30 september 1997 släpptes första spelet i Fallout-serien. Det var ett datum som jag missade och blev istället introducerad till Fallout 2, som hade release året efter. Jag älskade verkligen Fallout del ett och två, men sen blev det tyst och det tog hela tio år innan Bethesda tog över licensen och gav oss Fallout 3. Trean skilde sig från de första två spelen då man släppte den isometriskt vyn och istället utspelade sig spelet ur första- eller ur tredjepersons-perspektiv. Kartan var gigantisk och det var många timmar man spenderade i ett utbombat Washington. Fallout 4 hade premiär 2015 och var i grund och botten inte så stor skillnad mot Fallout 3. Nytt var att du kunde laga mat och bygga hus, men grafiken och spelmekaniken var nästan den samma.
Jag blev lite förvånad när det utannonserades att det skulle komma ett nytt Fallout-spel med namnet Fallout 76. Det var ju inte länge sen det förra kom och jag trodde ett tag att det var något som skulle påminna om Fallout New Vegas som ju egentligen var som en större expansion till Fallout 3 och inte ett nytt spel. Jag hade fel. Fallout 76 är ett nytt spel. Typ.
Du vaknar i din säng, bakfull och jävlig och inser att alla har dragit ut från Valvet som varit ditt hem de senaste åren. Du vacklar långsamt upp, får på dig ansiktet och ger dig ut i världen. Du blir direkt attackerad av ett gäng ilskna små robotar och innan du hinner ta dig ner till din första etapp i din nya värld har du blivit påhoppad av både det ena och det andra. Du följer The Overseers brödsmulor och på vägen möter du andra som behöver hjälp.
När jag gjorde videon ovan, om mina första intryck, så var det verkligen så. Det var första gången jag spelade Fallout 76 och då jag var entusiastisk så fanns det ändå något som gnagde i mig. ”Var är alla människor?” ”Varför vaknar jag ensam och övergiven med endast en handfull robotar som sällskap?”. ”Hur kan man ha missat den största händelsen i sitt liv: att få komma ut ur valvet?” ”Aja ok, det blir nog bättre” tänker jag och kommer ut och blir direkt anfallen av ett gäng kinesiska robotar som tydligen hatar mig. Jag gör mig av med dem och följer spåret på mitt första uppdrag. Världen är vacker, med ovanligt snygga miljöer och då det här spelet utspelar sig före alla andra så har världen inte riktigt hunnit blivit den gråa och hemska värld man är van med från Fallout-serien. Jag kommer fram och förväntar mig att mötas av The Overseer med öppna armar, men där finns ingen förutom hennes övergivna läger och ett nytt röstmeddelande som ger mig en ny plats. Lite prylar och en liten tutorial och inget mer. Jag ser en annan spelare som lika förvirrad ut som jag och sen är det tomt. Ekande tomt. Var fan finns alla människor?!
Foto läget är ett kul tillägg och roligt att bilderna visas under tiden det laddar.
Aha. Det finns inga människor. Bara robotar och döda människor. De enda levande människor som finns är andra online-spelare och en handfull sönderbrända galningar som rusar mot en i blint raseri, i tid och otid. Problemen med spelet börjar nu hopa sig. Här finns en hel del buggar, alltifrån ljud som klipper fram och tillbaka, till figurer som är nere i marken, till att jag spelade en stund som ett flytande huvud, till grafik som hänger mitt i världen utan att vara fäst vid något. Allt sådant är irriterande, givetvis men det är sånt man kan fixa med kommande patchar. Men för att citera min favoritkomiker, Ron White; ”You can´t fix stupid”.
Glitch på glitch…
För det är tyvärr det som är problemet med Fallout 76: det är riktigt korkat. I de andra spelen från del ett till och med del fyra så har alltid historierna varit engagerande, både huvudstoryn och sidohistorierna. Du har alltid varit investerad i de karaktärer du möter och du vill hjälpa en del och döda andra. Du njuter av att vara hjälten eller – om du är lagd åt det andra hållet – så njuter du av att brisera en atombomb i något litet samhälle utanför New Vegas. Oavsett så är det den rika blandningen av uppdrag och äventyr som gjorde spelen värda att spela och kämpa vidare i för att bli bättre, skaffa bättre utrustning och förmågor. I Fallout 76 finns ingenting av ovanstående. Alla uppdrag får du via datorer och robotar och de du hjälper är sen länge sedan döda. Det är samma trista skräp-uppdrag som du kan få i World of Warcraft och liknande spel. Så kallade Fetch Quests: ”Gå dit, hämta det där, och kom tillbaka hit så får du en guldpeng”. Hur kunde det gå så illa? Hur kunde ett spel som hade så många underbara uppdrag bli så här kallt och tråkigt? Sen har vi hela den här samla-på-all-skit-du-hittar-så-du-kan-bygga-vapen-och-hus-grejen. Problemet är att du kan inte packa på dig hur mycket som helst och din förvaringslåda och ditt hus kan bara innehålla 400 saker. Du kan inte springa eller snabb-resa när du är överpackad med saker, så du får snällt promenera tillbaka till ditt läger. Du måste äta och dricka som en sockersjuk person på tivoli, jag tror jag stod i tio minuter och bara pumpade vatten för att kunna ge mig ut; vatten som väger så att du inte kan bära på andra grejer. Suck! Problem, problem, problem, pro…
Vänj dig med den här synen.
Vänta här nu, vänta ett litet slag: Varför sitter jag bara och ser problem? Varför ska jag sitta och sälla mig till hatarna, för det finns verkligen många hatare därute. Priset på Fallout 76 har sjunkit rekordsnabbt och kritiken står som spön i backen på nätet. Först var jag en av dem. Till dess att jag såg ljuset, och den här videon. Det han säger i videon är så väldigt sant. Det är klart att du kan inte göra ett spel som Fallout till ett online-spel utan att du måste tumma på vissa saker. Hur ska du till exempel göra ett uppdrag, som en NPC ger dig samtidigt som nån annan kreativ fan får för sig att skjuta ihjäl personen som skulle ge dig nästa del av uppdraget? Då stannar ju allt av där, eller ska den personen leva i parallella stories där den är död i en spelares värld men lever i din? Och om du och den spelaren som dödade NPC:n ska jobba ihop framöver blir det en cluster fuck av gigantiska proportioner.
Kul detalj att kunna sätta sig och lira gura ibland.
Så lösningen blev att göra robotar och terminaler. Robotar som du inte kan döda för att de är av metall och datorer som du inte kan skjuta sönder. Visst det är en stor del som du saknar här och ja, jag hade precis som så många andra hellre sett att Bethesda hade gjort en online-del till Fallout 4 istället och gjort så du kunde spela med ett par tre kompisar och vara nöjd med det. Istället gav de sig på något i stil med ett MMORPG, som är så sjukt mycket svårare och man satsade stort, men misslyckades. För Fallout 76 är ett stressat experiment som har så många skavanker att när man väljer att bara se dem så är det här ett riktig jäkla uruselt spel. Man vill ju ha ett Fallout-spel där man skulle kunna bli en Raider eller spela som en supermutant och förklara krig mot någon stad eller område. Det finns så mycket kul som man skulle kunna göra om man bara hade lagt mer tid på idéerna. Inte stressat ihop något halvdant.
Också en vanlig syn då något smartskaft satte ”Flytta lägret” på snabbknapp.
Problemet nu att blir att på grund av att Fallout 76 har fått så otroligt mycket kritik är det kanske så att Bethesda aldrig vågar sig på att göra en riktigt bra del fem. Att man bränt sina broar i sin iver att släppa den här buggiga besten till konsumenter alldeles för tidigt. De skulle ha gjort som Rockstar och skjutit upp premiären, som de gjorde med Red Dead Redemption 2. Det är ingen som kommer ihåg exakt när en film eller ett spel hade premiär, vad man kommer ihåg är om det var bra eller dåligt.
Vackra miljöer.
Så med min nya insikt om Fallout 76 så byggde jag mig ett fint hem, bjöd hem en polare på inflyttningsfest och sen gav vi oss ut på äventyr. Det här är ett roligt spel att spela med vänner och ja, det är tyvärr buggigt och allt blev inte löst med den 47GB (!) stora patchen, som kom ett par dagar efter release (den initiala installationen av spelet låg på facila 51GB) . Man har en lång väg kvar att gå, men som Fallout-fan så tycke jag ändå det här är ett sjukt kul spel och en stor värld att utforska. Bethesda har med minutiös detalj skapat en rik värld som faktiskt både engagerar och berör, om man bara ger den lite tid.
Alltid roligt att träffa vänner och gå ut på äventyr med.
Sammanfattningvis så kommer jag – kanske förvånande nog – ändå att rekommendera Fallout 76. Det kanske inte är ett spel för alla, verkligen inte. Jag började som många andra också med att känna hat och irritation mot Fallout 76, innan jag istället började fokusera på möjligheterna och det roliga – istället för att sakna allt som inte finns där. Saknar man det gamla så finns ju de fyra tidigare spelen kvar.
Fallout 76 hade vunnit på att istället för att lanseras som ett helt nytt spel istället lanserats som en expansion eller ett sidospel med en lägre prislapp (trots att spelet var nere på 179 kr under Black Friday-rean, knappt två veckor efter release). Jag kommer att fortsätta spela och utforska världen med stor iver och ser ni Henry Speed II på kartan nån dag när ni spelar, kom förbi på en kaffe vetja.
Så här sätter vi betyg på Senses
