I indiespelet Mages of Mystralia blir vår huvudperson, Zia, utstött från sin by då hon använder magi, något som är fullkomligt olagligt. Hon kommer i kontakt med en magiker som hjälper henne att kontrollera sina krafter och därmed kan hon rädda sitt hem från alla monster som lurar ute i den stora vida världen.
Att jag är ett Diablo III-fan är ingen hemlighet då jag gav sagda spel nästan toppbetyg. Mages of Mystralia är en snällare och mer barnvänlig version av konceptet, skulle man kunna säga. Spelen har en hel del likheter, som till exempel den isometriska vyn och hur fienden får en tydlig röd outline då du skjuter på dem.
Grafiken har en tecknad look och spelet flyter på bra på Switch, i både stationärt och bärbart läge, utan lagg. Mages of Mystralia släpptes redan 2017 på PC, PS4 och Xbox One och såsom de flesta såna här spel som släpps i efterhand på Nintendos succékonsol, så har spelskaparna från början inte tänkt på att figuren du spelar blir väldigt liten på Switchens bärbara skärm. På en TV funkar det perfekt, men i bärbart läge blir detaljerna ganska små och du kan missa vissa saker på grund av det – vilket kan bli riktigt frustrerande i vissa pussel.
Det som jag verkligen diggade med spelet är det faktum att du kan skapa dina egna trollformler. Under spelets gång får du lära dig olika magier som du sedan kan modifiera så att de passar varje tillfälle; boss eller pussel. För det är det som särskiljer Mages of Mystralia från andra spel i genren är just att det är pusselbaserat och inte bara hjärnlöst krossande av fiender.
Möjligheten att skapa sina egna trollformler är underhållande.
Det finns dock några små skavanker som sänker mitt betyg lite. Bland annat en irriterande detalj i spelmekaniken som driver mig till vansinne. Du kan inte springa eller röra dig medan du skjuter. Du står fast i marken. Vilket är förbaskat irriterande när du har en hord skurkar som attackerar dig. Sen – hur färggranna och roliga bossarna än ser ut – så är de förbaskat lätta att besegra då du snabbt lär dig deras rörelsemönster. Istället för att bli en intressant fight så blir det bara en spring-spring-skjut-skjut session som snabbt blir tröttsam.
Boss-fighterna är färgstarka, men repetitiva.
I det stora hela så diggar jag ändå Mages of Mystralia och det är tack vare dess pussel-lösande och magi-formler som ger oss spelare många timmars underhållning. Så även om spelet har en del skavanker så är ändå en rekommendation på plats, särskilt med tanke på den trevliga prislappen.
Så här sätter vi betyg på Senses