Sommaren nalkas med snabba steg och med den en hel drös med spännande fighting-/beat’em-up-spel. Runt hörnet står Bandai Namcos Tekken 7 och Capcoms evighetslånga Ultra Street Fighter II (Switch-exkusivt) samtidigt som Warner Bros Interactive Entertainment släpper lös DCs alla hjältar i en Battle Royale i Injustice 2. Bakom rodret står, som vanligt, NetherRealm Studios som senast överraskade oss med del tio (X) i sin 25-år gamla Mortal Kombat-serie. Är Injustice 2 mer än bara polerad yta? Häng med så får ni svaret.
Stålmannen har ett ont öga till hela DC Universe i Injustice 2.
Storyn i Injustice 2 plockar lite upp på filmen Batman vs Superman: Dawn of Justice. Stålmannen förgiftas med en hallucinogen av Jokern och ödelägger under sitt rus hela sin tillvaro genom att mörda sin gravida flickvän, Lois Lane och förstöra hela Metropolis. Efter den initiala chocken lagt sig så tar Stålmannen gruvlig hämnd på Jokern, genom att avsluta dennes liv och startar fullkomligt krig mot alla som han betecknar som skurkar och kriminella, figurer han inte drar sig för att bokstavligen ha ihjäl. Delar av DC-universumet har slutit upp bakom honom (vi ska inte spoila vilka, men givetvis ser vi bland annat giftexperten Scarecrow där) medan den “goda” sidan leds av Batman och hans gäng, bestående bland annat av Arrow och Harley Quinn. Ja, som ni hör är det en mörk och blandad potpurri av DC-universumet vi får i Injustice 2.
Injustice 2 är ett fightingspel där du väljer hjälte, miljö och ditt motstånd och sen gör ditt bästa för att vinna tvekampen. Här finns en veritabel uppsjö av knappar och kombinationer att hålla reda på (alla åtta knapparna på PS4- och Xbox One-kontrollern används!), interaktiva miljöer med häftiga specialslag som gör att man kan raggarsvinga sig vidare till nästa miljö och så givetvis grymma finishers (special-avslut som är unika för varje karaktär) samt Clash-sekvenser. Clash är ett läge där de två hjältarna låser (“klingor”) mot varandra och antingen vinner energi eller gör mer skada, samtidigt som man måste hålla koll på sin special-mätare och kanske välja att ta en förlust mot att kunna använda mega-kombon lite senare.
Grafiken i Injustice 2 imponerar överlag. Spelet stöder såväl HDR som uppskalning till 4K på Xbox One S och PS4 Pro. NetherRealm har verkligen lyckats fånga en slags vuxnare, kromad, tecknad stil på både figurerna och bakgrunderna och även om mellansekvensernas ansikten inte är riktigt i par med vad vi kommit att förvänta oss 2017, så är spelet som helhet ändå estetiskt tilltalande. Animationerna är genomarbetade och spelet har den där lilla “hårdheten” och ryckigheten i tempo och slag som man antingen älskar eller hatar från mekaniken i Mortal Kombat. Att hamra på knappar tar dig inte långt mot någorlunda vettigt motstånd och bara att gå igenom tutorial-läget ställer stora krav på fingerfärdighet och timing.
Ljudet gör en heller inte besviken, även om manus och skådespeleri kanske är åt det lite stora och melodramatiska hållet. Men vad sjutton, det är ju en serietidning vi snackar om! Cheesiga one-liners och lätt övergräddade moralkakor hör till – särskilt som det faktiskt görs med viss sälta och självinsikt (Batman vill inte döda människor, men han har inget emot att spöa dom medvetslösa till den milda grad att en normal person hade haft svåra hjärnskador – som Robin så pikant påpekar).
Kontrollerna känns bra, även om du ska vara förberedd på att Injustice 2 har en relativt brant inlärningskurva. Det gäller att hålla tungan rätt i mun – att bara köra samma kombination funkar inte (på annat än Easy / Very Easy) och det kommer att ta tid och träning att lära sig alla de viktigaste slagsekvenserna och även få in helt rätt timing (som när man ska skicka upp folk i luften och puckla på dem där). Figurernas special-krafter är riktigt underhållande de fem-sex första gångerna man ser dom, men tenderar att bli lite tjatiga då man ibland kan få uppleva dom flera gånger per match.
Vad gäller hållbarhet så har NetherRealm tryckt in en ofantlig massa content. Förutom story-läget (som binder ihop fighterna) för en spelare, så finns här också online-läge där du kan sätta upp AI-figurer som kan kämpa mot andra AI-figurer och beroende på utgång vinna “Mother boxes” med loot varje dag. Injustice 2 har hela 33 DC Comics-karaktärer att välja på från början och ytterligare sex som du kan låsa upp. Alla karaktärer kan i sin tur levla upp och få bättre bälten, västar, byxor och specialvapen. Det är en hisnande massa content, som vi rekommenderar att du spelar fram, istället för att köpa. För går du “mikrotransaktionsvägen” blir Injustice 2 en svidande erfarenhet för plånkan. Du kan (precis som i kritiserade Mortal Kombat X) i princip köpa dig till allt i spelet. Väljer du den helt kompletta utgåvan med flera bonuskaraktärer upplåsta på PSN får du betala häpnadsväckande 939 kronor – för en digital kopia av spelet. Det är nästan tusen spänn och då får du inte ens en flashig, fysisk samlarutgåva! Det är hutlöst, men lyckligtvis kan du välja att spela och med tiden grind:a dig till den kompletta samlingen, även om det tar tid. Vi rekommenderar att du spelar igenom storyläget minst två gånger med olika figurer, eftersom det ger olika slut och bonusar.
Bio-aktuella Wonder Woman – här i kamp mot Blue Beetle – finns som spelbar karaktär i Injustice 2.
Injustice 2 är ett enormt späckat och innehållsrikt spel. Det är tekniskt väl genomfört och det hela kommer till slut ned till om det är din typ av fightingspel eller inte. Spelserier som Street Fighter och Tekken är överlag lättare att komma igång med och att bemästra, även om du givetvis kan träna och bygga upp färdigheterna även här så kräver Injustice 2 lite mer investering i lärotid. Men om du bara är beredd att lägga den tiden och ge det en chans (och inte räds mycket knappar) så är Injustice 2 både ett riktigt bra och underhållande, konsol-exklusivt fightingspel med ett innehåll som kan hålla de allra mest hardcore troféjägarna upptagna länge, länge. Och NetherRealm lyckas dessutom med bragden att ge oss ett attraktivt DC Universum som Warner Bros filmavdelning kämpat med i film efter (misslyckad) superhjältefilm.
Så här sätter vi betyg på Senses