Lagom inför releasen av det stundande Gears of War 4 nästa år, så släpper Microsoft nu en remastrad version av det ursprungliga Gears of War-spelet. Frågan är bara om upphottad presentation kan spackla sprickorna som orsakats av tidens tand?
2006 var Gears of War ett fenomen. Det Xbox 360-exklusiva action-spelet kan man säga verkligen startade och etablerade ”cover-shooter”-genren. Grafiken, våldet (motorsågsbajonetterna!), de enorma rymdvarelserna, testosteronet och utmaningen var favoritämnena på skolgårdarna och internetforum. Cover-shooter genren har senaste decenniet justerats till perfektion av ironiskt nog konkurrenten Sonys exklusiva studio, Naughty Dog, med spel som Uncharted-serien och The Last of Us. Gears of War är fortfarande en habil samling spel i genren och samlingen Gears of War – Ultimate Edition ger oss spelet i snyggare utgåva än någonsin förr. Men felet originalet hade har inte blivit bättre med åren – snarare tvärtom.
Gears of War utspelar sig i en mörk framtid, där jorden invaderats av en ond hord utomjordingar som kallas The Locust. Som soldaten Marcus Fenix, bad-boy som tidigare dömts till fängelse av armén, så måste du tillsamman med AI-styrda kompanimedlemmar ta tillbaka vår moder jord, bit för bit. Detta gör du genom att avancera framåt, ta betäckning, skjuta av en massa rymdvarelser, avancera till nytt område och upprepa.
Gears of War är som snyggast i utomhusmiljöerna
Det som talar för Gears of War är den snygga presentationen och inramningen. Det finns en filmisk och stilistik kvalitet över mellansekvenserna och själva miljöerna, de enorma fienderna och den tämligen varierande typen miljöer. Spelet skiner som mest i utomhusmiljöerna, då är det riktigt vackert. I vissa versioner av Ultimate Edition får du dessutom även med Gears of War 1,2 och 3 (Xbox 360-versioner som funkar på Xbox One) samt 90 minuter extra gameplay, som hittills bara funnits på PC-versionen av spelen. Blandat med en upphottad grafik i 1080p och ganska stabil frame rate så får man väl säga att The Coalition (som håller i remaken) för Microsoft lyckats lägga ytterligare en framgångsrik remake till sin lista (men vi saknar hela samlingar, såsom Halo: Master Chief Collection och Rare Replay). Ljudet är riktigt, riktigt bra och surrounden används effektiv för att lägga in ljudeffekter som kan ge orientering om var fiender kommer ifrån och bäddar med tung bas en grund för elden, granaterna och utomjordingarnas grymtande.
Samtidigt så finns det något bekymmersamma kontrollen kvar. En av de saker som vi minns att vi stördes oss på i originalet var hur klumpiga och oexakta soldaterna kändes och den känslan är helt intakt här. Fenix kan rusa genom att man håller in A-knappen, men han blir då som en stor segelbåt med styrfart – hyfsat snabb men totalt bångstyrig, vilket kan innebära skillnaden mellan liv och död när det hettar till. En annan sak som givetvis är likadan – och som vi inte förstod storheten i då spelen hade sina glansdagar heller – är karaktärerna och storyn. Att Gears of War är snyggt presenterat är inte alls samma sak som att det är välskrivet eller originellt. Invasion från rymden har vi spelat 10 000 ggr förr och inte heller är utomjordingarna några stora överraskningar i fråga om design. Vidare så är dialogen och storyns röda tråd rätt trött och generisk; soldaterna i kompaniet har inga vidare personligheter att tala om. Spelarens alter ego, Marcus Fenix, ser ut som parodi på om Fred Durst hade hamnat på ett taskigt amerikanskt college, tagit anabola och börjat spela quarterback. Stor, köttig och fyrkantig i både personlighet och framställning – vilket är en beskrivning som passar på de flesta, ganska stereotypa karaktärer i spelet. Ju mer man spelar desto mer investerar man och ”vänjer” sig vid dem, såklart, men det tar tid innan man riktigt orkar emotionellt bry sig att en opersonlig kompanjon blir brutalt avrättad av en namnlös utomjording.
Då gjordes också stort nummer av de virtuella soldaternas AI. Du kan som ledare beordra dem att anfalla, forma grupp och dra sig tillbaka. Men det är mer A än I och inte sällan så kan soldater ställa sig rakt i skottelden, som du skickar från ditt gömställe, och på så vis både täcka fiender och utsätta sig själva för skada (som du ofta får ansvara för att hela dom för). Om fiender kommer för nära dig så blir det också krångligt att göra processen kort med dem och ibland så dör man helt i onödan för att man inte kunde vända sig exakt för att sätta motorsågen i skallen på en fuling från världsrymden. Onödigt frustrerande i tidvis ganska långa fighter, som man då måste göra om. Lägg till detta vissa, fasta checkpoints som man inte kan spara utöver och du har ett gäng små, men irriterande saker som drar ned helhetsbetyget.
För dig som älskade Gears of War på tiden det begav sig och vill peppa inför fyran så kan Ultimate Edition vara ett bra sätt att få tiden att gå snabbare till nästa år. Det är snyggare och mer komplett än det gamla spelet och du behöver inte längre behålla din gamla Xbox 360-version av det. Om du å andra sidan aldrig spelat Gears of War eller inte älskade spelet på 360 så kan det slå lite åt båda håll – det är en remake med bra teknisk nivå och speldesign som verkligen försöker överraska och underhålla, vilket den lyckas med delar av tiden. Men det räcker inte riktigt hela vägen. Gears of War är bra och blir bättre ju mer du kommer in i det, men tidens tand tar ändå ut sin rätt till slut.
Så här sätter vi betyg på Senses