Sugen på fordonserotik med extra allt? Är det något man får på köpet när man går och ser en Fast and the Furious-film på bio, så är det ju högoktanig action, snygga bilar, och fler one-liners än du kan räkna till. Lägg också till ett snygga-kroppar-bonanza utan dess like så har du receptets alla ingredienser. Kändistätt är det också, Vin Diesel, Paul Walker, Tyrese Gibson, Ludacris, Michelle Rodriguez och Dwayne Johnson utgör kärnan. I Fast & Furious 7 får också Jason Statham göra entrè på riktigt som bad-guy. Som tur är backar också Kurt Russell upp vår street racing-tävlande familj när de som mest behöver det.
Owen Shaw, gängets nemesis sedan förra filmen gick det som ni kanske minns inte så bra för. Hans bror är därför på krigsstigen och har satt som mål i livet att avrätta alla som hade något med detta att göra. Detta inkluderar även Brians och Mias lilla son, Jack. Chris Morgan står för manuset, och han har innan jobbat med några av de tidigare filmerna både som producent och manusförfattare. Han är dessvärre ingen stjärna i mina ögon och i händerna på regissör James Wan, som tidigare mest är känd för diverse skräckfilmer, fungerar det inte bra alls. Det känns som att varenda replik är försök till roligheter, klyschiga känsloyttringar och andra plattityder. Bilstunten har också nått en nivå som känns fullkomligt orimlig. Visst, man har länge balanserat där alldeles på kanten till absurdum. Nu fungerar det helt enkelt inte längre. Det blir för mycket. Så otroligt och spektakulärt att det liksom inte ens går att köpa i den här typen av film. Och då är jag ändå fullt medveten om vad som väntar mig när jag går och ser en Fast-film.
Jag skulle nog säga att det största problemet med filmer som Fast and the Furious är att uppföljaren hela tiden känner sig tvingad att vara ungefär samma film som den innan, fast med extra allt. När man således kommer upp i film nummer sju, har det där extra alltet adderats på så många gånger att det bara blir för intensivt och actionpackat. I nästan varje scen måste din hjärna tumma på all rim och reson. Du måste lämna allt sunt förnuft och logiskt tänkande hemma i två timmar och sjutton minuter. Slutresultatet blir därför en fysiskt och psykiskt uttröttande upplevelse, tyvärr många gånger också skrattretande dålig. Manuset är reducerat till att nästan uteslutande bestå av one liners. Detta ger en film som bara är biljakt, one liners, biljakt, one liners. Sen repetera två hundra gånger.
Ingen kan beskylla de här filmerna för att vara djupa, karaktärsdrivna filmer med maffiga skådespelarinsatser. Tvärtom är det filmer som ska underhålla med sitt höga tempo, snygga människor och bilar samt häftig action. Inte ens detta gör Fast & Furious 7. Det blir aldrig tillräckligt spännande för att jag ska orka bry mig. Det slungas så stor mängd action i ansiktet på mig att jag bara inte kan ta in allt. Nu är jag heller inte en åttiofem år gammal gubbe som bara dyrkar Ingemar Bergmans tidiga verk. Jag är nästan trettio och kan utan problem uppskatta bra actionfilm. Det här är inte bra actionfilm. Det här är inte bra alls. Visst, slutet är en fin hyllning till Paul Walker som omkom i en bilolycka innan inspelningen var klar. Men det gör inte filmen en smula bättre. Av slutet att döma blir detta tyvärr inte heller den sista delen i serien. Så hur film nummer åtta blir vågar jag inte ens föreställa mig. Man skulle nog skrotat sin sista bil för ungefär tre filmer sedan. Det som en gång i tiden var Lamborghinin av actionfilmer, brummar nu mest på som en trimmad Fiat utan handbroms. Nej tack, då cyklar jag hellre.
Så här sätter vi betyg på Senses