För snart 30 år sedan besökte jag USA för första gången. Då åkte jag, min bror och mina föräldrar till Florida och besökte Disney World. Det var en helt makalös resa, som jag fortfarande bär med mig. 20 år senare var jag och en vän tillbaka på Disney World i Florida igen och precis som första gången åkte vi den ganska gemytliga och snälla åkturen Jungle Cruise. Pirates of the Caribbean-franchisen började också som en åktur på Disney Land i Kalifornien – med en hel del Monkey Island adderat – och Disney World. När de filmerna blev mega-succéer med massor av uppföljare så har Disney försökt att återskapa samma framgångsrecept igen och igen. Det har väl gått sådär med facit i hand: Haunted Mansion med Eddie Murphy var en flopp, Tomorrowland med George Clooney glömdes också bort väldigt snabbt och jag hade inte ens en aning om att de hade gjort en film om de sjungande Country Bears. Så när det tillkännagavs att den lite småmysiga åkturen Jungle Cruise skulle bli film så var jag först rätt måttligt intresserad…
Lily (Emily Blunt) och hennes bror Macgregor (Jack Whitehall) är på jakt efter ett legendariskt träd, vars blomblad helar alla åkommor. Trädet finns gömt någonstans ut med floden i den täta djungeln. Många har letat och alla har misslyckats. Lily har tillgång till en karta och har precis lyckats få tag i en spjutspets som ger henne nya uppslag om vart hon ska leta. Det är en farlig resa nedför floden och efter en del övertalning går flodbåtskapten Frank (Dwayne Johnsson) med på att ta med dem, på jakt efter trädet. Problemet är bara att de (såklart) inte är den enda som letar efter denna skatt och snart står de öga mot öga med den galne Joachim (Jesse Plemons) som är fast besluten att hitta trädet först – kosta vad det kostar vill. Här börjar en farlig och spännande resa nedför floden, fylld med överraskningar.
När första trailern släpptes så blev jag faktisk lite nyfiken ändå på filmen, så jag bestämde mig för att se den på bio. Det var ett beslut som jag inte ångrar, för Jungle Cruise är riktigt bra! Den lånar hejvilt från andra filmer och ibland rent av stjäl den scener – som när Lily har problem med en stege i början av filmen. Flera delar av den sekvensen är rakt av tagna från en liknande sekvens i 90-talsklassikern Mumien. Storyn är förvisso rätt lövtunn, men med bra tempo, skön humor och roliga actionsekvenser så blir det aldrig tråkigt.
Har man åkt nöjespark-versionen av Jungle Cruise är det flera grejer som du kommer känna igen. Allt från skyltar och händelser under resans gång till, att de usla skämten från åkturen får ett nytt liv i filmen. Det är en kul nick och filmskaparna har löst det hela på ett smart sätt, så även om du inte har åkt turen så funkar det i filmens kontext.
Det som också var uppfriskande var att karaktärerna är dugliga oavsett kön eller läggning, de faller inte ned i JarJar Binks fallgropen där en fånig karaktär beter sig precis likadant hela filmen igenom, utan någon form av botgöring eller utveckling. Lily är stenhård till en början, men finner en mjukare sida under filmens gång. MacGregor är en fisk ur vattnet och ganska fånig karaktär till en början, som visar sitt verkliga mod mot slutet av filmen. Och så vidare.
Det som är synd och skam med Jungle Cruise är främst två saker: det ena är att det är alldeles för mycket CGI. Det är snyggt, men det finns hela tiden en känsla av att inget är på riktigt för det blir så tillrättalagt och finslipat med datorns hjälp. De odöda skurkarna är snyggt gjorde, men likaså här så blir det aldrig riktigt lika läskigt som det hade kunnat bli om lite av det varit gjort praktiskt med mask. Sen kände jag att med en film som är över två timmar lång så hade man kunnat mejsla ihop ett bättre slut. Detta kändes något stympat och fånigt.
Sammanfattningsvis så är Jungle Cruise ändå värd en rekommendation för det här är ett kul matiné-äventyr som skall ses på stor duk, med stort ljud. Filmen är från elva år och kan därmed ses av barn från sju år och uppåt med en vuxen – men tänk på att Jungle Cruise har en del ganska läskiga scener med ormar och monster, så den är inte lämplig till alltför små barn.
Så här sätter vi betyg på Senses