Mario och hans vänner (och ovänner) gör entré på Wii U i Nintendos tiondel del av den omtyckta Mario Party-genren. Men hur mycket är egentligen nytt sen sist?
Vi på senses.se har genom åren haft flera sena spelkvällar på redaktionen där vi på liv och kniv tävlat i Mario Party. En av favoriterna är faktiskt Mario Party 8 (till vår gamla Wii), som vi tycker kombinerar såväl bra minispel som ett fritt brädsspelsupplägg, där man kan välja taktik, rutt och jakten på Superstjärnor blir hårdare än någonsin; ända fram till den ibland frustrerande orättvisa – men olidligt spännande – bonus-stjärneutdelningen efter varje avslutad spelomgång.
För dig som är obekant med Mario Party-upplägget så är det i princip ett digitalt brädspel men spelar med en virtuell tärning, där upp till fyra spelare (mänskliga eller i kombination med datorn) tävlar mot varandra i minispel, samlar mynt och jagar Stars. Innan var Mario Party-spelen rätt öppna och fria att flytta omkring på efter tärningsslag och eget huvud. Sen förra inkarnationen, Mario Party 9, så sitter alla spelare i en farkost och åker runt på en bana, turandes om att slå med tärningen. Detta upplägg har man behållt i Mario Party 10, lite till vår besvikelse ska medges. Man har också tagit bort stjärnjakten (där du köper en Star för x antal mynt och sen kan sno av dina konkurrenter genom utmaningar!) och kör istället en mer straightforward version där myntsamlaren/winner-takes-all i Party-läge. För oss som saknar gamla Mario Party så finns nu också bonusläge för amiibos – där du alltså behöver en amiibo per spelare. Där kan du röra dig fritt och jaga stjärnor, som i old-school versionen, dessutom finns några bonusspel här som inte finns i party-läget.
Nytt för i år är Bowser Party, där en av spelarna tar Gamepaden och förvandlas till Bowser, som jagar våra fyra hjältar över spelplanen. Detta var oväntat kul och gav en lite annan dimension, där Bowser först verkar väldigt i underläge, men har flera ess i rockärmen (bland annat med hjälp från Bowser Jr). Detta läge har också elminieringsspel som den vanliga party-versionen saknar. Minispelen i Mario Party 10 styrs med Wii-motes (endast), då de bygger på rörelser och motion tracking. Detta är på gott och ont. Det öppnar upp spelet för fler deltagare då det är extremt enkelt att förstå vad och hur man ska göra, men inte alltid så lätt att hålla tungan rätt i mun och faktiskt göra det. Samtidigt stänger det ju ute sköna Wii U Controller Pro, som saknar rörelseavkänning, men istället skulle ge bättre kontroll.
Mario Party 10 bjuder också på flera bonusspel och ett system där du samlar poäng för att låsa upp exempelvis nya figurer till fotoläget, musiksamlingar och farkoster till banorna. amiibo-stödet är kul, men var beredd på att du får sudda ut infon från tidigare spel (såsom exempelvis Super Smash Bros) om du ska spela med samma amiibo här. Detta är lite märkligt, då man uppenbarligen måste specialisera sin amiibos för ett enda, visst spel? Vore inte en lokalt sparad inställningsfil kopplad till din unika amiibo vara en bättre lösning? Bonusspelen innehåller det över förväntan underhållande badminton-minispelet och en slags tre-i-rad-klon som kombinerar Columns med Tetris.
Grafiken är som vanligt Nintendo-licioius. Det handlar inte om über-avancerade objekt och åkningar, utan färgerna och figurerna vi kommit att älska genom åren, med gästspel av såväl King Boo som cirkel-draken från New Super Mario Bros U. Ljudet består likaså av glada Nintendo-drudelutter och vår favvo är den remixade versionen av Super Mario Bros-temat. Snyggt!
Kontrollerna är bra och strular sällan. Mario Party 10 är lätt att plocka upp och komma igång med för många, med en övervikt åt casual och party gaming. Du kan ställa in svårigheten på motståndet från datormotståndarna såväl som handikapp för varje spelare efter behov och önskemål. Och kvällar kan gå fort när man bara ska köra ”en bana till” (ett spel tar ca 30-40 minuter att gå igenom). När man sett alla animationer och slagit tärningen x antal gånger så känns spelet lite långsamt och man längtar till minspelen som avslutar varje rond. För den otålige finns ett läge där du kan fokusera och spela igenom dessa helt fritt. Ju fler fysiska vänner du har att spela med, desto roligare blir det.
Mario Party 10 är det hittills snyggaste och kanske mest omfattande spelet i serien, men vi saknar som sagt ”classic”-läget där man får röra sig individuellt och kan köpa stjärnor. Vågar vi hoppas på det i Mario Party 11? Till dess känns som att det kan bli många, sena spelkvällar på redaktionen. Igen.
Så här sätter vi betyg på Senses