Nästan fem år efter den hyllade ettan får vi ett PS5 (och till slut även PS4)-spel som många längtat efter. Horizon 2: Forbidden West utlovade vackra miljöer och att utnyttja kraften i den nya generationen hårdvara. Vi tar reda på hur väl det lyckats.
Horizon: Forbidden West plockar upp i princip exakt efter slutstriden i ettan. Vår hjältinna Aloy måste finna en backup av terraforming-programmet Gaia och resan tar henne snart till det förbjuda västerlandet. Där väntar exotiska platser, nya motståndar-maskiner och bekantskap med en helt ny, hänsynslös stam människor.
Eftersom Playstation 5 forfarande är brist på i butik, nästan ett och et halvt år senare och PS4:an redan har en enorm användarbas så beslutade Sony att släppa Horizon 2 till båda formaten. Fördelen är uppenbart, men nackdelen innebär såklart ett tekniskt tak på ambitionen, då spelet måste fungera på nästan tio år gammal hårdvara (ja, den ursprungliga PS4:an kom faktiskt 2013…!). PS5-ägare får dock bättre grafik, högre upplösning och 60 fps (bland annat). Vi har endast kört PS5-verisonen för detta test så det är där fokus kommer att ligga.
Holländska utevecklarna Guerilla Games är kända för att vara visuellt grymma på Playstation-hårdvaran. Deras Killzone-demo minns säkert alla än idag som ”utlovad” grafik-nivå på Playstation 2 och första spelet, Horizon: Zero Dawn, var ett vackert – om än lite för upprepande – open-world-spel på PS4 (Pro, framförallt). Horizon 2 behåller grundkonceptet och förfinar det något. Först ut märks presentationen: här bjuds på underbart vackra färger och ljuseffekter och en hel del snygga detaljer, bland annat i fienders design och metall-bitar. Spelet låter dig på PS5 välja mellan högre upplösning (upp till 4K via checkerboard) och snyggare detaljer i 30fps eller lägre upplösning (1800p), mindre detaljer och 60fps. Normalt sett pushar vi alltid för 60fps – men här är fallet faktiskt inte lika solklart. Horizon 2 är faktiskt påtagligt snyggare och mer detaljerat i Grafik-läget och 30fps stör faktiskt inte flowet nämnvärt. 60fps är såklart alltid nice to have, men spelet tappar faktiskt rätt märkbart i detaljer och dras tidvis med en lite mjölkig ”hinna” över sig, som sänker det visuella intrycket. Det är lätt att växla mellan de två lägena så vi föreslår att du provar båda. Vi fastnade faktist mest för det första läget.
Horizon Forbidden West har försenats och skjutits upp för att undvika så kallad crunch, men ändå är spelet inte helt buggfritt vid release. Vi har haft det i några veckor och under tiden har stora patchar kommit som fixat de största buggarna, men fortfarande finns här störande pop-ins av objekt och rena matte-fel där objekt tappar färgen ibland i mellansekvenser. Detta lär säkert strykas ut inom kort med fler patchar, men det drar såklart ned intrycket på ett annars snyggt, visuellt arbete.
Ljudet är mycket bra, särskilt om du spelar på en kraftfull hemmabio med lite volym. Mixen är levande och tight, man kan höra fienders position och musiken omsluter oss behagligt, samtidigt som dialogen aldrig tar stryk och blir otydlig. Soundtracket är värt att lyfta, det är både stämningsfullt och vackert och förhöjer den filmiska känslan och presentationen.
Horizon Forbidden West är – likt sin föregångare – också ett open-world äventyr. Dessa har vi älskat och älskar fortfarande när de görs som Witcher 3, men även det spelet har en del vaddering och tradiga fetch-quests som bara innebär extra speltid i form av nötande, att vara springpojke och bocka av en ”att göra-lista” (här lånar man också inspiration från Witcher 3 med ”maskinknuff”, Forbidden Wests version på kortspelet Gwent). Med åren har vi allt mindre ork och tålamod för ”busy work” (det har vi nog med i vardagen). Horizon 2 lyckas faktiskt skala ned på ”ärendena” och även begränsa områdena det utspelar sig på något, så man slipper helt nedlusade kartor á la Assassin’s Creed: Valhalla (ett jättebra spel, men en mardröm för oss med lite OCD som ”måste” bocka av ”allt”). Priset blir dock att en del områden känns något ”trånga” och designen på plattformsinslagen inte är blir helt även, då det är svårt att ibland hitta och pricka ytor och kanter som Aloy faktiskt kan hoppa till och använda sig av. Här har man mycket att lära av Uncharted-spelen, som bemästrar denna del perfekt. Ruinerna – spelets sidospår för att finna artefakter – är exempel på speldesign och mekanik som inte fungerar lika bra som resten på grund av ovan nämnda tillkortakommanden.
På plussidan så är äventyret välskrivet, överlag och striderna känns intressanta och levande. Här finns precis lagom med vapen att hitta, utveckla och bemästra och man tappar liksom aldrig tråden i huvudäventyret, även om man tar en avstickare på ett sidouppdrag då och då.
Summar summarum känns det som Horizon Forbidden West förvaltar arvet från Zero Dawn väl och förädlar det. Vi gillar storyn och den upprensade kartan, men buggarna och vissa spelmekaniska inslag (bandesign framförallt) känns inte lika tighta. Överlag är det dock ett action-äventyr alla bör uppleva och även om vi leker med tanken på hur grymt det hade kunnat bli utan tio år gammal hårdvara som farthinder, så råder ingen tvekan om att det är kul att PS4-ägare (samt de som inte vill betala överpris för en PS5:a idag) också får chansen att uppleva det. Därför blir Forbidden West ändå ett måste denna vår för Playstation-ägare.
Playstation skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende, med er läsare och konsumenter i fokus.
