När jag såg It (Chapter 1) på bio så satt jag och funderade på om jag hade hamnat i ett parallellt universum, där datoranimerade-zombies skulle vara läskiga. Publiken tjöt av skräck medan jag ryckte på axlarna. Oavsett vad jag tyckte om den första filmen så blev den en enorm succé och då den bara har berättat halva historien så var det ingen överraskning att del två var på väg.
27 år har gått sedan Loser-gänget dödade den onda clownen kallad ”Det” (”It”, Bill Skarsgård). De har alla skapat sig nya liv och flyttat från sin hemstad. Alla utom Mike (Isaiah Mustafa) som stannat kvar och vakar. En dag mördas en ung, homosexuell man brutalt och Mike inser snabbt att Det är tillbaka och han ber Loser-gänget att komma tillbaka. Deras minnen av händelserna i sin ungdom har falnat och försent inser de vilken fara de är i, när de kommer tillbaka hem och galna saker börjar ske – igen. Nu är det dags att konfrontera Clownen en gång för alla.
Regissören Andrew Muschietti sitter åter i registolen efter att ha regisserat världens mest inkomstbringande, barnförbjudna skräckfilm någonsin. Så att han skulle få förnyat förtroende att göra samma sak med del två var inte svårt att räkna ut. Jag läste någonstans första klippningen av It Chapter 2 klockade in på över fyra timmar och då undrar jag vad de har lyckats klippa bort för den här filmen berättar exakt allting, i extremt utdraget tempo. Vi får se varje karaktär ha sitt lilla möte med Det och istället för att korsklippa det hela så får vi se allt från A till Ö, en efter en. Betyder det att de andra karaktärerna står still och väntar på sin tur? Det hela blir väldigt långrandigt och tjatigt och sen förstår jag inte varför någon tror att datoranimerade zombies och andra skräckfigurer ska vara läskiga? Den enda som faktisk är läskig i filmen underanvänds å det grövsta. När jag hörde att Bill Skarsgård skulle ta över rollen som Det och därmed försöka sig på rollen som Tim Curry gjorde ikoniskt så trodde jag det skulle bli katastrof. Tji fick jag, för Skarsgård är behållningen i båda filmerna och de ynka sex (6!) minuter speltid han har är det läskigaste och coolaste i hela It Chapter 2.
Loser-gängets vuxna versioner är smart rollbesatta och de känns verkligen som om de skulle kunna vara gänget från första filmen, 27 år senare. Bill Haders karaktär är en favorit – även om den ibland lite kantiga humorn kan förstöra ”skräck”-stämningen. Jessica Chastain är också väldigt bra i sin roll och James McAvoy gör ett lite annorlunda porträtt än vad man är van vid. Isaiah ”Old Spice” Mustafa var kul att se som skådespelare i något mer seriöst än sina, numera klassiska, reklamfilmer.
En dålig film är alltid en dålig film, men en medioker film i Ultra HD kan bli en väldigt underhållande upplevelse ändå. Så är verkligen fallet med It Chapter 2. Bilden är helt felfri och snyggast är en scen som utspelar sig på ett tivoli, i början av filmen. Du ser varenda individuell lampa och färgerna är helt magiska. Det finns även en scen under en läktare med Det som är galet bra. Det här är verkligen en film som jobbar med ljus och svärta på ett grymt bra sätt. Ljudspår återfinns i Dolby Atmos men det är en väldigt framtung ljudupplevelse, med få surroundeffekter. I en skräckfilm som denna hade jag gärna velat uppleva en mer omslutande ljudbild än detta. Ljudet i sig är det dock inget fel på med välbalanserade nivåer och riktigt maffig bas. Extramaterial ska det finnas en hel del utav enligt fodralet men döm om min förvåning då inget av det återfinns på skivan… Det enda som finns är kommentarspåren – men dokumentärerna finns inte att se (varken på UHD eller BD-skivan). Nu kan det ha att göra med att skivorna faktiskt är fulla då filmen är så pass lång, så det kanske skulle ha funnits med en extra skiva? Något har blivit knas i alla fall.
Att en skräckfilm ska vara skrämmande är väl en självklarhet, men så är inte fallet med It Chapter 2. Istället är det här en mys-skräckis som på sin höjd får det att pirra till lite i skräcknerven. Att filmen är barnförbjuden är också konstigt då den egentligen inte innehåller så mycket läskiga saker utan det är nog mera för att karaktärerna svär som den har åldersgränsen ”R” i USA. Varför vi i Sverige har satt femtonårsgräns vet jag inte. Scenen på tivolit i början är filmens helt klart otäckaste scen, men att den skulle ge hela filmen ett så hög åldersgräns har jag ändå svårt att se när Lara Croft dränker folk i vattenpölar och får elvaårsgräns.
Även då jag sågat filmen ganska rejält så tyckte jag ändå om den på flera plan. Det är som sagt mer av en mysig skräck-deckargåta på en otroligt fin UHD-utgåva, som helt klart är värd att upplevas. Så jag rekommenderar ändå It Chapter 2 på UHD 4K.
Så här sätter vi betyg på Senses
