Frostpunk släpptes till PC redan i april 2018 och nu kommer det till Playstation 4 och Xbox One. Livet efter katastrofen är långt ifrån lätt; temperaturen växlar mellan -20 och -40 och varje dag är en kamp för överlevnad. Vi iklär oss rollen som en ledare för ett litet samhälle, vår uppgift är att dessa fåtal människor ska överleva och vi ska bygga upp ett starkare och bättre samhälle. Det ska fixas mat, husrum, sjukhus och begravningsplatser och – tro mig, det sistnämnda kommer behövas.
Frostpunk är vansinnigt snyggt och är ett Sim City-aktigt spel i en postapokalyptisk värld. Jag får lite Mortal Engines-vibbar av det. Problemet är bara att det är sjukt svårt att hålla dina undersåtar på bra humör och vid liv. Runt omkring den stora värmepannan så finns det förnödenheter, men de ligger långt bort och du har bara ett visst antal människor som kan jobba… om du inte skriver en lag som låter barnen jobba också förstås…
Jag tycker personligen inte om sådana här spel; jag spelar spel för att koppla av, inte för att få ångest över att mitt kassa styre har dödat tio personer och fem till sjunger på sista versen. Det är stressigt och jobbigt att hålla kolla på allting och att försöka hålla balans mellan hopp och förtvivlan. Sen förstår jag givetvis att det är poängen med sådana här spel, men jag konstaterar verkligen att denna typ av mikro- och macro-management inte är en genre spel som jag diggar.
Frostpunk är många gånger frustrerande svårt och med mitt inbyggda medlidande så känns det här mer som ett jobb än som avkoppling och – som jag nämnde i min ARK – Survival Evolved-recension – så förstår jag mig inte på spel som är byggda så.
Sammanfattningsvis så är Frostpunk ett snyggt spel, med grymt bra grafik men det blir onödigt svårt och extremt ångestframkallande. Så jag rekommenderar det enbart till er som verkligen älskar den här typen av spel. Betyget blir ändå godkänt, för i all ångest så är det ändå ett väldigt bra spel i grund och botten.
