Även om man är bloggare och allmän filmälskare så hinner man ju aldrig se allt som kommer ut i filmväg. Fenomenet High School Musical, som numera även är live-föreställning här i Stockholm, är en av de ”storfilmer” som gått mig helt förbi. Fanbasen är enorm, jag har tappat räkningen på hur många gånger jag utmanats på Facebook att delta i HSM-quizzar (som jag givetvis suger i, eftersom jag i princip bara kan namnet på en av skådespelarna i serien).
Nu är trean här, som man kallar ”sista året” (även om ”världens ände” inte hjälpte som sista del i Pirates-filmerna). Gänget ska gå ut gymnasiet och som ett minne att vörda för alltid sätter de upp den bästa avskedsmusikalen någonsin. Hurra!
OK, jag är nog fel målgrupp för den här filmen. Det är svårt att hålla sig för skratt ibland när man bjuds på övertydliga moralkakor och figurer som känns plockade från en 50-tals tv-serie (som den ”elaka bimbon”, ”det sött förälskade paret som tittar ut från trädkojan” osv). Samtidigt är det en film, eller egentligen en musikal, som säkert tilltalar yngre tittare och då framförallt tjejer, skulle jag tro. Jag gillar musikaler och ibland svänger det skönt i låtarna, samtidigt som det också kan vara lite småcharmigt att se en film som är så oskuldsfull som denna.
Foto: ur High School Musical 3 / Fred Hayes
Blu-ray-utgåvan är riktigt fin, som man ju kommit att förvänta sig av Disney. Färgerna och detaljen fullkomligt exploderar inför tittaren. Eftersom det är en musikal och en slags high school-fantasi så är det hårda prövningar som din bildkälla utsätts för. Första scenen, vid basketmatchen, är övermättad av röda dräkter och rödklädda supporters och det ligger på gränsen till att det börjar blöda lite här och där. Men det klarar sig (givetvis har detta även med din bildinställning att göra, inställningar som ”dynamiskt” och ”optimal” kan nästan ge tecknad-film-känsla här, på gott och ont). Ljudet, som i originalversion är i DTS-HD 5.1 är trevligt, inte det absolut tyngsta bas jag hört men gör ändå det det ska (har inte ens vågat lyssna på svenska dubben, som ”bara” är DD 5.1). Extramaterialet består till stor del av snuttar från inspelningen, intervjuer och stillbilder. En extra kul grej på den här utgåvan är att DVD-versionen finns med i fodralet, så du kan se filmen även hos mindre tekniskt-begåvade vänner, eller på vilken annan dvd-spelare som helst. Både DVD- och Blu-ray-versionen är sk Extended Edition, som alltså är något längre än bioversionen och innehåller fler scener.
Jag vet inte hur denna del står sig mot de andra eftersom jag inte sett dem och jag blev, ärlig talat, inte särskilt sugen att göra det nu heller. Men jag kan uppskatta musiken, koreografin och den läckra presentationen som gör sig ypperligt på Blu-ray. Givet köp för fansen!
