Mortal Kombat började som ett beat’em-up-spel på arkad 1992 och nu, nästan 30 år senare, finns det elva spel i serien och ett antal filmer. Den mest kända filmen är den från 1995 som Paul W. S. Anderson (Monster Hunter) regisserade med träbocken Christopher Lambert i huvudrollen. Den filmen fick en hel del kritik över hur mycket den ändrade från spelet, men på det stora hela var det ändå en ganska underhållande popcorn-rulle. 26 år senare är remaken (eller snarare rebooten) här och det är dags att se hur den nya versionen ter sig.
Cole Young (Lewis Tan) är en MMA-fighter som tar vilka skit-matcher som helst för att kunna ha möjlighet att ställa mat på bordet till sin lilla familj. Vad han inte vet är att han är i rakt nedstigande led släkt med en magisk fighter vars öde det är att rädda världen från ondska. Han blir kontaktad av en soldat vid namn Jax (Mehcad Brooks) som leder honom till Sonya Blade (Jessica McNamee). Tillsammans söker de svaret på gåtan; Vad är Mortal Kombat?
Storyn i Mortal Kombat är så pass tunn så den med lätthet får plats på en dubbelvikt servett. Tyvärr så sträcker filmskaparna ut det till en timme och femtio minuter. Mortal Kombat hade verkligen vunnit på att vara lite (mycket) kortare. Sen diggar jag tyvärr inte Lewis Tan, i huvudrollen som Cole. Det är något sömnigt och irriterande över honom som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag köper honom helt enkelt inte och då är det svårt att heja på hans resa. Däremot så diggar jag Jessica McNamee som Sonya Blade och det hade nog varit en bättre film om hon var huvudpersonen.
Regissören Simon McQuoid långfilmsdebuterar i och med Mortal Kombat och innan så har han endast regisserat reklamfilmer. Det känns, kan jag säga, för hur snygg och välgjort allt än är så haltar regin. Inget landar riktigt och när filmen försöker sig på att vara rolig så blir det bara plumpt och pinsamt. Tempot är all-over-the-place och vi kan räkna ut varje steg långt innan karaktärerna gör det.
Mortal Kombat är som film vansinnigt blodig och referenserna till spelen haglar – så om du är ett Mortal Kombat-fan kommer du inte att bli besviken. Actionscenerna är välgjorda, snygga och effekterna är imponerande. Mortal Kombat fungerar är som bäst när man stänger av hjärnan och flyter med strömmen. Det finns en del helt galna sekvenser i den här filmen som jag aldrig har sett tidigare – till exempel en som innehåller en snurrande hatt…
Sammanfattningsvis så är Mortal Kombat trots allt underhållande och välgjord, men den hade vunnit på att ha en mer erfaren regissör och jag skulle faktiskt säga att Paul W.S. Anderson hade gjort ett mycket bättre jobb med den här filmen med tanke på hur bra han lyckades med originalet (och nu senast med Monster Hunter). För i Monster Hunter brydde jag mig i alla fall om karaktärerna och de var lite mer tredimensionella än ett pappersark.
Så betyget blir ändå med beröm godkänt, men inte så mycket mer än då (såvida du inte är hardcore-fan av spelen).
