Recension: Ett Sista Race

377

Streetracing-legenden Dennis (David Hellenius), som alltid levt på fel sida av lagen, har nu bestämt sig för att lämna det fartfyllda livet bakom sig. Men hans nya, ansvarsfulla tillvaro störs när han får veta att hans dotter Hanna (Elsa Öhrn) planerar att delta i ett race tillsammans med sin nya kille Charlie (Malte Gårdinger). För att stoppa Hanna ger sig Dennis och hans ex-fru Tove (Malin Åkerman) ut på en resa för att hämta hem dottern. Detta blir början på ett hisnande, sista race genom Sverige, med fart, fläkt och höga varvtal. 

Ett Sista Race blev en enorm succé på bio med över 200 000 biobesökare och det visar återigen på att publiken vill bli underhållen när man går på bio. Ett Sista Race är baserad på de norska Børning-filmerna. Framförallt första och andra filmen i trilogin och även om likheterna är slående och ibland – enligt min mening – för stora, så finns det en hel del skillnader i den svenska versionen på både gott och ont.

För att börja med det som jag tycker är bra så gillar jag att Malin Åkermans karaktär Tove inte är i närheten av sin norska motsvarighet, utan är någon som faktiskt gillar Dennis fortfarande och att de ger sig ut på äventyret tillsammans. Det andra jag verkligen gillar är Ola Forssmed som karaktären Steffe som är skurken TTs (Jonas Karlssons) högra hand. Forssmed är helt fantastiskt rolig och gav mig flera av filmens största skratt.

Det finns även ett lastbilsstunt som är helt makalöst bra och min favorit Per Fritzell (Galenskaparna och After Shave) dyker upp i en liten, men minnesvärd roll.

Det som tyvärr ligger på minuskontot är scener som är rakt lyfta från andra filmer, framförallt från Børning– men också andra, klassiska actionfilmer från 80-talet. Att göra en bra remake betyder i min mening att du inspireras av originalet och sedan gör en egen grej av det, inte bara plockar saker rakt av. Nu finns det även stora olikheter mellan filmerna och som jag nämnde i ovan så finns det en hel del som är bra, men när de svenska filmskaparna valde att göra exakt samma slut som i första Børning-filmen misslyckades man kapitalt.

Nu är det en rejäl spoiler vad som sker i slutet av filmen, så jag vill inte gå in på det i detalj men kort sagt så fungerar det i det där för det är uppbyggt på ett helt annat sätt och du förstår mer karaktärernas handlingar (även om det fortfarande är stendumt även i den norska versionen). I den svenska versionen spelas inblandade karaktärerna av Peter Dalle och Johan Ulvesson och de spelar dem för bra för att filmen ska sluta på det sätt som den gör. Det ska bli intressant att se om det blir Ett Sista Race 2 och om man löser det på samma vis eller om filmskaparen Edward af Sillén fortsätter med samma realism?

Ett Sista Race som blev en så enorm bio-succé finns givetvis enbart att se på Blu-ray och självklart helt utan extramaterial. Här är en film som har mer stunts och actionscener än de flesta filmer sen Strul och ändå så läggs det ned noll med pengar och ansträngning för att maxa utgåvan med intressant bakom-material, som jag vet att det finns för jag har sett klipp här och var. Bilden är skarp och fin med djup svärta och den presenteras i 1080p. Ljudet återfinns i 5.1 DTS Master Audio, men tyvärr är mixen otroligt framtungt och väldigt avskalat från allt som heter surroundeffekter. Vilket är superkonstigt med tanke på filmens alla actionscener.

Sammanfattningsvis så gillar jag ändå Ett Sista Race även om jag inte tål slutet och att så många scener är rakt av lyfta från andra filmer. Sen drar tyvärr den tråkiga Blu-ray utgåvan ned betyget också, så resultatet hamnar precis i mitten.

SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

Så här sätter vi betyg på Senses