Filmen börjar i princip där Jumanji (1995) slutar, dock man ändrat lite då spelet i första filmen flyter upp på en strand i Frankrike. Jumanji-spelet hittas på stranden och Alex, som öppnar det, kollar på det och yttrar orden: ”Vem spelar brädspel nuförtiden?”. Han lägger brädspelet på en hylla och där ligger det en stund tills de berömda trummorna plötsligt börjar ljuda igen. Då han öppnar det ligger där nu istället ett TV-spel. Han sätter i spelet i sin konsol och där lämnar vi honom. Klipp till 20 år senare. Vi får nu möta våra fyra klichéer – förlåt jag menar karaktärer. Det är Nörden Spencer (Alex Wolff), det är atleten Fridge (Ser´Darius Blain), den udda tjejen Martha (Morgan Turner) och den utseendefixerade snygga tjejen Bethany (Madison Iseman).
En av de få bilder jag hittat på de yngre förmågorna i filmen.Dessa fyra har fått kvarsittning och som straffarbete får de sortera papper i skolans källare. Där hittar de i en bortskänkeslåda Alexs gamla tv-spel. Han försvann spårlöst för 20 år sedan och huset står numera förfallet. De sätter igång det, väljer sina avatarer och sugs rakt in i spelet. De hamnar inuti Jumanjis djungel och inser att de ser ut och låter som sina avatarer. Nörden Spencer är numer den gigantiska muskellösa och snygga Dr. Smolder Bravestone (Dwayne “The Rock” Johnson), Atleten Fridge blev den korta, klena och mesiga Moose ”Mouse” Finbar (Kevin Hart), den udda Martha blev den snygga, coola Ruby Roundhouse (Karen Gillan) och till sist snygga Bethany blir den tjocke, lille mannen: Professor Shelly Oberon (Jack Black). Nu måste de överleva spelets utmaningar för att kunna komma tillbaka till verkligheten igen.
Dwayne Johnson och Kevin Hart funderar.Jumanji är från början en illustrerad bok från 1981 av författaren och illustratören Chris Van Allsburg. 1995 blev boken film med Robin Williams (RIP 1951-2014) och 1996 blev den en animerad tv-serie baserad på filmen. Filmen från 1995 skiljer sig från boken på flera plan, men den är underhållande och kul trots en del riktigt daterade effekter. Nu vet jag att de ska ju inte vara helt realistiska djur, för de kommer ju från brädspelet. Men ändå.
I första filmen finns det en känsla av fara. Judy (Kirstin Dunst), blir till exempel stucken av en giftig blomma och dör innan spelet hinner spelas klart. Även om djuren ser fåniga ut så är de farliga och farligaste av dem alla är jägaren Van Pelt (Jonathan Hyde). Det finns en Van Pelt i den nya filmen också, här spelad av Bobby Cannavale. Fast 2017-års version kanske är mer visuellt skräckinjagande får man aldrig känslan av att han är särskilt farlig. Actionscenerna är välgjorda och extremt överdrivna – men samma sak här: Eftersom avatarerna har tre liv vardera, som de verkligen gödslar med, så blir det aldrig riktigt farligt. Effekterna är inte alla gånger perfekta, men det kan ju också vara en gliring till originalets lite stela CGI-skapelser.
Jumanji bjuder på en hel del action.Man vad är bra då? Jo, en hel del faktiskt. Dwayne Johnson är helt klart en av Hollywoods bästa actionhjältar. Arnold Schwarzenegger lämnade över stafett-pinnen till honom officiellt i filmen the The Rundown från 2003. Ironiskt nog hette den Welcome to the Jungle i Europa. Dwayne har komisk timing och är inte rädd för att spela fånig. Han driver mycket med sig själv och sin kropp.
Jack Black är en skådespelare som är Jack Black i allt han gör, oavsett om han säljer vapen till Bruce Willis eller jagar jättegorillor på Skull Island. I denna spelar han dock faktiskt tonårstjejen Bethany. Helt klart är det också Jack Black som går stoltast ur den här filmen. Våra hjältar möter Alex, som försvann för 20 år sedan i spelet, nu spelad av Nick Jonas och Bethany blir lite kär i honom. Nick och Jacks spel är riktigt bra och fint utan att det blir fånigt. Kanske är det ett par dick-jokes för mycket, men hey, det är ju Jack Black vi snackar om här.. Jag insåg precis att Jack Black är strålande i Tropic Thunder! Det är kanske djungeln som drar fram det bästa ur honom?
Run Kevin! Run!!Kevin Hart kan bli för mycket många gånger och här är det precis på gränsen. Han och Dwayne har spelat vänner förut, i den faktiskt underskattade Central Intelligence. Karen Gillan, som jag satt hela filmen och funderade på varför jag kände igen, för att sedan inse att hon spelar Nebula under tre ton smink i Guardians of the Galaxy Vol 2. Hon gör bra ifrån sig även i denna film.
De yngre förmågorna som spelar hjältarna i verkliga världen är helt ok, de är egentligen varken bra eller dåliga. De gör vad de kan. Dock så blev jag förvånad över hur mycket tid vi faktiskt spenderar med dem i i början av filmen. För de syns inte på några posters, de är knappt med i trailern och det finns ytterst få bilder på dem från filmen. Vilket är synd, för de är ju faktiskt dem som filmen handlar om, inte Dwayne och gänget. Sen kan man också diskutera det tunna manuset, såsom varför måste de ha en kille fast i spelet i 20 år i denna som förra gången och varför ska spelet ha fem spelare med bara fyra kontroller? Sen inser man att det är kanske att överfundera på saker och filmen fungerar både som uppföljare, remake och reboot på samma gång.
Jumanji: Welcome to the Jungle har alla klichéer du kan tänka dig, det är inte svårt att räkna ut slutet och vilken väg deras liv kommer ta i framtiden. Här finns humor och värme, men filmen saknar bettet som den första filmen hade.
Så här sätter vi betyg på Senses