Krönika: Film är bäst på TV

74

Länge har sloganen varit ”Film är bäst på bio” (åtminstone har ju SF varit väldigt duktiga på att hamra in det budskapet). Men i den senaste undersökningen (2014) gjord av Svenska Filminstitutet (SFI) så väljer bara 3% att se film på bio. 3%. Det är 3 av 100. En försvinnande liten del. Bio har blivit för dyrt och konkurrerar nu med allt bättre och bekvämare hemmabio-upplevelser. Dessutom är filmutbudet relativt svagt – uppföljare avlöses av mer eller mindre lyckade remakes av filmer man sett förut och få är de långfilmer som inte handlar om en seriefigur från Marvel eller etablerar någon tecknad leksaksfranchise.

Game of Thrones – en av världens mest älskade och sedda tv-serier

Istället upplever TV den nya, gyllene tidsåldern. Älskade och prisade tv-serier som House of Cards, True Detective och Mad Men trängs i tablåerna hos premium-kanaler som Netflix och HBO (Netflix har över 1 miljon svenska abonnenter idag, förresten – det är nästan 1/6 hushåll) och även SVT är duktiga på att köpa in flera av de mest älskade serierna från dessa premiumkanaler samt brittiska BBC, PBS (Downtown Abbey, Selfridges) och ITV. TV-serier ger skaparna möjlighet att utforska och utveckla karaktärer och storylines över många timmar och produktionskvaliteten (effekter, miljöer etc) på en serie som Game of Thrones börjar nu närma sig den av en modern långfilm – i varje avsnitt. Kombinera detta med möjligheten att se på avsnitt när du vill, var du vill (inte bara platt-tv, utan även mobil och surfplatta) så förstår man varför TV (som är ett ganska vitt begrepp idag) har 30% av tittarna i Sverige (tio ggr fler än bio). Filmkanalerna stod för 16% och S-VOD (Subscription-based Video-on-Demand, som ger tillgång till fritt tittande mot månadsavgift – ex Netflix, ViaPlay, HBO Nordic) 14%. Fysisk köpfilm och T-VOD (transaction based Video-on-demand, alltså enstaka hyrtillfällen på ex iTunes eller Headweb) samlade 5% respektive 4%, en bra bit under S-VOD (även sammanslaget), inte ens med fysisk hyrfilms 3% klarar man samma nivå. Kontentan av detta måste bli att fysiska hyr- och köpkopior är en snabbt döende bransch och även köpfilm verkar var en sluttande nedförsbacke med sina 5% i andel (dock fortfarande nästan dubbelt mot bio). Därför har många nya premiärer, såsom de hett efterlängtade Johan Falk-filmerna som kommer i år, först digital premiär på T-VOD och kommer sen på fysisk köp/hyr. Biodistribution och marknadsföring är dyrt och underlaget försvinnande litet, så med detta fönster och kommande TV4-visning så når skaparna ändå 50% av marknaden till det mest effektiva priset. Den illegala nedladdningen och streamingen (The Pirate Bay, Popcorn Time etc) beräknas till 12%, alltså en av åtta konsumenter, vilket såklart också är en betydande andel, men som inte kan förklara bio och fysiska kopiors totala tapp.

Vi tror att det är just den fysiska biten som är ”problemet”. Folk är bekväma, idén att gå och hyra en film kan vara eggande, men hur många tycker sen – med handen på hjärtat, att det är kul att komma ihåg att gå och lämna tillbaka densamma nästa dag? Att gå på bio tar minst dubbla tiden som filmen håller på, lägg på det också kostnad för transporter och det obligatoriska biogodiset, så närmar man sig en inte helt obetydlig kostnad och framförallt planerande, hur mysigt det än må vara att se film med andra i en fullproppad salong (att vissa av salongerna har problem med ordning är ett annan förklaring som ytterligare gör att man håller i sina surt förvärvade slantar). Bio är ingen framtidsbransch tyvärr och det ryktas sen länge om att SF’s ägare Bonnier söker ny ägare till biografverksamheten. Det är bekvämt att via sin HTPC, Apple TV, Airplay, Miracast eller Chromecast pryl bara bläddra och välja på hundratals filmer och serier på nätet. Enkelt för en billig peng (en månads Netflix/HBO kostar mindre ett enda biobesök) kan man få dussintals timmar av underhållning, om än inte de allra senaste filmerna. Men det kommer att ändras. För kollar man statistiken från 2014 så var bara en film en riktig succé på bio (Hundraåringen) medan topp fem sen bestod av barn- och familjefilmer, vilket understryker att bio är mer av en upplevelse än ett föredraget format att konsumera film på.

Därför måste man nu också titta på rättvis finansiering och stöd för att vi ska kunna få mer bra film och mer bra svensk film. Allt kan inte handla om bio och hur ”kommersiell” filmen är för en försvinnande liten biopublik. Det måste vara teknikneutralt (dvs oberoende av var filmen har ”premiär” – tv, VOD, bio) och finansiering måste komma också från att filmen/serierna kan säljas vidare och visas i VOD-nätverk, som bl a Netflix börjat med (du hittar förvånansvärt många svenska serier där, bl a Bron som är riktigt bra). Film på bio kan vara fantastiskt och IMAX-biograf i Sverige är ett steg i rätt riktning, en upplevelse man i praktiken aldrig kan få hemma (såvida man inte är Marcus ”Notch” Persson-rik), men det måste också till mer motiverande faktorer, såsom lägre pris, bättre ordning i salongerna (teknik som kan slå ut mobiltelefoner är inte fel) och tryck skaparna om att leverera bättre filmer. Där är det inte produktionsvärdet, effekterna, och ”namnen” som avgör, utan filmens kvalitet. ”Kammarspelet” Ex Machina, med svenska Alicia Vikander i en av de endast tre huvudrollerna, dissades av SF på bio, trots ett IMDb-betyg på 8,1 (välförtjänt) medan andra fläskiga effektfilmer med usla recensionerna istället fick gå upp och landade platt (Seventh Son för att ta en annan Vikander-film). Här måste man tänka om och alltid välja kvalitet framför spektakel där Herr specialeffekt och ”kända namn” har huvudroller. Om ni tvivlar så kika gärna på SFI:s rapport om vilka filmer som gick bäst på bio 2014 och säg sen att vi har fel.