Mass Effect – Legendary Edition utspelar sig i det 22:a århundradet, med hjälp av främmande teknik har mänskligheten lyckats ta sig ut i världsrymden. Det är många faror som lurar där ute, men den största av dem alla är de mekaniska fienderna Geth vars sikte är inställt på att utplåna allt organiskt liv. Det är nu upp till John (eller Jane) Shepard att rädda galaxen.
Mass Effect-trilogin är de tre bästa spelen jag spelade på min Xbox 360 när det begav sig. Och det verkar som om många gamers därute håller med mig. En episk rymdsaga där du kunde påverka slutet beroende på hur du valde att prata med dina medmänniskor och vilka val du gjorde genom äventyret. Vem du väljer att ta med dig på uppdrag och i riktigt mörka stunder: vem du väljer att offra? Dessa spel går att spela om och om igen, du kommer alltid kunna skapa en ny upplevelse. Det enda som var synd med Mass Effect var att de släpptes till Xbox 360 (2007) och därmed känns något mossiga i fråga om grafik och texturer, i dagens högupplösta värld. Så när fansens böner blev hörda av EA och BioWare och splitternya Mass Effect – Legendary Edition dök upp i recensionshögen, så kastade jag mig över det!
Jag körde Mass Effect – Legendary Edition i huvudsak på redaktionens Xbox One X och med den nya, upphottade grafiken i 4K (i 30fps) eller 60fps i den lägre upplösningen 1440p så får den verkligen jobba. För dig som kör next-gen så kan vi meddela att spelet har 120Hz-stöd (grafik skalas ned till 1440p) på Xbox Series X, men inte på PS5 (där stannar vi på 60fps, i alla fall vid release). Det märks att klockan nu tickar snabbt för last-gen-konsolerna. Till och med på den kraftfulla One X så upplevde jag lite lagg till och från. Spelskaparna har verkligen gått in för att Mass Effect ska få ett nytt liv, en konsol-generation till. Miljöerna har inte bara fått högre upplösning utan de har även fått fler detaljer och i vissa sekvenser har spelskaparna öppnat upp och tagit bort väggar som fanns där för att minska ladd-tiderna (nya konsolernas blixtsnabba SSD:er bidrar också till illusionen av en mer sömlös värld). De klassiska hiss-sekvenserna (som också användes för att ladda in nästa sektion) finns kvar, men nu med möjlighet att hoppa över dialogen då allt laddas in betydligt snabbare.
Grafiken är det första jag lägger märke till, men när jag börjar spela så märker jag även en del andra förändringar. Framför allt så har så är vapenhanteringen förbättrad och även hur du siktar. Tyvärr så är mekaniken fortfarande kvar att vapnen blir överhettade och måste invänta kylning innan de funkar igen vilket är sjukt frustrerande (i första spelet). Sen kan man nu sprinta med Shepard ut ur fara och du kan beordra dina team-kamerater separat istället för tillsammans, som det var i första spelet från början. En annan stor uppdatering är hur du kör MAKO (terrängbilen); nu rör den sig mer realistiskt och inte lika “snorigt” som den gjorde förut. Saknar du (mot förmodan) den gamla känslan på körningen så går det också att ställa in.
Det ökända slutet på tredje spelet är inte originalslutet numera, utan det är slutet som släpptes i DLC-versionen och (utan att spoila något) är det något vi tackar! Mass Effect – Legendary Edition fungerar lika bra för dig som vill återuppleva den bästa rymdoperan sen Star Wars (Episode IV-VI) som för dig som aldrig spelat något Mass Effect-spel tidigare. Även om detta inte är någon unik spelmekanik (att dina val påverkar storyn) så är det ändå unikt på det viset att det är så galet många små förändringar du kan uppleva med bara små nyanser av hur du uttrycker i princip samma sak. På varje uppdrag väljer du vilka två team-medlemmar du vill ha med dig och dessa val påverkar också storyn. Har du med dig fel person kanske du inte blir insläppt eller ens kan få prata med rätt person i uppdraget och i samma andetag har du med dig rätt person kan du låsa upp saker som du annars kanske hade missat. Du skapar ett band med ditt team, ett band som sedan sträcker sig över tre spel. Sårar du någon i första spelet kan det bita dig i röven i det tredje. Alla din modifieringar följer med till nästa spelcoskå. Så det är inte att rekommendera att börja spela alla spelen samtidigt, även om det går att göra så.
Sammanfattningsvis så är Mass Effect – Legendary Edition ett solklart måste och det hade kunnat bli full pott om det bara hade varit så att spelutvecklarna hade fixat till en del irritationsmoment från första spelet som fortfarande hänger kvar. Det kunde ha utvecklat spelmekaniken och upplevelsen ytterligare lite till.
