2018 hade Halloween premiär, en film som fungerade som en direkt uppföljaren på klassikern Halloween från 1978. Skillnaden på den här filmen och alla andra uppföljare är att den fungerar som en direkt uppföljare till den första filmen och därmed har inte någon av den uppsjö av filmer gjorts om mördaren Michael Myers ägt rum i den här filmens värld. Hänger ni med? Jag gillade den nya Halloween-filmen för att den lyckades göra något nytt, men ändå vara väldigt trogen originalfilmens estetik och som alltid när något blir en succé så får det en uppföljare.
Michael Myers (Nick Castle) överlever att bli instängd i en övertänd byggnad och ger sig ut på en mördarjakt utan motstycke. Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) är fast på sjukhuset efter sina skador, men delar av hennes familj sluter upp medborgargardet som samlats för att en gång för alla ta kol på den galne mördaren. Deras ledare är Tommy (Anthony Michael Hall) som var pojken Laurie räddade från Myers 1978. Paranoia och allmän dumhet griper tag i invånarna och snart faller den lilla staden Haddonfield in i totalt kaos.
Först till det jag gillar med Halloween Kills – och det är faktiskt ganska mycket. Sekvenserna som utspelar sig 1978 är sanslöst välgjorda och riktigt roligt att få se vad som hände senare på natten, i den här filmens värld. Filmskaparna ska även ha en eloge för att de lyckas med konststycket att få med en viktigt huvudkaraktär från originalfilmen utan att använda datorns hjälp! Halloween Kills är pepprad med karaktärer från första filmen. En del av skådespelarna kom tillbaka från pensionen för att få möta Myers igen. Anthony Michael Hall spelade inte Tommy i originalfilmen, men med hans 80-tals bagage så passar han ändå perfekt in i filmen och karaktären.
För att sedan gå över till det som är synd med filmen så är det att Halloween Kills känns extremt mycket som en mellanfilm. Jamie Lee Curtis karaktär Laurie Strode är knappt med och spenderar all sin speltid på ett sjukhus. Realistiskt kanske, efter det hon råkade ut för i första filmen, men jag vill ändå känna att en film kan stå på sina egna ben utan att vara en enda lång trailer inför nästa film. Halloween Kills har även flest antal dödsscener någonsin i hela Halloweens-historia – vilket på sätt och vis kanske inte något negativt, men filmskaparna verkar tro ibland att de gör en film om Jason Voorhees (Fredagen den 13e-filmerna) och inte om Michael Myers. För hur det än är så är Myers en vanlig människa, han är inte odödlig och inte osårbar.
Ultra HD-utgåvan är kanon, med grym bild och mörk svärta. Hela filmen utspelar sig mer eller mindre på natten och konstrasten mellan ljust och mörkt ger bilden en nästan tredimensionell känsla. Ljudet i Dolby Atmos levererar till fullo och det är verkligen en hårresande upplevelse när världen omsluter dig som tittare. Extramaterialet är riktigt bra, med intressanta och djupgående dokumentärer och annat smått och gott. Filmen presenteras även i två versioner; först den vanliga versionen som gick på bio och sen en förlängd version som är runt 4,5 minuter längre. Största skillnaden är att det är ett nytt, förlängt slut som jag tycker är bättre än originalet. De andra minuterna är förlängda och mer ingående dödsscener.
Sammanfattningsvis så blir betyget för Halloween Kills med beröm godkänt för utgåvan är schysst och filmen är underhållande. Fast i jämförelse med Halloween från 2018 så saknar uppföljaren en hel del av den filmens finess. Redan senare i år har Halloween Ends premiär och med den titeln kan man ju bara gissa hur det kommer att sluta…
SF Studios skickade recensionsexemplar av denna film. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan ni läsare (konsumenter) är de vi skriver våra oberoende intryck för.
