För er som inte var gamers på 90-talet kan vi berätta att Nintendo 64 var en jättegrej när den släpptes. Den japanska gigantens svar på konkurrerande SEGA Saturn (som blev kortlivad) blev en stor succé och introducerade bland annat det första Mario i 3D (Mario 64). Ett annat spel som fick en fanbase då var Pokémon Snap, en slags fotosimulator i Pokémon-miljö. Fenomenet med att samla på fickmonster fullkomligt exploderat på 90-talet, på just Nintendo 64, och även om Snap aldrig blev någon massiv succé så har många fans länge väntat på en uppföljare. Det kan man säga att vi fått nu i New Pokémon Snap till Nintendo Switch – som kanske borde hetat Pokémon Snap 2, för tydlighets skull?
Spelet går ut på att man som Pokémon-jägare ska ge sig ut på fickmonster-safari och försöka fota så många Pokémons man kan, i så häftiga bildutsnitt som möjligt. Gärna flera på en gång och gärna att man använder special-objekt till att påverka monstren att bete sig på ett viss sätt att fånga på bild. I grund och botten är New Pokémon Snap en slags familjevänlig rail-shooter, där du rör dig automatiskt kring en förutbestämd bana och försöker att på vägen pricka så många mål du kan med in kamera. Du kan zooma för extra fina bilder, som ger extra mycket poäng, men du kan bara leverera en bild per omgång av samma Pokémon – vilket gör många omspel av samma bana till ett krav för maximal utdelning.
Likt det mesta som kommer från Nintendo så har New Pokémon Snap en hög lägstanivå. Spelidén är mycket enkel, lätt att plocka upp och komma igång med. Pokémon har ju en tendens att skapa samlarmani och man spelar till en början gärna om för att förbättra sitt resultat och fånga just den där eller de där fickmonstren i bästa pose. Samtidigt är omfattningen på mekaniken nästan lite av ett mini-spel och det finns ett litet frågetecken kring vem spelet egentligen riktar sig mot – vi skulle säga äldre barn, som är rätt målgrupp för samlandet men även för att det kräver viss fingerfärdighet. Redaktionens yngsta mini-recensenter på tre och fyra år tyckte det var allt för svårt, till exempel. Och vuxna kan säkerligen ha kul med detta också – i alla fall ett tag, men frågan är hur långa tid det tar innan konceptet börjar kännas lite för upprepande och … tja, begränsat?
Tekniskt finns som vanligt inget att klaga på. Grafiken är ren och snygg, kontrollerna fungerar kanon (både rörelse och via knappar) och här finns det klassiska inramningen med ”gotta catch them all” som visat sig fungera över årtionden (senast för några år sedan med AR-spelet Pokémon GO). Möjligtvis känns fullpris aningen salt för ett spel som kanske hade passat bättre som DLC eller enklare release på cirka 300 kronor. Men det är samtidigt ett bra spel, som lär göra fansen nöjda och inte minst alla de som väntat på en uppföljare i alla år. Hör du till den skaran är det inget snack – ut och köp direkt. Alla andra kan möjligtvis avvakta någon rea eller prova innan köp.
