Sätt inte morgonkaffet i halsen när ni läser betyget till Jay and Silent Bob reboot – japp ni läste rätt, det här är ett måste och nu ska jag berätta varför.
Den (då) 24 år gamle Kevin Smiths karriär började 1994 i och med att lågbudgetfilmen Clerks hade premiär. Redan i första filmen så visar Kevin Smith prov på sin förmåga att skriva dialog. Filmen är gjord i svartvitt och han betalde den ur egen ficka. Den numera utskällda producenten Harvey Weinstein och hans Bror Bob plockade upp och distribuerade Clerks och resten är därmed historia (precis som de också lanserade Quentin Tarantino till den stora massan). I första filmen spelar Kevin Smith och hans barndomsvän Jason Mewes den drogsäljande duon Jay and Silent Bob. De dyker senare upp i de andra filmerna som Kevin Smith regisserar såsom Mallrats, Chasing Amy och Dogma. 2001 hade filmen Jay and Silent Bob Strikes Back (Eller Stjärnor utan hjärnor som filmen så vedervärdigt hette på svenska) premiär. I den så får Jay och Silent Bob reda på att Hollywood ska göra en film om deras serietidnings-alter-egon Bluntman and Chronic. Det går ju rakt inte för sig och de tar sig tvärs över USA för att stoppa det. Precis som med MCU så hänger nästan alla filmer som Kevin Smith regisserar ihop och världen kallas The View Askew Universe. Så när Clerks II hade premiär 2006 så verkade det vara sista gången en film var kopplad till View Askew. För efteråt riktade sig Kevin Smith in på en ny bana och gjorde istället udda skräckfilmer och thrillers såsom Red State och valrossfilmen Tusk.
Dessa var okej, men saknade ändå lite det som gjorde Kevin Smiths filmer så intressanta. Det här är verkligen en filmskapare med en brokig karriär med många olika sorters filmer på sin repertoar. När han inte jobbar som filmregissör så producerar han pod-caster och flera av filmerna har man kunnat följa med under produktionen av i hans poddar. Så var fallet med Jay and Silent Bob Reboot. Jag har hört om alla turer om den här filmen – hur den först var Clerks III och sen blev det Mallrats II, som sen blev en tv-serie som sen lades ner helt och till slut så började Smith istället skriva på en uppföljare på Jay and Silent Bob Strikes Back.
Jay (Jason Mewes) och Silent Bob (Kevin Smith) blir arresterade och får i och med det reda på att Hollywood ska göra en reboot av Bluntman och Chronic-filmen som de försökte stoppa förra gången de var i Hollywood. Så nu är det dags att ta sig över hela USA igen för att stoppa den nya filmatiseringen. På resans gång möter de en hel del kända och okända ansikten och i Chicago får de med sig Milly (Harley Quinn Smith) och hennes vänner som ska besöka Chronic-con. Vansinnet har precis börjat.
Att skriva vad Jay and Silent Bob reboot handlar om är inte det lättaste vill jag lova. Den har i grund och botten exakt samma handling som första filmen, något som de refererar till konstant under filmens gång. Det här är inte en vanlig film i den mening att du kan sätta dig ned och se den helt utan bakgrundsinformation. Det är lite som att sätta sig och se Avengers: Endgame utan att ha sett en enda av de andra filmerna. Det går givetvis, men det är inte som att man hänger med på allt som sker. Däremot om man som mig har sett alla Kevin Smiths filmer (japp inklusive Yoga Hosers) så hänger man med på alla blinkningar – och fasen vad det är kul! Det är referens efter referens och sen referenser på referenserna. Det som däremot överraskade mig var att det faktiskt finns en ganska fin historia i botten på allt vansinne.
Jason Mewes (som från början inte hade en tanke på att bli skådespelare) var Kevin Smiths hårt prövade barndomsvän, som tidigt hamnade i drogträsket på riktigt. Under inspelningen av alla filmer han var med i så var han kraftigt drogpåverkad med kulmen under inspelningen av Jay and Silent Bob Strikes back. Här var det så illa att Kevin Smith nästan bröt helt med sin vän. Så Mewes tog sig in på rehab och under inspelningen av Clerks II var han drogfri. Sen fick han ett återfall i och med att han skadade sig och fick starka, smärtstillande mediciner. Nu har han varit ren från droger i över tio år och därmed så är det lite extra emotionellt att se honom i den här filmen. För han gör ett riktigt bra jobb och hans scener med Harley Quinn Smith har ett så oväntat emotionellt djup att jag blev rör till tårar.
Tyvärr kan jag väl, i ärlighetens namn, inte säga att det här är på något sätt en perfekt film – för det är det inte. Den har absolut sina skavanker, både här och där. Det är en hel del skämt som verkligen inte landar och till en början är det flera skådespelare som inte riktig känns som de har förstått filmen utan agerar på sitt sätt. Fast på det stora hela så är det är det här en underhållande och rolig film, men med brasklappen att du bör se åtminstone en del av de andra filmerna för att överhuvudtaget hänga med på alla turer.
Blu-ray-utgåvan uppvisar fina och naturliga färger och ljudet i DTS-HD trycker till rätt rejält ibland. Som extramaterial finns en över timmes lång dokumentär, som är väldigt intressant, och ett par korta blooper klipp. Det som jag saknar är ett kommentarspår, särskilt som Kevin Smith ju älskar att prata om sina alster i poddar.
Sammanfattningsvis så är Jay and Silent Bob reboot så min typ av film. Jag har alltid gillat Kevin Smith som filmskapare och på något sätt blev det här kronan på verket. Det är inte Smiths bästa film kanske, men det är helt klart hans mest personliga film. Så för mig – och alla Kevin Smith-fans därute – så blir det här ett måste.
1 kommentar
Fantastiskt dålig film om att stoppa filmen som redan är utgiven.
Jag hoppas det är det sämsta jag ser i år.