I Hit Man får vi följa den “verkliga” historien om universitetsprofessorn Gary Johnson (Glen Powell), som extraknäcker som falsk lönnmördare åt polisen. Det visar sig att Gary är otroligt duktig på att spela olika roller och tar sig an uppgiften på ett sätt som ingen någonsin sett förut. Det är en total personlighetsförändring mellan den blyge, timide och osäkre Gary till hans självsäkra lönnmördarpersona. Under ett uppdrag möter han den vackra Maddy (Adria Arjona), som ber honom att mörda hennes våldsamma och kontrollerande make. Det blir starten på en rad händelser som kommer att vända upp och ner på Garys liv fullständigt, och vad som är värre är att den misstänksamme polismannen Jasper (Austin Amelio) verkar veta mer än vad han vill erkänna.
Regissören och författaren Richard Linklater började sin karriär med lågbudgetfilmen Slacker och slog sedan igenom med Dazed and Confused från 1993. Linklater är känd för att experimentera med sina filmer, såsom han gjorde med Boyhood från 2014, där filmen utspelar sig under 12 år och även är inspelad under samma tidsperiod. Så pojken växer upp från sju år till 19 år under filmens gång. När jag såg trailern för Hit Man och att det var Linklater som var regissör och en av manusförfattarna blev jag direkt nyfiken.
Filmen är som sagt baserad på en äkta falsk lönnmördare vid namn Gary Johnson, som faktiskt arbetade med polisen i många år och satte dit en lång rad människor som ville göra sig av med någon i sin närhet. Filmversionen tar många friheter med sanningen, och även om karaktären bär samma namn är likheterna inte särskilt många. Den verkliga Johnson fick aldrig se filmen eftersom han dog året innan Hit Man hade premiär 2023 på Netflix i USA.
Huvudrollen spelas till perfektion av det nya superstjärnskottet Glen Powell, som är med i typ allt som släpps inom en nära framtid. Jag såg honom för första gången i Top Gun: Maverick, men lade ingen större vikt vid honom, men denna gång visar han verkligen sin bredd. Det är få skådespelare som får möjligheten att kunna göra så här pass många olika roller i en och samma film.
Hit Man lanseras som en action/komedi, och det finns helt klart en del komiska scener och händelser, men den största delen av speltiden går åt till Gary och Maddys förhållande och hur det utvecklas med henne som tror att han är en självsäker lönnmördare, när han i själva verket är en väldigt timid lärare. Här ligger en del av filmens problematik, känner jag, för jag köper Glen Powell som lönnmördare, men jag köper honom inte för fem öre som läraren. Först och främst blir det helt fel att en person med Powells utseende och perfekt mejslade kropp skulle vara en timid och ganska tafatt lärare som är helt utan sociala färdigheter. För att överhuvudtaget bygga en sådan kropp som han har måste du ha självdisciplin och tro på dig själv, två saker som karaktären verkligen saknar i början av filmen. Hade vi istället fått se hur han under tiden som Hit Man börjar träna och skapa sin kropp, så hade jag köpt det mer, för där har han självförtroendet.
Det som också störde mig var att filmen aldrig riktigt lyfter och drar igång ordentligt. För när det väl börjar brinna i knutarna är filmen slut. Slutet har också en del problem, för här vrids allt ett varv för mycket, och jag satt in i det sista och hoppades på en twist som aldrig kom.
Sammanfattningsvis lägger jag betyget precis i mitten, för hur det än är så är filmen till stora delar underhållande, men den kunde ha varit så mycket mer. Plus, med en speltid på närmare två timmar och en story som håller för en och en halv, finns det flera scener som hade kunnat strykas helt. Framför allt de långa föreläsningarna Gary har som lärare, som verkligen dras ut alldeles för långt.
