I Mato Anomalies så tar du kontrollen över två väldigt olika karaktärer; privatdetektiven John Doe och Gram. Tillsammans så undersöker ni mystiska händelser i staden Mato. Här sker det konstant mystiska saker och olika portaler till andra världar skapar ett ständigt hot. Fiender kan bli vänner och vänner kan bli bittra fiender, ned är upp och upp är ned. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ger sig ut på detta äventyr.
Mato Anomalies tar oss med på en spännande historia och resa till staden Mato, som är en korsning av många olika orientaliska städer och i konstant flux. Grafiken är snyggt anime-inspirerad och du som är ett fan av den konstformen kommer verkligen att få ut en extra nivå av det här spelet.
Fast hur spännande och intressant storyn än är så är spelmekaniken och spelupplevelsen viktigast för mig – och på den fronten lämnar Mato Anomalies en hel del att önska. Spelet är uppbyggt på alla sätt samtidigt, känns det som. Vissa sektioner rör du dig fritt som i ett sandbox-spel och möter och interagerar med olika personer som kan ge dig uppdrag. Sen helt plötsligt så kan du hamna i en låååååång dialogscen där allt är textbaserat och du behöver klicka dig fram för varje replik (det finns som tur är en auto-knapp, men det är ändå oändligt med tid). Till sist när du möter en fiende så blir spelet helt plötsligt turbaserat á la gamla Final Fantasy och striderna blir därmed i mycket tycke extremt stela och tråkiga. Uppbyggnaden Mato Anomalies känns igen från andra JRPG så det här inget nytt grepp i sig, men upplägget fungerar väldigt dåligt för mig.
Sammanfattningsvis så är Mato Anomalies snyggt, coolt och har en intressant story, men spelmekaniken och uppläget skapar en väldigt splittrad spelupplevelse – vilket är synd, då det verkligen fanns potential för att bli ett väldigt häftigt spel.
Plaion skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
