Stockholms bästa restaurang 2014: plats 7 – Nook

107

Relativt nyöppnade Nook på Söder (Åsögatan 176) följer trenden med lite lyxigare kvarterskrog i området. Nooks koncept är dock enklare och rakare – förrätter/snacks med asiatisk touch, eller val mellan två, fasta trerättersmenyer för 350 respektive 400 kr (alla rätter kan även beställas var för sig från menyn). Drivs av Claes Grännsjö, ursprunglig ägare och kock på gastro-puben Flying Elk och nedlagda Michelin-krogen Kock & Vin i Göteborg.

Priserna på Nook är vid första anblick väldigt attraktiva. Smårätter och förrätter kan fås för så lite som 35 kr och portionerna är större än på fin-restaurager, samtidigt som inget är dyrare än 265 kronor. Men menyerna är formade att ha olika glas vin till varje rätt, så där springer en trerättersupplevelse ändå iväg med 300-400 kr till, lite beroende på din preferens.

När man ser Nooks snygga och moderna hemsida, så verkar det som man bjuds in till en liten, mysig och något avsides oas. På den östraste delen av Åsögatan finns inte mycket annat än bostäder och enstaka konkurrens i form av exempelvis Hjördis. Därför blev vi förvånade när vi klev in i något som kändes lite som en enklare lokal, eller hemma hos något som tänkt till lite kring sin matsal. Snygga toucher som de Montmartre-inspirerade glödlamporna, de stora, öppna fönstren utan gardiner och det mysiga halv-ljuset höjde upp stämningen. Medan just avsaknaden av gardiner, mattor och annat som kan mjuka upp ljudet gör att lokalen blir ordentligt skränig, sorlig och lider av eko. Det blev en smärre chock när man satte sig vid bordet runt 21-tiden och ljudnivån påminde mer om Kvarnens ölhall än en fin restaurang. Musiken var obefintlig fram till 22, när sällskap började lämna lokalen och det blev mysigare och mer matro. Servicen var trevlig och hyfsat uppmärksam och maten kom in efter ca 20 minuter. Nook är en av få restauranger vi besökt där man inte serveras brödkorg innan maten (med tanke på portionerna behövs det inte heller).

Eftersom menyerna är fasta föll valet på varsin trerätters-presentation. Här blandas fisk och kött och det är på gott och ont (gott: det ger variation, ont: sällan man hittar bra vin som passar båda, finns ingen fisk-meny för icke-köttätare). Passar inte en viss rätt kan man ju byta med varandra. Meny 350 bjöd på Oxtartar med hasselnötter, hollandaise, pumpa, grönkål och koreansk chili. Denna råbiff, som det alltså handlar om, smakade utsökt och blandningen med lök och den frasigt presenterade grönkålen var perfekt som kombo. Tyvärr drogs det hela ned av en överdos hollandaise, som låg som ett tjock täcke över det hela. Såsen var väldigt smörig och snabbt mättande och även om den delade sig snyggt mot biffen, så hade den uppskattats mer vid sidan om.

Till meny 400 var den halstrade pilgrimsmusslan som vanligt helt lysande (svårt att misslyckas med pilgrimsmussla), och Karl-Johan-svampen gifte sig bra med den asiatiska touchen som lyftes av de kreativt tillagade nudlarna på toppen.

Varmrätten bestod av Röding, kräftbakad morot, ingefärsmajonnäs och citron i 350-menyn. Upplägget var klassiskt och stiligt, fisken smakade distinkt av fin kvalitet och citronen bröt av bra. Det vita, tyska riesling-vinet (99 kr / glas) som rekommenderades till var friskt och blommigt och vi upplevde det som trevligt både till maten och att smutta på emellan rätterna.

På 400-menyn fick vi in Rådjurstek, vattlingon, svamp från Sörmland, rökt rotselleri och five spice – en rätt som var en fullkomlig knock-out! Från skyn som samlats upp från rådjuret och blandats med five spice, till själva köttet som var perfekt skuret och tillagat (och lagom mycket, så man blev mätt) ackompanjerat av en underbar selleri-puré som ursäktade den något tristare, skurna sellerin. Detta var en helt fantastisk rätt och troligtvis det bästa du kan få på menyn, väl värt de 265 kr som rätten kostar separat. Ett rött vin, 100% sangiovese från Italien kändes först som en lite sträv rekommendation vid avsmakning, men blandade sig ypperligt med viltsmaken på köttet (115 kr / glas).

Slutligen rundades menyerna av med Sorbet på höst-äpplen, gröna enbär, citronmaräng till 350-menyn (fräscht, uppfriskande och riktigt gott tyckte även vår recensent som inte gillar sötsaker) samt en mer klassisk “kaffe-kaka” i form av Hjortron, granskott, brynt smör och mandel till 400-menyn, en efterrätt som var helt OK och riktigt vackert presenterad, men smakmässigt inte särskilt minnesvärd.

Hjortron, granskott, brynt smör, mandel. Foto: senses.se

Som helhet var upplevelsen av Nook lite blandad. Å ena sidan är det en väldigt “o-märkvärdig” restaurang, vilket inte behöver vara något dåligt i sig. Å andra sidan går man inte ut och äter fin-mat för att försöka överrösta sällskap som blivit lätt lomhörda av några glas vin och en ekande lokal. Här behöver man tänka till kring dämpande inredning och lugnande bakgrundsmusik. Maten var riktigt bra och – får man väl säga – prisvärd med Rådjuret som den klarast lysande stjärnan och det egentliga “måstet” om du går hit.

Missat någon del i vår serie Bästa Restauranger i Stockholm 2014? Se listan här!

Så här sätter vi betyg på Senses