Recension: Forza Horizon 3

114

Forza Horizon 3, uppföljaren till Årets Spel 2014, Forza Horizon 2, är här och frågan är: kan blixten slå ned två gånger?

Efter att ha dragit in som en virvelvind för två år sen i samband med Xbox Ones release i Sverige, så har längtan på redaktionen varit minst sagt hyfsat stor att se vad genierna på Playground Games och Turn 10 skulle hitta på i nästa – Microsoft-exklusiva – Forza Horizon 3. Platsen för tävlingen är denna gång Australien och numera är det du som är boss över Horizon-tävlingen. Co-op-läget är en av nyheterna i årets upplaga av spelserien som inte längre är Xbox One-exklusiv, utan i vanlig ordning även kommer till Windows 10 (Horizon 3 stöder Play Anywhere, som gör att du kan spela på både Xbox one och Windows 10 genom att bara äga en version av spelet).

Forza Horizon förvaltar ett viktigt och anrikt arv. Bilspel med känsla och viss realism, men ändå med fokus på spelglädje och underhållning, har nästan helt försvunnit från spelmarknaden. Borta är klassiker som Burnot-serien och DiRT Rally är på utgång, samtidigt som Need for Speed-serien sen länge tappat sin lekfullhet och bara blivit mest tråkigt och alldeles för murrigt (vadå bara köra på natten? Galet). Istället ligger allt fokus idag på på high-end simulatorer med realism i framsätet: något de förvisso gör bra – exempelvis Project CARS, Asetto Corsa och Gran Turismo-spelen – men det saknas ett riktigt kul och genomarbetat spel för bilälskare som diggar underhållning framför absolut ”realism”. För oss är Forza Horizon som en skänk från ovan. Det är roligt, lätt att komma igång med och ohyggligt mångsidigt i sina möjligheter att anpassa svårighetsgraden, genom att lägga till eller ta bort hjälpmedel (ju svårare nivå du spelar på, desto mer belönas du). Det är också den ultimata drömmen för bilälskaren som vill samla och virtuellt testköra de senaste monster-åken (och det finns hela 350 bilar här): från Koenigsegg Regera till Lamborghinis senaste monster och omslagsbil Centenario, som du måste vara en stjärna för att få chansen att ens kunna köpa idag, i verkligheten (även om du mot förmodan skulle ha råd).

Du som spelat tidigare Forza Horizon-spel (ettan finns just nu att ladda hem gratis om du har Xbox Guld) kommer att känna dig helt hemma i Forza Horizon 3. Man kör från event till event, denna gång bygger man ”fans” i tiotusental istället för att få armband i olika färger när man levlar upp och du kan fortfarande delta i både tävlingar, versus-lägen (rivals) såväl som specialevent (dessa är väldigt roliga – men för få) där du ofta race:ar mot helt oväntade motståndare. Horizon 3 har även stunts som du kan utföra för att vinna fans och förutom de klassiska fartkamerorna finns även andra specialsträckor där du bland annat ska e-bromsa (handbromsa) dig igenom en så stor del av sträckan du kan. Att du styr över festivalen betyder i praktiken inte jättemycket mer än att du kan signa förare och radiokanaler, som kan ge dig bonusar, samt bestämma utformningen på tävlingar (antal motståndare, klass på bilar etc). Det är småkul, men ingen större revolution och du kan lätt bara strunta i det och glida med på spelets förinställda tävlingar och utmaningar. Här finns också ett ”illegalt” street-racing-läge som körs på natten och uppmanar till buskörning i bebodda kvarter samt ett co-op-läge, som var lite svårt att testa i vår förhandsversion, men verkar funka fint om du har en bra uppkoppling och en vän att spela med (allt du gör i co-op-läget tar dig dessutom fram i storyn, så det är väl värt att prova).

Grafiken i Forza Horizon 3 är – om möjligt – ännu bättre än den i Horizon 2. Detaljerna på de australiensiska miljöerna är hisnande; från sammetslena sandstränder, till vattendroppar som slår upp mot kameran och verklighetstrogna löv på träden, parat med en i det närmaste perfekt frame rate och en himmel med moln som skulle göra självaste Monet grön av avund. Horizon 3 stöder även HDR-grafik från release (kräver att du har Xbox One S och bildkälla som kan visa HDR) och vi förmodar att extrakraften i Xbox One S bidrar till en ännu smidigare upplevelse (vi återkommer med uppdatering i denna recension så fort vi fått in vår maskin till redaktionen).

Ljudet är, liksom i Horizon 2, mycket bra – de olika bilarna låter verkligen helt olika beroende på motor och prestanda och ljudbilden ändras med perspektivet du väljer. Det låter – helt logiskt – annorlunda inuti bilen än vad det gör utanför. Radiokanalerna är fler än sist, men tyvärr känns en hel del låtar igen från förra gången – inte minst på vår favoritkanal, Timeless (att köra en Lambo i 300 km/h till Beethovens 9:a är jäkligt mycket fetare än du kan tro!). Spelet stöder också många av de vanligaste namnen, så heter du inte något alltför udda eller lokalt så finns stor chans att du kommer att få ett mer personligt tilltal än förr, särskilt i av spelets egen intelligenta GPS – ANNA, som är ett kul inslag och känns som nick till Cortana (en av flera Halo-referenser – du kan låsa upp och köra en Warthog i Austrailen!)

Kontrollerna är precis som sist väldigt fina och går snabbt att få in flowet på. Bilarna svarar ungefär så som man förväntar sig att en riktig bil gör i olika situationer och precis som innan så kan du med berått mod testa all möjlig terräng och bränna loss utan tanke på skador eller absolut diskbänksrealism (en sportbil gör sig nog annars inte perfekt att bränna runt på en byggarbetsplats med). Du kan hitta bilar i övergivna lador, plocka skyltar, upptäcka vägar och utmana rivaler och vänners ”spöken”, som besöker din spelvärld. Precis som i tidigare Horizon-spel alltså.

Till stor del känns alltså det absolut mesta igen i Forza Horizon 3 från Horizon 2 (och ettan för den delen). Varför ändra på ett vinnande koncept, eller hur? Och visst är det så att Forza Horizon 3 är ett fantastiskt bra bilspel – det klart bästa i sin genre (som nuförtiden är väldigt, väldigt smal). Men det är svårt att fånga blixten två gånger och den där ”WOW!”-känslan och perfekta harmonin mellan körglädje, musik, grafik och framförallt plats – Horizon 2s underbara riviera bränner donuts kring Australiens outback och städer – gör att Horizon 3 inte riktigt känns som den kalejdoskopiska käftsmäll som föregångaren var. Kanske för att det ”bara” förbättrar vissa tekniska aspekter från tvåan. Kanske för att tvåan redan innehöll ”allt” ett perfekt spel ska innehålla? Kanske för att södra Europa är vackrare än The Outback (i alla fall i spel)? Forza Horizon 3 fortsätter att bära fanan högt för en suverän spelserie. Det är bara inte lika fantastiskt 2016, som det var 2014. Får man önska sig Asien – och då framförallt Japan – nästa gång? Vi kan redan nu insupa doften och känna tårarna tränga sig fram när vi tänker på körsbärsträden som blommar samtidigt som vi rattar en sprojlans ny Ferrari-modell. Tänk vad snyggt och mäktigt det kommer att vara på Xbox Scorpio…

Så här sätter vi betyg på Senses