De bästa vännerna Mia (Tiffany Haddish) och Mel (Rose Byrne) har hängt ihop i vått och torrt sen de gick i småskolan. I vuxen ålder så startar de sitt eget kosmetikaföretag. De har bra idéer, men färre kunder. En dag får de ett erbjudande de inte kan tacka nej till från den store kosmetika-mogulen Claire Luna (Salma Hayek). Men det kommer att sätta Mia och Mels vänskap på prov.
Att sammanfatta Like a Boss utan att spoila hela filmen var svårt, för skriver jag en mening till ovan så har jag berättat hela historien. Det här manuset är lövtunt och Like a boss är en av de kortaste, moderna filmer jag har sett. Det är få filmer idag som är under 90 minuter. Like a boss klockar in på 83 minuter och det är egentligen det enda plus filmen har; den är kort.
Film, teater, böcker och sagor bygger alla på samma grundregler. Det är tre akter. Det är introduktionen av problemet, det är problemet som går till sin spets och i tredje akten så löser man problemet. I den 83 minuter korta Like a boss är slutet på andra akten 69 minuter in i filmen. Sen löser sig allt på runt 10 minuters speltid samt resten sluttext.
Förutom att filmen har en väldigt konstig uppbyggnad, så är den tyvärr också väldigt tråkig och långt ifrån så rolig som konceptet kan vara. “Bästa vännerna” Mel och Mia spelas av Haddish och Byrne och dessa två har noll kemi – jag köper inte deras vänskap alls. Dialogen och humorn är konstant ansträngd och det lossar aldrig riktigt. Hayek har jag följt sen jag såg henne första gången i Desperado 1994 och hon har alltid varit en favoritskådis. Fast i Like a Boss så spelar hon över så till den milda grad att det bara blir tecknad-film av det hela.
Regissören Miguel Arteta har inte lyckats fånga essensen utav filmen, utan har istället bara låtit sina skådespelare fara hej vilt åt alla håll vilket skapar en otroligt spretig filmupplevelse.
Blu-ray-utgåvan från Paramount är dock fin, med skarp klar bild och rena färger. Ljudet är helt klart fullgott och då detta verkligen inte är en effekt-tung film, så duger det. Det finns en del extramaterial i form av en klassisk promotion-dokumentär, där alla sitter och berömmer varandra konstant. Sen finns det bortklippta-scener och normalt sett brukar jag hoppa över och se dem för det finns ju en anledning till att de togs bort. Denna gång blev jag nyfiken; “kan det vara så att Like a Boss var mycket längre och dessa scener skulle förklara lite mer vad som pågick? En längre tredje akt kanske?” Nepp, inget sånt. Det är två korta, helt onödiga, scener som jag verkligen förstår att man klippte bort.
Sammanfattningsvis så var det här inte alls en kul upplevelse. Byggstenarna finns där för att kunna göra något roligt av det hela, men istället faller allt bara platt till marken. Betyget går upp lite från fullkomlig katastrof tack vare att Blu-ray-utgåvan, som ändå är helt okey rent tekniskt.
