Du vaknar ur kryosömnen och inser att du är helt ur kurs. Du hittar en mystisk, utomjordisk bas som ger dig en ledtråd till vart du ska härnäst. För att komma dit så måste du hushålla med bränsle, syre och inte låta skrovet bli för skadat. Det är verkligen ett hårt liv i yttre rymden.
Vid första anblick så känns det här som ett mega-coolt spel. Introt är super snyggt, bra berättarröst och stämningen är total. Sen börjar spelet och här är jag inte riktigt överens med resten av recensentskaran för jag gillar verkligen inte Out There – The Alliance . Spelet är väldigt enkelt uppbyggt, med texter som förkunnar att jag till exempel attackeras av rymdvarelser eller att jag ser något mystiskt ufo, eller något annat spännande. Valen jag får är att antingen undersöka eller undvika. Undersöker jag kan det leda till döden och undersöker jag inte så kanske jag inte får den viktiga pusselbiten så att jag kan ta mig vidare – och därmed dö.
Spelmekaniken går ut på att samla olika ämnen så att jag kan hålla min stackars karaktär vid liv. Det är ett evigt farande till planeter och repetitivt arbete att gräva efter mineraler och fixa syre. Fylla dina syretankar och laga skrovet; missar du något är du död. Verkligen död. Åker du till en planet och bränslet inte räcker så driver du till din död i rymden och det jäkliga är att det finns ingen varning eller någonting, så du får köra gissningsleken om ditt bränsle räcker hela vägen fram eller ej. Räcker det inte så får du börja om, helt enkelt. Det här stör mig, då karaktären som kör skeppet bör veta hur långt hans bränsle räcker så varför inte ge mig den infon innan jag sätter kurs? Känns som om skaparna vill få spelet svårare än vad det egentligen är.-
Out There – The Alliance fungerar glädjande nog lika bra på din TV som i bärbara läget på din Nintendo Switch. Texten är tillräckligt stor för att synas ordentligt på den lilla skärmen och touch-funktionen fungerar fint. Spelet släpptes redan 2014 till de andra plattformarna så spelet har redan ett par år på nacken innan det nu får premiär på Switch.
För mig blir inte Out There – The Alliance spännande; det blir enbart irriterande. Det ser helt underbart snyggt ut när introt spelas och mina förväntningar blev skyhöga. Sen fick jag ett spel som inte underhöll mig för fem öre. Out There – The Alliance skulle funka sjukt mycket bättre som ett brädspel. Då hade den enkla spelmekniken kommit till sin rätt och det skulle nog både vara spännande och roligt, men det här var verkligen inget för mig. Jag delar dock inte ut ett katastrof-betyg – även om det kanske låter så på min recension. För i grund och botten så är det här kanske inte ett så uselt spel, det är välgjort och stort så det förslår och gillar man såna här typer av spel så är det verkligen för dig. Men inte för mig.
