Nintendo gav upp hårdvarukriget någonstans kring 1996-1997 då deras “Ultra 64”, som till slut fick det logiska namnet Nintendo 64, slutligen släpptes och skapade historia med det första Mario-äventyret i 3D. Prestandan i Nintendo 64 skulle knäcka de samtida konkurrenterna – Segas Saturn och Sonys Playstation. Saturn skapade aldrig stort väsen kring sig på marknaden och den efterföljande konsolen – Dreamcast – var troligtvis Segas bästa någonsin, men bolaget kastade helt in handduken i hårdvarukriget 2001, månader innan Microsoft istället gjorde intåg med sin Xbox och tog den japanska speljättens plats. Playstation satsade på CD-formatet har sen dess bara vuxit och kriget har i dryga femton år stått mellan de tre giganterna – Sony, Nintendo och Microsoft.
Här köper du senaste versionen av Nintendo Switch och stöder samtidigt din favoritsajt, senses.
Nintendos stora styrka har alltid varit kvalitet och spelbarhet. Frågar man en tvättäkta old school-programmerare eller spelutvecklare om deras favoritformat så lär du få något av Nintendos konsoler till svar. Kvalitetssäkringen är rigorös och har skapat ett oberoende från stora patchar och trasiga, frampressade spelreleaser som nästa blivit vardagsmat på PC, Xbox One och PS4. Man insåg också tidigt att det var menlöst att tävla mot Sony och Microsofts enorma, tekniska bredd och resurser. Därför har Nintendo-konsoler som GameCube, Wii, Wii U och nu Switch i princip alltid varit först ut i den nya generationen, men prestandamässigt aldrig kunnat mäta sig med sina samtida konkurrenter. Switch är inget undantag på hårdvarufronten – här sitter en modifierad version av Nvidias kompakta hårdvaruplattform Tegra X1, som klarar mycket i förhållande till sina strömsnåla spec:ar, men ligger samtidigt långt efter stationär prestanda mot såväl PS4 och Xbox One. Och ännu längre ifrån PS4 Pro och kommande Xbox One X. Därför är det svårt att säga om Nintendo Switch är sist ut i den nya generationen (var inte Wii U egentligen först ut?) eller först ut i nästa generation (MS och Sony har inte sagt något officellt om nästa Xbox eller PS5)? Eller kanske är det så att Nintendo Switch är något helt annat och inte längre konkurrerar på klassiskt manér mot stationära plattformar som Xbox, Playstation och PC? Vi tar reda på det i vår omfattande recension!
Vad menas med att Nintendo Switch är en hybridkonsol?
Nintendo Switch är en spelmaskin som är både stationär (som du kan koppla till din tv/projektor/hemmabio/externa bildkälla) såväl som ryckas ut ur sin dockningsstation och tas med på resande fot. Huvudenheten består av en knivskarp 6,2″ HD-pekskärm med IPS-teknik och 720p i upplösning, samt all hårdvara inuti (tänk er en pekplatta). Till detta medföljer en dockningsstation (som har utgång för HDMI) som håller plattan på plats när du ska spela på en extern bildkälla samt kan ladda den när du inte spelar. Dockningsstationen ger dock i sig ingen extra kraft åt Switch – snarare tvärtom, mer om det nedan. Slutligen flankeras plattan av två trådlösa Bluetooth 3.0-kontrollers med NFC – kallade Joy-Con (i både singular och plural) – som kan kopplas till plattan när du är på språng, eller kopplas loss och användas ihop med den medföljande joypad-attrappen som ger dig en mer klassisk spelkontroller, alternativt användas löst som en slags Wii-motes för en eller flera spelare. Pekplattan kan också ställas upp på exempelvis ett litet bord med hjälp av en liten fot. Switch låter dig alltså att helt fritt flytta spelupplevelsen mellan hemmet, resan eller om du föredrar att sitta med plattan i sängen/favoritfåtöljen i ett helt annat rum. Detta kräver – till skillnad från konkurrenterna – inte någon internetanslutning för streaming, då hela maskinen är med dig. Smart!
Någon tänker kanske att Switch ska kannibalisera på Nintendos bärbara 3DS XL eller är tänkt att konkurrera med det växande segmentet mobile gaming på smarttelefoner och paddor. Det är möjligt att Switch kommer att kunna utmana detta segment. Men det är inte där storheten i konceptet ligger. Switch är en betydligt större och mer avancerad spelupplevelse än vad några andra bärbara format kan erbjuda idag – men också en betydligt större och tyngre pjäs än en vanlig smartphone eller en 3DS/PS Vita. Storleksmässigt påminner den bärbara Switchen mer om Ataris gamla Lynx, då den är i princip lika bred och tung (ca 400 gram) som Wii U-Gamepaden (dock är Switch tunnare). Det är alltså ingen konsol du lätt stoppar i kavajens innerficka eller bakfickan på jeansen. Den är absolut portabel i praktiskt mening, men den är inte ett surrogat till format som bara gör mobilspel. Nej, storheten ligger istället i att Switch ger dig en grym spelupplevelse oavsett hur du väljer att konsumera den. Bärbarhet handlar inte bara om att spela på resan; bärbarhet är också friheten att ta med dig den exakta upplevelsen från tv:n in i ett annat rum, för att någon annan i familjen till exempel vill titta på nyheterna eller för att det är sommar och du vill ligga i hängmattan och fortsätta på ditt Zelda-äventyr utomhus. Och ironin är också att bärbart faktiskt är det bästa sättet att uppleva Switch. Varför ska vi gå in på strax.
Tekniken och specarna i Switch
Nintendo Switch bygger som sagt på en modifierad version av Nvidias Tegra X1-chipset. En uppdaterad specialversion av Maxwell är vår bästa gissning (nördvarning på den). Tegra X1 är ett habilt chipset, som imponerat i exempelvis Nvidia Shield, men då Nvidia haft problem med att erbjuda vettig mjukvara så är giftermålet med Nintendo ett väldigt bra parti, eftersom få kan mjukvara lika bra som den japanska speljätten. Den fyrkärniga processorn sitter i en arkitektur som bygger på teknik från 2015 med modifieringen att man sänkt klockfrekvensen till 1.02 Ghz och låter grafikkortet (GPU:n) sänka klockfrekvensen i bärbart läge, allt för att spara på batteriet (lite som Apple gjort med nya Macbook). Detta blir såklart märkbart prestandamässigt, då Switchen som sagt inte får någon hastighets-boost alls i dockat läge (annat än att GPU:n ställs upp från 384 till 768Mhz), tvärtom blir den långsammare då den skalar upp upplösningen från sitt native 720p (som den kör i bärbart läge) upp till 1080p. Det är ganska lite i ren upplösning (svårt att se med blotta ögat) men ändå en rejäl påfrestning med drygt 50-70% ökad belastning på hårdvaran (ihop med fler grafiska effekter, se recensionen av Zelda nedan), som i vissa fall ger något snyggare spel, men även som helhet sämre prestanda på extern bildkälla.
På pekskärmen finns ett 3,5mm-hörlursjack som funkar fint med alla typer av trådade hörlurar, men tyvärr finns inget sätt att koppla in trådlösa hörlurar eller ens trådade när du spelar dockat på tv:n. Både Joy-Con-kontrollerna och adaptern saknar hörlursuttag och även fast Switch uppenbarligen stöder Bluetooth 4.1, så fick vi inga trådlösa Bluetooth-hörlurar att lira med maskinen – eftersom det inte finns något alternativ att para dom i systemet! Tankevurpa, eller väntar oss officiella, trådlösa lurar från Nintendo? När vi ändå är inne på bluetooth så kommer fler dåliga nyheter: inga av de gamla bluetooth-enheterna från tidigare Nintendo-konsoler funkar med Switch. Inte Wii-motes, Nunchucks eller – värst av allt – vår älskade Wii U Controller Pro. Switch har en egen Controller Pro, som kostar närmare 800 kr och som vi återkommer till när vi testat. Att behöva stuva undan Wii U med alla fina, dyra tillbehör som borde funka till Switch också känns…oresonligt. Nintendo har vagt uttryckt att stöd för gamla tillbehör kanske kan komma framöver, genom mjukvaru-uppdateringar i framtiden. Låt oss hoppas det.
Batteritiden är en lite blandad påse – Joy-Con-kontrollerna har ett 525mAh-batteri som räcker bra länge, uppemot 20 timmar på en laddning, vilket är med beröm godkänt. Värre är det med själva Switch-enheten, trots ett ganska rejält tilltaget batteri på 4320mAh. Där räcker batteriet ca 2,5-6 timmar. Genomsnittligt hamnade vi på runt 3 timmar när vi provade spelen nedan och det känns i kortaste laget. Att ladda Switchen fullt tar lika lång tid – 3 timmar – och kan bara göras i sleep-mode, inte medan du spelar (du kan spela på en urladdad Switch dockad, men den laddar då inte samtidigt). En lösning är att koppla in den bärbara Switchen till antingen vägguttaget (via den medföljande USB-C adaptern) eller låta den dra kräm från ett externt batteri, en powerbank. I teorin är USB-C adaptern ett acceptabelt alternativ inomhus eller där du har tillgång till ström (exempelvis på tåget), men tyvärr är det inte helt smidigt att flytta adaptern mellan dockan (där du knipsar fast alla kablar snyggt på baksidan) och den portabla plattan. Den vettigaste lösningen är att skaffa sig en andra USB-C adapter, helst Nintendos original för säkerhets skull och det kommer att kosta dig ca 400 kr extra i dagsläget.
En annan investering du bör förbereda dig på är ett microSD-kort med minst 64 men helst 128 GB. Likt Wii U, som i grundversionen levererades med futtiga 8 GB (där 3 GB togs upp av systemet) så är Switchens medföljande microSD-lagring på 32 GB i allra minsta laget. Efter att systemet är installerat (vilket du måste ha) så finns 25.9 GB kvar för spel. Zelda är ca 8 GB men Dragon Quest Heroes 2 är hela 32 GB och får alltså inte ens plats på det medföljande kortet! Vi förstår att man som tillverkare måste skära i hundralappar där man kan, men för priset som Nintendo begär så hade man kunnat skicka med åtminstone ett 64 GB-kort – ca 200 kr i skrivande stund – då Nintendo köper miljontals så lär de kunna få ned styckpriset en hel del. Och tyvärr stöder inte Switchen, till skillnad från Wii U, externa hårddiskar heller (i alla fall inte vid release, men det finns en USB-port på baksidan, så vi hoppas även på det framöver).
Spelen till Nintendo Switch
(Denna sektion uppdateras i takt med att fler recensionsexemplar kommer in till oss på kontoret, så kolla tillbaka ofta!)
Switchen har ca tio spel vid release, om vi inte räknar SNKs återutgivna Metal Slug-klassiker. Det är ingen speciellt imponerande siffra, särskilt som några titlar är gamla spel såsom Skylanders Imaginators, Shovel Knight och Just Dance. Å andra sidan får Switchen ett releasespel som mycket väl kan vara det bästa releasespelet genom tiderna…:
The Legend of Zelda: Breath of the Wild (Nintendo)
Det nya Zelda-spelet som utlovats i flera år till Wii U gör en Twilight Princess (GameCube —> Wii) och kommer förvisso till den snabbt utdöende maskinen också, men måste upplevas som det är tänkt till Nintendo Switch! Efter drygt 30 år av fantastiska spel i Zelda-serien så behåller Eiji Aounuma allt som var magiskt ifrån Shigeru Miyamotos första Zelda-spel till NES 1986 och ger oss samtidigt ett helt nytt, open-world Zelda med fokus på rollspelsäventyr. Det är vackert, magiskt, ganska svårt och det är något helt nytt. Borta är pekpinnarna och A till B-springandet. Istället kan du snöa in i timtal på tangenter och sidospår som att bara klättra i berg och träd, laga mat eller gå vilse i den helt enorma världen. Du kan till och med springa fram till slutbossen Calamity Ganon direkt (även vi inte rekommenderar det).
Zelda: BotW behåller den vackra celshading-känslan från vårt favorit-Zelda (The Wind Waker) men går tillbaka till den vuxnare designen och tonen som sattes i Twilight Princess och Skyward Sword. Röstskådespelare har anlitats till mellansekvenserna och du kan numera inte byta namn på Link, däremot kan du namnge hästarna du tämjer under spelets gång (vi valde att döpa våra efter kända politiker).
På tekniksidan så lirar spelet sammetslent i 30 fps i bärbart läge. Grafiken ritas upp i 720p och några ljuseffekter har skalats ned, men inget som är påtagligt på den lilla skärmen. Kopplar man upp spelet via HDMI (dockan) så kör det fortfarande 720p, men då Switchen skalar upp dynamiskt upp till 1080p så blir det ändå en märkbar prestandaskillnad. Zelda stannar i realiteten på 900p, vilket i praktiken är omöjligt att ske skillnad på mot 720p, även på en jättebild. Man får lite bättre ljushantering och objekteffekter tack vare den ökade klockfrekvensen på GPU:n, men priset i prestanda blir också kännbart. Switchen mäktar inte riktigt med anstormningen av vacker grafik med öppen värld och spelet dippar påtagligt i frame rate från de annars så stabila 30 fps till nästan nedåt 20 fps. Det är händer såpass sällan att det ändå känns acceptabelt, men det är ändå oroande att Switchens första spel och lanseringstitel har dessa prestandaproblem redan. Vad kommer att hända om ett år? Hur mycket måste spel byggas om och anpassas för att funka med Switch? Och vad kommer detta innebära för tredjepartstödet, om utvecklare tvingas skapa speciellt anpassade Switch-versioner av stora franchiser som FIFA och Call of Duty? Tiden (och Switchens försäljningssiffror) lär utvisa svaret, men det är synd att Nintendo inte kunde få in Nvidias nästa generation Tegra X2 i maskinen och ett större batteri. Sen måste vi också ifrågasätta tanken med uppskalningen: om 720p är Switchens naturliga upplösning så låt då alla spel rendrera i det och sen skalas upp via bildhårdvaran i var och ens hemmabio. Nu får ägare av 4K-utrustning två omgångar uppskalning – en från Switchen själv och en från hårdvaran (tv/förstärkare till 4K) och det har viss negativ inverkan på skärpa och detaljer.
Men om vi bortser från tekniska aspekter och mindre skavanker, så är Breath of the Wild ett enormt, modernt rollspelsäventyr från mästarna Nintendo med över 100 shrines och otaliga story lines att utforska och upptäcka. Ett av de bästa Zelda-spelen någonsin och kanske det bästa releasespelet någonsin! (Betyg 10/10)
Not: Zelda: Breath of the Wild finns också till Wii U, med samma innehåll men något enklare ljud och grafik. Vi har inte testat Wii U-versionen ännu så vi återkommer då vi fått chansen att jämföra.
1 – 2 – Switch (Nintendo)
Alla format behöver en unik lanseringstitel, något som visar vad som är speciellt med just det formatet. Wii hade sitt Wii Sports, Wii U fick det underskattade NintendoLand. I Switch-paketet ingår inget spel alls, men det är solklart att 1,2 – Switch borde ha varit den titel som skulle ha följt med (särskilt då det är Nintendos egna, så att skicka med spelet som digital nedladdningskod kan inte kosta många ören). 1,2 – Switch består av 28 minispel som alla bygger på att du ska tävla mot en kompis eller flera i snabba utmaningar såsom revolverduell, svärdfight, mjölka en ko, skaka en kolsyrad flaska och gissa antalet kulor i en ask. Just detta minispel visar på Switchens oerhört imponerande HD-rumble, där tekniken förfinats till den grad att du kan “känna” antalet kulor som rullar runt i din kontroller. Häftigt! Detta och minispel som att skaka flaskan, knäcka koden på kassaskåpet och mackätar-tävlingen lär bli stora favoriter på kommande redkationsfester (särskilt med några drinkar under västen) och säkert bjuda på många skratt. Sen finns tyvärr en hel del menlösa alster också, såsom det galet irriterande minispelet där du ska lägga en skrikande bebis, eller det tämligen menlösa gissningsspelet Baseball samt det tveksamt underhållande Beach Flag (där du ska springa på stället så fort du kan).
1-2-Switch är helt enkelt ett teknikdemo och ett bra sådant, men varför det kostar 400 spänn istället för att ingå är ett stort mysterium. Nintendo måste ju marknadsföra sin nya maskin och vad bättre sätt finns då än att skicka med ett lättspelat party-spel, som de alltid gjort tidigare? Risken är att i längden kommer snålheten att bedra visheten och vi tippar att 1-2-Switch snart kommer att paketeras med konsolen (eller av återförsäljare själva). 400 kr extra är tveksamt om det är värt för ett partylir med ganska ytliga spelupplevelser som är mer en uppvisning av Joy-Cons förträfflighet än en regelrätt spelupplevelse. (Betyg 5/10)
Bomberman R (Konami)
Bomberman är en riktig klassiker som dåvarande utvecklaren Hudson Soft (som numera ägs av Konami) fick en enorm hit med på Super Nintendo-tiden (1993). En uppsjö av uppföljare senare (detta är 33:e spelet faktiskt!) så behåller Bomberman till stor del sin multiplayercharm än idag. Att vara två eller flera spelare är verkligen kul och vi kan varmt rekommendera att du drar ihop några kompisar (gärna maxantalet, åtta stycken, med egna Joy-Cons) så får ni uppleva en skoj och riktigt svettig death-match med en massa smällande bomber och undvikande på håret.
Bomberman R erbjuder ett enspelarläge och en slags storykampanj, där du ställs mot bossar på slutet. Det är kul – i alla fall ett litet tag – och Bomberman har aldrig sett så här bra ut, rent grafiskt, på någon konsol. Men prislappen på dryga 500 kr för ett spel som i grunden är rätt mycket samma spel som vi spelat i snart 25 år är för mycket begärt. 250-300 kr hade känts rimligt för ett kul multiplayerspel, men Bomberman R är inte tillräckligt fyllt med nytt innehåll för att motivera priset. Att onlineläget dessutom är så himla segt är inget som gör saken bättre. Köp när det blir billigare är vårt tips. (Betyg 5/10)
Uppdatering 1.3: I och med denna patch så stöder Bomberman R nu 60fps på Switch, vilket varit efterlängtat och ger spelet ett mycket bättre och mer välbekant flow. Men bilduppdateringen har ett pris – samtidigt har man sänkt upplösningen så att det blir märkbart på en stor bild. Nu tycker vi ju, i och för sig, att 60fps oftast är värt lite lägre upplösning. Men då Bomberman R inte är ett jätteavancerat spel vare sig i fråga om speldjup eller grafik, så sätter det återigen ett litet frågetecken kring om Switchen inte är något underdimensionerad i sina specar?
I am Setsuna (Square Enix)
Det är kul att konstatera att Square Enix, likt Nintendo, inte heller glömt sina rötter. I dessa dagar när vi får påkostade, moderna JRPGs som Final Fantasy XV (från samma studio), kan vi ändå konstatera att glöden och kärleken för klassiska, japanska rollspel som Final Fantasy VI (VII) och Chrono Trigger finns kvar i allra högsta grad. I am Setsuna har en melankolisk retro-charm och ramas in väl av Switchens fina skärm och ljudåtergivning. Det vackra soundtracket är underbart att njuta i favoritlurarna och även om du bör stänga av de tradiga utropen under strid, så finns här en berörande och smått episk historia.
Spelet har en dramatisk och liten sorgsen ton och det faller inte in i comic-relief eller andra utsvävningar, vilket vi kunnat se i liknande alster såsom det annars väldigt fina Bravely Default. Menyerna och det analytiska stridssystemet är precis som du minns dem och om du inte minns dem så är det relativt lätt att lära sig, om du inte är otålig och har svårt för att läsa lite instruktionstexter som spelet ger dig. Helt klart är detta ett rollspelsäventyr som mest kommer att älskas av de som spelade japanska rollspel på nittiotalet, men alla andra fans av genren bör också kika närmare på det. För även om det inte är den grymmaste och mest spektakulära grafiken och inramningen, så finns här en fin historia med berörande människoöden som gör sig bra på Nintendo Switch. Synd bara att Switch-versionen får nöja sig med 30fps när PS4-versionen har 60fps. Vi tror även Switchens hårdvara borde klara 60fps på ett spel som detta. (Betyg 7/10)
Just Dance 2017 (Ubisoft)
Den omåttligt populära Just Dance-serien har ända sedan debuten 2009 bara fått större och större fan base. Det dyker upp i filmer och i populärkultur-referenser. Spelet är fysiskt och går ut på att du som spelare ska utföra olika rörelser och poser efter dansare på skärmen till en vald låt. Poängen baseras sen på spelarens skicklighet. Det är intensivt, medryckande och inte sällan svettigt när man skuttar runt till party-dängor som Dragostea din Tei. Just Dance 2017 släpptes förra hösten till alla stora format (även Windows, för första gången) och Switch-versionen innehåller precis samma innehåll. Inklusive prenumerationstjänsten Just Dance Unlimited som du får gratis i 90 dagar när du installerar spelet. För den riktigt modige (eller exhibitionistiskt lagde) finns även läget Just Dance TV, där du kan lägga ut ditt vardagsrumdansande för hela världen att ta del av (!)
Just Dance är, förutom ett väldigt fysiskt och rytmiskt utvecklande spel, även kanon att köra som rolig träning hemma och en fantastiskt party-starter på festen! Det är enkelt och direkt nog att kunna börja spelas direkt av vem som helst (spegla bara din figurs rörelser på skärmen) men är också tillräckligt precist att man kan tävla i det på riktigt och gå full-on dance-off mot din bästa vän/rival. Extra poäng för att spelet har bra smartphone-stöd, så vänner som saknar Joy-Cons kan ansluta sina smartphones som läser av rörelserna istället (snälla, håll hårt i lurarna, det viftas en hel del!).
Tyvärr är Just Dance 2017 till Nintendo Switch dyrare på Nintendos nya konsol än vad det är på andra format. Switchen är ny och behöver väl dra in utvecklingspengar i början och trots att spelkassetterna kostar mer att tillverka på Switch än en vanlig DVD-skiva, så känns det konstigt att behöva betala mer för en produkt som inte erbjuder något extra på just det formatet? Återigen ett spel som helst ska avnjutas med andra, men som extra “gymkort” i enspelarläget är det faktiskt ingen tråkig träning att blanda upp rutinen med då och då! (Betyg 7/10)
Vroom in the Night Sky (Poisoft)
Även Nintendo Switch får sina egna små indiespel (“Nindies”?) som kostar väldigt lite (i detta fall 79 kr) men som också är mindre alster som skapats av en eller ett par personer. Japanska Vroom in the Night Sky hoppas vi inte är representativt för kommande Nindies… Spelet går i princip ut på att du ska flyga runt på en magiskt fordon (en cykel, en kvast etcetera) samtidigt som du plockar stjärnor och undviker konkurrensen. Förutom att spelet rent upplevelse- och fartmässigt inte är något som kommer att ge dig särskilt mycket adrenalin (snarare tvärtom) och att det hela ser ut som något som skapats i en enkel spel-editor på Playstation 2, så är spelet också otroligt rörigt i menyer och inställningar. Knapparna är omvända mot västerländska spel (går tack och lov att ändra, men tar ett tag att fatta), en tutorial erbjuds men kan inte väljas (?!) och engelskan är på skojnivå (enheter du köpt är markerade som “buyed!”). Allt detta skulle kanske vara charmigt om spelet faktiskt var kul. Men det är det inte. Det är fult, långsamt och otroligt primitivt. Och en helt oförklarlig dialog utspelar sig under spelets gång som man inte fattar ett dyft av. Trodde Nintendo hade högre kvalitetskrav än så här, bara för att ett spel fungerar och inte är buggigt borde inte automatiskt kvala det på eShop?
Sorry, Poisoft, inte ens för 80 kr är detta något som någon vettig gamer skulle vilja ta i ens med tång. Kanske något för de allra minsta som behöver något superenkelt att komma igång med, som dessutom är barnvänligt. Men i övrigt känns det tyvärr rätt uselt på alla sätt och vis… (Betyg 2/10)
Konkurrens och potential
Man kan diskutera om och på vilket sätt Nintendo Switch har konkurrens från andra spelkonsoler. På sätt och vis är det ofrånkomligt att man – som man alltid gjort – jämför mot de två konkurrenterna Sony Playstation 4 (Slim) och Microsoft Xbox One (S). Nintendo Switch är en prestandamässigt sämre, betydligt dyrare maskin (nästan dubbelt så dyr med sina 3 700:- kontra de andra två som du kan få för 1 990:- styck), samt med bara en handfull spel kontra hundratals redan utgivna för PS4 och XB1 (och då räknar vi inte de 100+ Xbox 360-spel som man kan spela via bakåtkompatibilitet…). Här blir det svårt att motivera ett solklart köp eller rekommendation över konkurrenterna. Ja, Zelda: BotW är fantastiskt, men du kan ju faktiskt spela det på Wii U också och inte behöva investera 4 500 kr i Switch, minneskort och tillbehör. Fantastiska spel som Splatoon 2, Mario Kart 8 Deluxe och inte minst – ett nytt Super Mario (Odyssey) – hägrar på horisonten senare i år, men frågan blir om man behöver köpa Switch precis just nu?
Jämför man med mobile gaming så har vi här en helt överlägsen maskin, som klarar av spelupplevelser inget annat portabelt format ens kommer i närheten av. Kanske ska man se på Nintendo Switch tvärtom – som en bärbar maskin med möjlighet att koppla sig till storbild (tänk PS Vita – Playstation TV)? Då snackar vi bärbarhet med premium AAA-spelupplevelser, som kostar som ett fullprisspel till konsol (649 kr ca) kontra enklare mobilspel från F2P upp till Nintendos eget, dyraste spel Super Mario Run (109 kr). Samtidigt är detta heller inte en riktigt bra jämförelse. Många mobilspel är gjorda för att avnjutas ett par minuter i stöten, medan man väntar på bussen eller sitter på pendeln. Du kan spela Switch-spelen i fem minuterssjok förvisso, men vad är poängen? Och hur mycket är du beredd att betala för en sådan snuttifierad upplevelse?
Därför ser vi Nintendo Switch som något helt annat, något helt eget. En maskin som är en stationär men samtidigt bärbar konsol som erbjuder fullfjädrade konsolspelupplevelser. Och det är upp till Nintendo nu att visa framfötterna och pumpa ut kvalitetstitlar som är unika samt locka och knyta till sig utvecklare som ser potentialen, inte begränsningarna, i formatet. Installationsbasen blir också en avgörande faktor: Switchen fick en kanonrelease, då maskiner både fanns i lager i nästan hela världen och konsolen på flera marknader slog rekord som den största Nintendo-lanseringen någonsin, bland annat i speltokiga Sverige och USA. Samtidigt så är siffrorna på andra marknader, exempelvis Japan och UK, också bra men något mer modesta då Switchen bara sålde en tredjedel av vad PS4:an gjorde under sin releasehelg i Storbritannien. Analytiker spår att maskinen kommer att sälja 40-50 miljoner enheter under sin livstid, vilket är fantastiskt mycket bättre än stackars Wii U (som knappt lyckades nå 14 miljoner – men vi älskar den här på redaktionen ändå!) men samtidigt är det långt efter dundersuccén Wii, som sålde en bra bit över 100 miljoner. Med den positiva starten och det fantastiska Zelda-spelet så har Switchen enormt mycket potential, men dess framtida succé kommer att avgöras framåt julen 2017 när vi vet hur mycket den fortsatt locka publik och nya Mario förhoppningsvis är på plats. Tyvärr är Nintendo inte immuna mot förseningar, vilket vi sett inte minst med senaste Zelda, så detta år måste de utlovade spelen dyka upp om det ska bli ordentlig fart på det hela.
Switchen kommer att öka när barnsjukdomarna är borta
Detta är en utförlig genomgång och analys av Nintendo Switch, dess teknik och de första spelen. Klart är att vi tycker det är en grymt spännande maskin, med en unik selling point (bärbarheten) samt ett otroligt bra releasespel. Men, förutom frågorna vi lyfter ovan finns ett par orosmoln på horisonten. Först och främst priset – 3 700 kr är lite för högt. 2 995 kr hade känts psykologiskt viktigt och närmare EU-priset på 300 Euro (vilket motsvarar ca 2 900 SEK i skrivande stund). Sen behöver du ett större minneskort (så småningom i alla fall, nedladdade spel är ju så mycket enklare att hantera och mer ekonomiska vad gäller förvaringsplats i huset), åtminstone ett spel att komma igång med (400-650 kr), kanske en Pro Controller om du är en seriös gamer (800 kr) och utöver det möjligen en powerbank (2-400 kr) samt en extra USB-C-laddare (400 kr). Då snackar vi en totalinvestering på minst 4 000 till 5 000 kr. Det är rätt mycket pengar.
Nintendo har en onlinetjänst på gång, som kommer att kosta pengar och erbjuda tillfälliga “gratisspel” – likt PS Plus och Xbox Gold. Detaljerna återstår att se då tjänsten ännu inte lanserats. Vidare är det lovande att Switch ryktas få klassiska GameCube-spel i Virtual Console-tjänsten, men denna är heller inte aktiv nu vid release. Det lutar också åt att Virtual Console-spelen du köpt till tidigare format måste köpas en gång till, vilket inte känns schysst. Vi hoppas på en rejäl rabatt för de som redan pungat ut en gång. Vi saknar också appar såsom Netflix att få njuta på den fantastiska skärmen i plattan. Detta är också något som skall komma framöver, enligt Nintendo.
Slutligen har det varit synk-problem med Joy-Con, särskilt den vänstra (något även vi erfarit, trots dag 1-uppdateringen som gjorde problemet något bättre så är det ändå inte helt löst). Förhoppningsvis är detta något som kommer att fixa sig med kommande firmware-uppdateringar. Nintendo säger att andra trådlösa enheter kan störa signalen och det är mycket möjligt. När vi ställde ut Switchen helt ensam utan något omkring sig eller mellan oss och maskinen, så fungerade allt bättre. Men så ska det ju inte vara – Bluetooth är en beprövad teknik som varit med oss i över tio år, ända sen PS3-tiden. Så hög känslighet för interferens är inte riktigt acceptabelt, detta måste fungera bättre och mer pålitligt. Och slutligen har det kommit (obekräftade) rapporter om att användare haft problem med döda pixlar på pekskärmen. Om detta är sant så är det ytterligare plumpar i protokollet över den något kantstötta lanseringen.
Slutomdöme och sammanfattning
Med Switch har Nintendo förverkligat en ambition de verkar haft ända sen 2012 och vår älskade Wii U om att skapa en äkta hybridkonsol; en maskin som gör sig lika bra på extern bildkälla som den gör portabelt. Medan Wii U:n endast blev semi-portabel (du kunde streama till Gamepaden inom ett visst avstånd i huset via Wifi) så är Switch en verkligt mångsidig maskin. Som bärbar enhet är den oslagbar och bjuder på spelerfarenheter som ingen annan kan utmana idag – varken i fråga om teknik eller kvalitet (har vi nämnt att Zelda är fantastiskt?). Som stationär konsol skiner den inte lika starkt och vi hade nästan önskat en HDMI-port direkt på pekplattan också, så att man enkelt kan ta med och koppla in den i vilken HDMI-utrustad bildkälla som helst, utan en docka som inte fyller mycket annat syfte än att vara en hållare som laddar (vilket du kan göra direkt i plattan genom en USB-C-laddare). Det blir ett oerhört spännande år att följa vad Nintendo har att bjuda på (och om de efterlängtade spelen kommer ut i tid) samt hur trejdepartstillverkarna ställer sig till Switch. Starten är lovande, om än kantad av lite barnsjukdomar som vi hoppas rättas till under resans gång. Om maskinen är ett måste-köp redan nu kan bara du avgöra; vi är i alla fall glada att kunna njuta Zelda på bästa sätt redan idag. Men givet är att Switch kommer att bli både billigare, kanske bättre paketerad (med mer minne och/eller 1-2-Switch) samt utvecklas rent mjukvarumässigt framöver.
En eloge till Nintendo för att man vågar tänka nytt och har rott detta i hamn! Nu väntar vi med spänning på vad som komma skall i spelväg. Och ni läser givetvis om det här, på senses.se!
Redo att gå med i Switch-ägar-klubben? Köp Nintendo Switch med tillbehör här till bra pris och stöd samtidigt senses.se.
