Ori and the Will of the Wisps påminner mig om att i tv-spelens begynnelse så var plattformsspelen de som dominerade landskapet. När 3D-tekniken utvecklades medan konsolerna blev starkare och bättre så hamnade det klassiska plattformsspelet lite i skymundan. Sen hände något; och med spel som – till exempel favoriterna Limbo och Inside (Bästa Spel 2016, enligt oss) – så har den klassiska plattforms-genren gjort en hejdundrande comeback och är bättre och roligare än någonsin. Det som vissa ”förlorar” med den nya trenden av ”metroidvania”-spel (spel som lånar av ”ursprungs”-klassikerna Metroid och Castlevania) är en fixerad bana. Å andra sidan så vinner de i finurlighet och påhittighet. Att de sen oftast är bländade vackra också gör inte saken sämre.
Dagens betraktelse är Ori and the Will of the Wisps, som är uppföljaren på Ori and the Blind Forest, vilket vi också fullkomligt älskade här på senes.se när det släpptes 2015. Nu, fem år senare, är Ori tillbaka och denna gång är den lilla ljusvarelsen på jakt efter en vän som är försvunnen. Nya faror (stora som små) lurar överallt och det blir inget lätt uppdrag att genomföra det vill jag lova.
Ori and the Will of the Wisp är Microsoft-exklusivt och finns enbart till PC och Xbox One. Jag har testad det på båda plattformarna och – beroende på vad du har för skärm och dator – så såg jag ingen större skillnad i prestanda, nu när Xbox One-versionen hunnits uppdateras ordentligt (det var därför vi väntade med recension). Dock tycker jag det är svårslaget att sitta i soffan, med en stor TV och följa med på Oris äventyr. Sen att grafiken är episkt vacker gör inte saken sämre, att uppleva Ori and the Will of the Wisps i 4K på Xbox One X. En riktigt skön bonus är att dina konton är sammankopplade, så när du spelar på din PC så laddar du ner spelet via din Xbox-app och vips så kan du spela vidare på din sparade fil, oavsett om du sitter på PC:n eller på Xboxen. Smart!
Ori and the Will of the Wisps är bländande vackert och har en väldigt söt historia – men låt inte den gulliga ytan lura dig. I grund och botten är det här ett riktigt avancerat och finurligt plattformsspel och är du inte van att spela sådana och har tungan rätt i munnen så kommer att köra fast stenhårt och ganska tidigt. Jag körde fast på ett ställe rätt rejält tills att jag insåg att jag var tvungen att uppgradera Ori för att kunna komma vidare. Det är inte sällan många knapptryckningar som måste ske i rätt ordning för att komma vidare.
Jag uppskattar utmaning när jag spelar spel, men när det blir lite för mycket och lite för ofta att man kör fast så blir jag till slut lite irriterad. Ori and the Will of the Wisps ligger precis på den hårfina gränsen mellan frustration och utmaning. Kanske inte så mycket att klaga på egentligen – men ibland hade jag uppskattat att det var lite mer förlåtande. Svårigheten kan ställas ned i striderna, men utmaningen att backtracka och läsa kartan noggrant kvarstår, likaså pusslens utmaningar.
Sammanfattningsvis så kan jag ändå inte göra annat än att ge betyget ett måste, för det här är plattformsspel när det är som allra bäst! Detta är för mig ett nytt favoritspel, i samma anda som Inside och Unravel. Men se upp för en del riktigt svåra manövrar, som kommer behöva både en, två och hundra omtagningar.
