra elektriska objekt med sin magiska fjärr. Spelar man ensam så styr datorn Oswald (som krävs för att lösa vissa problem).
Grafiken i spelet är överlag snygg, även om objekt och frame rate är lite ojämna. Stämningen från ljudet och musiken gör att det känns “Disney” och “Musse” (särskilt första delen hos Trollkarlen från Fantasia). Spelet går att spela med svenska röster. Här återfinns också några nyskrivna, sköna låtar som en gammal Disney-räv som jag älskar att få uppleva som del av berättelsen (jag saknar 90-talets Disney-klassiker…). Det är på pluskontot för Epic Mickey 2.
På minuskontot måste vi tyvärr konstatera att genomförandet lämnar en del att önska. Kameran och kontrollerna är inte speciellt lätta eller exakta och detta görs värre av faktumet att co-op läget är i split-screen. Du kan tänka dig huvudvärken när två spelare snurrar sina kameror febrilt på varsin del av TV:n för att försöka orientera sig. Lokal multiplayer är alltid svårt, då två ska dela på en skärm, men gör då som Ratchet & Clank: All 4 One och inför en fast kamera och isometrisk vy – det funkar! Designen av banor är också lite ojämn och på sina håll fantasilös. Ibland känns det nästan som man inte orkat hela vägen, till exempel i en labyrint av eldsprutande rör, där eldarna är platta och ser ut som papp-kulisser ur en Ed Wood-film.
Ett missat tillfället, då spelet ändå gör sig bäst i 1-spelarläge och i slutändan blir mest tilltalande för hard-core Musse och Disney-fans. Betyget blir därför 2/5 (testad version PS3).
Epic Mickey – Power of Illusion är uppföljaren till Sega Mega Drive-klassikern Castle of Illusion. Föregångaren, som gjorde att folk tappade hakan över grafiken som visades upp då, kom ut tidigt 90-tal. Snabbt konstaterat är att Epic Mickey gör sig betydligt bättre i 2D och blir här ett charmigt – om än ganska enkelt – old-school sidoscrollande plattformsspel innehållandes suverän grafik och mängder med klassiska Disney-referenser. Pekskärmen används till att måla / sudda ut objekt efter behov och spelet växlar mellan arkadbetonat hoppande och skjutande till springa-mellan-rum-och-minnas-vem som ska ha vad, quest-aktigt dito.
Som Disney-fan tyckte jag det här var skoj, men ställer mig lite frågande till målgruppen egentligen? Power of Illusion är ganska lätt och ganska kort, vilket gör att jag lutar åt att det riktar sig till lite yngre barn, samtidigt som spelet kräver en del tänkande och back-tracking som jag kanske inte spontant tror är helt klockrent för att underhålla de yngre.
Ett kul återseende är det i alla fall och en habil 2D-plattformare, toppad med superb grafik och sköna referenser som bonus. Synd på längden, en van gamer kan lätt spela igenom det på en sittning och något jättestort omspelsvärde ser jag inte (i form av t ex collectibles, DLC etc). Betyg blir därför en stark 3/5 (Nintendo 3DS-exklusivt)
