Det första Mario + Rabbids (Kingdom Battle) är ett av de bästa och kanske mest översedda Switch-spelen som släppts under konsolens livstid. Kanske för att det kom rätt tätt inpå releasen och spelarna inte riktigt förstod vad det var för spel? En härlig och lite lätt kaotisk blandning av Nintendos favoritkaraktärer, Ubisofts galna kaniner och med ett XCOM-doftande, turbaserat strategiupplägg. Det var en modig pitch från den franska studion till den japanska speljätten, som visade sig vara en spelmässig fullträff. Nu, fem år senare, är tvåan här, Mario + Rabbids: Sparks of Hope och vi har tagit resan ut i galaxen för att ge er vårt intryck.
Sparks of Hope tar vid där ettan slutade i princip; våra hjältar och deras Rabbids-motsvarigheter, måste denna gång resa runt galaxen för att bekämpa den onda Cursa och dennas plan att täcka galaxen i mörker och lila slem. Resan går till olika planeter (ja, likt Super Mario Galaxy) och denna gång får vi såväl mer rörelse i striderna, såväl som mer öppna världar och möjligheter att använda oss av sparks (rabbids-hybrider av Galaxys Lumas).
Ubifsoft Milano och Ubisoft Paris står bakom denna synnerligen lyckade uppföljare. I princip allt har förbättrats här; grafiken är strålande och fylld med detaljer såsom att varje figur verkligen har sina unika egenskaper och rörelsemönster – även detta kostar på i prestanda ibland och leder till något svajig frame rate på sina håll. Varje plats du besöker är som en liten bana son du kan röra dig fritt på – ja, nästan som ett litet mini-open world, istället för de rätt extremt snitslade stigar man i princip inte kunde avvika från i ettan (med ett par undantag i skattjakten). Storyn är lätt spretig och ärligt talat inte drivkraften man spelar för, utan det är istället spelets huvudmekanik: striderna.
Dessa strider var roliga och engagerande redan i ettan, men här har man tagit konceptet steget längre. Det är fortfarande turbaserat, men nu kan du styra mer under själva attackerna. Ett exempel är Marios dubbla pistoler – du kan sikta på två olika fiender (inom skotthåll) eller välja att ge två salvor till samma. När du gör en team jump så styr du figuren som hoppar och får en hum om man vart denna kan landa, men det är inte längre lika ”stelt” och digitalt med uppmärkta rutor, som det var i föregångaren. Det känns nästan lite action-betonat. Sparks:en du plockar på dig kan uppgraderas och ger såväl attacker som skydd mot diverse element-attacker och skador. Att laborera med laguppställningen inför svåra matcher är nu balanserat av vikten att labba med olika sparks som ess i rockärmen. Man har också tagit bort begränsningen att spelaren måste ha med Mario och en valfri Rabbid i varje trio, utan låter oss denna gång välja uppställning helt fritt. Detta, tillsammans med möjligheten att skräddarsy varje figur med två olika sparks, gör att kombinationerna inför varje strid blir i det närmaste obegränsade och belönar den tålmodige som är beredd att experimentera.
Miljöerna är fler och mer omväxlande än sist: vi kan kastas upp på ryggen tillhörande en jätte-rocka ena stunden, besöka en ökenplanet nästa, isbanor med kraftiga vindar man måste time:a in eller slåss på taket av ett rusande tåg. Det nya spelupplägget revolutionerar inte det gamla systemet (vilket ju vore kontraproduktivt) men variationen och rörelsen i striderna gör spelvärlden mer uppslukande och mer lättare att förlora sig längre i.
Det är återigen bara att lyfta på hatten för Ubisofts gäng och deras fantasirikedom. Från en studio som kanske gett oss ett par alltför liknande open world-spel flera år på raken, så är Mario + Rabbids: Sparks of Hope verkligen en frisk och unik fläkt som varje Switch-spelare absolut måste testa. DLC-paket och uppdateringar är planerade till slutet på 2023, så du som vet med dig att du gillade ettan bör satsa på Gold-utgåvan som ger dig alltihop till bäst pris.
Ubisoft skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
