Hösten bästa (och sämsta) nya tv-serier - del 4

UPPDATERING: nu med nya premiärer 2013 och status på varje, visad serie.

NBC – del Universal-konglomeratet (med storägare General Electric, GE) kallar de sig för “komedi-kanalen” och har historiskt haft några av världens mest älskade tv-serier såsom Vänner. På senare år har hypen minskat och program som Conan O’Brien och OS-sändningarna balanserar ut halv-hits som Up all Night och Whitney. Förra året hade de ett ganska svidande år, då flera av deras dyra prestige-projekt kraschade ett efter ett – det började med Charlie’s Angel’s remaken som gick bara ett par avsnitt, kittlande titeln Playboy Club som aldrig blev något “Playboy” och trista flygvärdinne-dramat PanAm. Detta året verkar tyvärr inte bli mycket bättre, även om det finns hopp i horisonten.

*** – Hett

1600 Penn – Tänk om USAs president hade en familj – bestående av en osäker, ny fru, en gravid tonåring, två bråkiga småsyskon och en uber-slacker till son? Just så är det i 1600 Penn (som syftar på 1600 Pennsylvania Avenue, Vita Husets adress). Bill Pullman kör sin Spaceballs-karaktär som USAs president (och är kusligt lik Mitt Romney till utseendet, i flera av scenerna), Jenna Elfman vet vi kan komedi sen Dharma & Greg, men det stora fyndet är Book of Mormon-stjärnan Josh Gad, i rollen som slacker-sonen (som även är medskapare till serien). Stor komisk talang och timing gör att han lyfter 1600 Penn till en av vårens starkaste komedilöften. (Premiär: 10 januari) (Status: läggs ned efter 1:a säsongen)

Guys With Kids – Den något generiska titeln döljer det närmaste man kommer Vänner-komedi i år, på NBC. Rapp halvtimmes-sit-com, med årets NBC-trend – paradigmskiften – om tre killar som alla har småbarn att ta hand om. Tidvis fånigt och inte i närheten av Vänners briljans, men den överlag mest roande sit-comen som faktiskt bjuder på skratt, vilket är det man ju förväntar sig av en komedi. Piloten är bättre än trailern. (Premiär 26:e september) (Status: 4 avsnitt till, sen nedlagd 2013)

Hannibal – Vi fick ingen förhandspilot av Hannibal, men vi lägger den i “het”-kategorin redan efter den extremt blodiga trailern. Har Fox The Following (som gått kanon, precis som vi gissat) satt ny standard för hur mycket våld man kan visa på amerikansk, allmänn TV? 4:e april får vi svaret. Mads Mikkelsen som Hannibal och Laurence Fishburne som Jack Crawford. Kommer att bli grymt (bokstavligen). (Status: Rullar på bra, en andra säsong känns trolig)

** – Ljummet

Deception – När en ung, vacker och mycket rik minglerska hittas mördad, så svär hennes bästa barndomsvän – som råkar vara utredare – att ta reda på sanningen. Detta tar henne tillbaks till en familj med ett liv i lyx och med lika många mörka hemligheter. Deception har många beröringspunkter med Scandal (inte bara att huvudrollen är en svart, kvinnlig utredare) – konspirationerna, politiken, otrohetsaffärerna etc. Det tar fart efter några avsnitt (serien har 9 stycken klara) men helheten dras ned av det såpiga manuset, långsamma klipptempot och tidvis överarbetade skådespeleriet (samt det faktum att det är så jäkla tyst – lite musik kanske?). Värt att spana in om du älskar genren, men jag lär bara titta om det råkar vara på. (Premiär 7 januari) (Status: Nedlagd)

Do No Harm – En slags modern Dr Jekyll och Mr Hyde-historia, där den brilijanta neurokirurgen Dr Jason Cole (Steven Pasquale) döljer en ond, mörk personlighet inom sig själv – en individ som han lyckats hålla i shack med experimentella mediciner men som nu kommer ut varje kväll och skapar kaos, allt medan Jason vaknar upp och inte minns någonting. Lite halv-cheesy och otrovärdig på sin håll, men faktiskt också smart och överraskande, åtminstone i piloten. Ingen säker hit, men jag vill i alla fall se mer. (Premiär 31 januari) (Status: Do No Harm får den tveksamma hedern att vara säsongens snabbast nedlagda serie, redan efter avsnitt 2 drog man ut kontakten)

Go On – Favorit-Vännen, Chandler (Matthew Perry), har kämpat senaste åren att hitta en ny tv-serie att fortsätta sin resa mot stjärnorna. Tyvärr väljer han roller som inte lyfter fram hans styrkor – såsom senaste Mr Sunshine där han spelar sur vaktmästare och som i princip aldrig visades. Nu är han tillbaka – återigen som en utbränd radiopratare med anger management problem. Han tvingas gå i terapi och öppna upp (ja, det här kommer alltså efter Charlie Sheens “Anger Management”-serie som just fått 90 avsnitt till beställda av FX). Det är småtrevligt och Perry är en bra skådis, men han har åldrats och får inte komma till sin rätt med sin forna energi, glimten i ögat och kvickhet. Det är tyvärr lite symptomatiskt i år att få av NBC-komedierna är särskilt roliga, utan “dram-edier” eller “off-beat”, som man säger i USA. Kan eventuellt växa, men piloten är ingen solklar hit. Frågetecken. (Smygpremiär 8:e augusti, fortsättning 11:e septemeber) (Status: Nedlagd maj 2013. Gick en hel säsong.)

The New Normal – Senaste serien från Ryan Murphy gör att han nu har 4 serier på tv samtidigt (Glee, Glee Project, American Horror Story och denna). Som de perceptiva redan listar ut på namnet så är detta en serie om homosexualitet och rätten till att skaffa/adoptera barn. David och Bryan är paret som vill ha barn (en är sportfan, en är shopping-madame), Georgia är den söta, nyblivna singel-mamman från Ohio som lever med sin dotter och sin ilskna, rasistiska och trångsynta mor (spelad av Ellen Barkin, som serien verkar satsa på som sitt starka kort), får nog och kör till Los Angeles för att slippa allt. Ni förstår säkert hur trådarna vävs ihop (om inte, titta på trailern). The New Normal ger sig på en slags “hipp drama-komedi”, men tyngs ned av för många pekpinnar och skriva-på-näsan-attityd. Serien gör till och med en slags “komiskt” uppehåll mitt i första avsnittet i en lekpark, där vi får se döva föräldrar av olika etnicitet prata in i kameran, dvärgar som intygar hur bra det går att vara gift med normal-vuxen person och vara föräldrar osv osv. Serien har sina ljuspunkter när man drar på smilbanden, men det är långt mellan skratten och plakaten är så många och tidvis övertydliga så det stoppar upp trovärdigheten i att följa historien och verkligen investera i karaktärerna. Sure, Ellen Barkins elaka gammel-mormor kanske kommer växa med seriens utveckling, men i slutändan är det här varken hackat eller malet – varken särskilt roligt eller så berörande som det borde. Mest känns det pedagogiskt, förmodligen för att upplysa den “trånsynta massan” utanför LA, under ett valår. Tveksam livslängd. (Premiär 11:e september) (Status: gick en säsong, men läggs ned efter det)

Chicago Fire – Annorlunda premiss med drama kring en brandstation och dess kvinnliga ambulansförare (i USA åker alltid ambulansen och brandkåren ihop pga fackregler om tunga lyft bl a). Stationen har sina inre slitningar kring vems fel det var att en kollega dött i tjänsten, och ambulansförarna kämpar med hot om utredning för hur de utfört akut hjärtvård på ett barn. Lägg där till relationer på jobbet, skilsmässor, homosexualitet och du får ett ganska fullspäckat drama. Det är bra produktionsvärde med ganska påkostade brand-scener och det är skönt att få följa något annat yrke än poliser, advokater och läkare. Något långt i entimmesformat, men kan eventuellt bli en långkörare om alla karaktärerna utvecklas rätt sinsemellan. Kul cameo av Chicagos riktige borgmästare, Rahm Emanuel. (Premiär 10:e oktober) (Status: Order på hel säsong, i princip klar för säsong 2)

* – Kallt

Animal Practise – Efter en kul öppningscen med en katt som vill begå självmord (som du kan se i trailern nedan), så går det lika snabbt utför som det fallet med den här tjattriga, skrikiga och helt osannolika cirkusen om ett gäng by-fånar till läkare som älskar djur nästan lika mycket som de älskar att stöta på patienter. Ett av årets absoluta bottennapp. (Premiär 26:e september) (Status: Nedlagd. Fanns sex inspelade avsnitt, som inte ens visades på TV (bara fem av dem))

Friday Night Dinner – Pappa (Tony Shalhoub) har fått utslag på snoppen. Bröderna nördar kan inte få en dejt och mamma (Allison Janney) har en svart beundrare som inte kan ta ett nej. Ja, roligare än så blir det inte i Friday Night Dinner, ett koncept anpassat från en brittisk förlaga. Ett grundkriterie för en komedi är ju att den ska vara rolig, men jag undrar jag ens drog på munnen en enda gång under denna fars-artade live-action cartoon. (Premiär: Ej fastställd, prel våren 2013)

Revolution – Från J.J. Abrams skaparen av Lost och numera flertalet stora Hollywood-rullar och Eric Kripke. Inom en snar framtid kommer all elektricitet att slås ut på jorden och det kommer ta 15 år för något som liknar liv att komma igen. Folk går tillbaka till tiden före industriella revolutionen och lever i bondesamhällen med ljus, lykta och pilbågar att jaga med. Det blir en tid av stammar och barabariska krig igen och sökandet efter “vad som hände och hur vi kommer igen“. Som ni hör är det här inte helt genomtänkt. För även om man skulle acceptera premissen att all el slås ut och varenda kraftverk och el-pryl exploderar (vilket de alltså gör i serien), så finns det ju ändå böcker och levande kunskap kvar någonstans på jorden. Och under exempelvis amerikanska inbördeskriget hade man inte elektricitet, men likväl levde man inte som på stenåldern, utan hade såväl ångmotorer, skjutvapen (som finns även här, men bara de “rika” har dem) och någorlunda civiliserade liv. Utöver den komplicerade premissen så är skådespelet ojämt och den kvinnliga huvudkaraktären en stor gäspning. Teknik att leva modernt finns inte, men kläder och make-up är lika välpolerade som 2012, med tillhörande schamponerat hår och killar som ser ut som Taylor Lautner i Twilight. Såpig, tråkig och inte särskilt välskriven/välspelad, ekar dessutom av Terra Nova, förra årets “tillbaka-till-stenåldern-megabudget-magplask“. Abrams behöver hitta tv-formen igen. (Premiär 17:e september) (Status: Trots ljumma tittarsiffror så är Revolution klar för en andra säsong 2013)