Du intar rollen som Taxi-chaufför i Paris. Du har en körning och helt plötsligt vaknar du på sjukhuset. Du har inget minne av vad som hände. Till slut får du reda på att du har blivit offer för massmördaren The Judge och din passagerare blev mördad medan du har legat i koma. Tillbaka i taxin igen så blir du tvingad av polisen att undersöka brottet för att försöka hitta mördaren. En jakt som visar sig allt annat än ofarlig.
Night Call är textbaserat och har en ganska simpel grafik. Du får se en karta över Paris, där du ser de olika kunderna. Klicka på en kund och pilen åker dit. Du plockar upp din kund och därefter följer en konversation med denna. Nu blir Night Call mer intressant, för till en början så tyckte jag att spelet var väldigt simpelt och kändes ytterst lågbudget – men när de olika kunderna börjar prata så händer det något. Tyvärr så är allt text-baserat, så du finner dig tryckande på A-knappen konstant för att komma till nästa mening. Det finns ett autoläge men det kändes hela tiden antingen för långsamt eller för snabbt.
De personer du plockar upp ger dig ledtrådar till din mordutredning och när du väl är hemma igen så för du upp informationen på en tavla i ditt hus. När du har tillräckligt med information får du en fråga om du kan peka ut mördaren. Lyckas du så vinner du och kan fortsätta, misslyckas du så är spelet slut. Tyvärr så är det inte helt lätt att hålla allting i huvudet och försöka få någon rätsida på all information. Så det var till slut mer tur än skicklighet att hitta mördaren, tyckte jag.
Night Call har ytterst simpel spelmekanik och flyter därmed lika bra både i bärbart och dockat läge på din Nintendo Switch. Det klassiska problemet med att text och sådant blir för litet på den lilla skärmen finns inte heller. Det är tillräckligt stort för att kunna läsas behagligt. Och tur är väl det för, hela spelet går ut på att kunna läsa text.
Sammanfattningsvis så är Night Call ett mycket intressant spel i Agatha Christies anda, med en bra premiss och realistiska karaktärer. Det finns humor, sorg och glädje om vartannat. Tyvärr så är det spelmekaniskt ytterst lågbudget och sterilt. Hade det här varit ett spel i samma stil som till exempel L.A. Noir, men med det här manuset hade det varit ett toppspel av sällan skådad klass. Nu drar den låga budgeten och enkla genomförandet ned betyget. Det blir ändå med beröm godkänt betyg, för trots begränsningarna så är det här många intressanta timmars spelande för en billig peng.
Så här sätter vi betyg på Senses