Test: Panasonic TX-65FZ800E

347

Uppdatering: Läs recensionen av uppföljar-modellen, Panasonic TX-65GZ2000 (2019/2020).

Ankomsten av Panasonic TX-65FZ800E, eller FZ800 framöver, markerar att det har gått ganska exakt ett år sedan Panasonic slog knock-out på våra testare här på senses-redaktionen med sin OLED-tv modell EZ950 – utan tvekan 2017 års bästa tv i toppsegementet. I år presenterar de nästa generation OLED, logiskt nog med prefixet FZ, men ologiskt nog numrerad 800 istället för 950, då 950 detta år är samma tv-modell med ljudlimpa (det som alltså var EZ1000 förra året). Hur mycket kan man förbättra en tv som vara nära nog perfekt bild förra året? Och får vi nu det vi saknade allra mest 2017? Vi har svaren på de frågorna och mycket mer – häng med!

Panasonic FZ800 – Utseende, tekniken, känslan

(Eftersom FZ800 är en uppgradering av förra årets referens-tv EZ950, så rekommenderar vi att du läser det testet först ifall du inte redan är välbekant med modellen eller känner till huvudskillnaderna mellan LCD- och OLED.)

FZ800 påminner, utseendemässigt, om EZ950. Det yttre verkar nästan vara en kopia, faktiskt. Om vi inte hade haft måtten i manualen framför oss, så hade vi haft svårt att direkt se skillnad på modellerna (FZ800 är lite högre och lite mindre bred, men har samma tumstorlek, då denna mäts på diagonalen). FZ800 väger också några kilo mer än sin föregångare (28, istället för 23 kg) men det känns inte nämnvärt när man lyfter den. Det är fortfarande otroligt hur enorma 65-tummare idag kan vara lättare än vad 32-tums tjock-tv-apparater var för 20 år sen…

Den lövtunna ramen (i övre tredjedelen) är kvar, likaså den tjockare bottendelen (som innehåller all mumsig teknik) och – tyvärr – återigen de malplacerade HDMI 3- och 4-utgångarna tillsammans med den optiska utgången, två USB-anslutningar och komponent-anslutningen. Dessa kommer du alltså inte åt om du hänger tv:n på väggen (och det lär du vilja göra, så läcker som den är) – vilket känns minst sagt som lättja av Panasonics designers att upprepa i år. Även om dessa anslutningar kanske inte är livsviktiga för de flesta användare, så ska man ju i alla fall kunna utnyttja dom om man vill.

Precis som förra året så funkar ett helt vanligt VESA 400×400-väggfäste att hänga upp TV:n på väggen med. Man klarar sig långt på vänstra sidans HDMI 1- och 2-anslutningar – som precis som sist innehåller ARC-kanalen och är de enda två som har full bandbredd (4K, 60fps och 4:4:4 chroma). Egentligen räcker en enda, HDMI-anslutning med full bandbredd om man kombinerar med en förstärkare med tillräckligt många HDMI-portar. Den medföljande foten är ännu lite mindre, tyngre och snyggare än fjolårets och får plats på relativt kompakta ytor, vilket är goda nyheter för dig som inte kan eller vill hänga upp tv:n och heller inte vill köpa en möbel bred som hela tv:n.

Panasonic har skalat bort en betydande bit av prislappen i år – FZ800 är en förbättrad modell som säljs billigare än EZ950 gjorde vid release (drygt 20% billigare, från förra årets ca 45 000 kr till årets 35 000 för 65-tumsmodellen, som vi testat här). I 55-tumsutförande är Panasonic FZ800 i år faktiskt en av marknadens mest aggressivt prissatta OLED-apparater i toppskiktet och är denna gång billigare än motsvarande konkurrenter från Sony (AF9) och LG (E8) (Samsung kör något de kallar QLED som är mer likt LED än OLED). För dig som undrar nu så har 55-tumsvarianten av FZ800 exakt samma bildegenskaper som 65-tumsmodellen. Ovanpå priset har man dessutom gjort tv:n något mer strömsnål, såpass att den gått från B till A märkning, vilket både elräkningen och planeten lär tacka dig för. Samtidigt som Panasonic har sparat in kostnader genom att skrota touch-fjärren med röststyrning (som vi gissar att extremt få använde) så har man tyvärr också snålat in några kronor på huvudfjärren. Den var marknadens snyggaste förra året i borstad metall, men nu är den istället generiskt grå, plastig med gummiknappar och utan bakgrundsbelysning. Funktionell är den absolut, men den känns lite inkongruent med ambitionerna för en i övrigt så välutrustad och exklusiv TV (FZ950 får dock förra årets lyxigare variant av fjärren – vilket även FZ800-modellen som säljs i Tyskland får, lustigt nog. Varför är tyskarna bättre än vi? Större marknad, gissningsvis.). På plussidan är menyerna och responsen i tv:n rappare än förut och några av knapparna som tillkommit på fjärren – bland annat den för att växla bildläge (Picture) från en snabbvalsmeny – är varmt välkomna förbättringar.

Precis som inuti Panasonics flaggskeppsmodell till UHD-spelare, Panasonic DP-UB9000, så sitter bildkretsen Studio Color HCX2 (generation två) i tv-modellerna i år. Denna bildkrets är marknadsledande på färgåtergivning och därför används Panasonics OLED-skärmar faktiskt av riktiga Hollywood-studior såsom Deluxe som (color) grade:a filmer och tv-serier professionellt på den. På så vis kan du vara säker på att den obehandlade bilden på din Panasonic-tv faktiskt ser ut som materialet var menat att se ut när det framställdes av filmskaparna. HCX står för Hollywood Experience och i detta fall är det verkligen inte bara nys och säljsnack. Utöver kretsen så möter FZ800 också THX högst ställda standarder för färg-, kontrast- och ljusåtergivning och precis som sist får man två förinställda THX-lägen: ett för mörkt och ett för ljust rum – där båda är väldigt nära referensmätvärden.

Smartfunktioner i tv-apparater anno 2018 lär knappast vara någon tungt vägande egenskap vid köpbeslut, då mediaspelare som Chromecast och Apple TV 4K blivit så prisvärda, vanligt förekommande och tekniskt helt överlägsna lösningar för moderna hem. Panasonic håller kvar vid My Home Screen-operativet (version 3.0 i år, fast vi inte ser stor skillnad mot förra versionen), som bygger på Firefox numera dödförklarade tvOS. Det är inte mycket roligare eller bättre i år än vad det var förra året, men det är i alla fall piggare menyer och stöd för flertalet medföljande appar, såsom SVT Play, Viaplay, SF Anytime, Netflix, Youtube och Amazon Prime, med korrekt hanterat HDR-stöd där det erbjuds av leverantören. Att kunna installera egna appar hade varit välkommet, särskilt lokalt anpassade sådana som HBO Nordic, CMORE och TV4, men – handen på hjärtat – så använder vi i princip aldrig inbyggda appar i någon enheten annat än våra mediaspelare idag. Inte i TV:n, inte i UHD-spelaren, och inte i spelkonsolerna. Så även om detta känns lite eftersatt och ålderdomligt så är det också en snart överflödig funktion, särskilt när det är så lätt att köra Miracast eller andra lösningar från externa enheter som strömmar / speglar bilden i tv:n. Men det finns alltså tillverkare som gör smart-tv-delen bättre och det beror också mycket på operativsystemet man väljer, vilket såklart kan vara en kostnadsfråga kring licensiering.

Panasonic FZ800 har stöd för Autokalibrering i populära proffskalibratorn CalMAN, något som den välutrustade bildnörden kan utföra hemma idag med specialutrustning, programvara och en PC och alla andra kan få det gjort hos stora elektronikvaruhus, för dryga tusenlappen. Avvikelsen från redan inställda och uppmätta THX-värden var dock, enligt våra amerikanska kollegor, mycket låg – så låg att vi nog tycker du kan bespara dig både tiden och kostnaden för professionell kalibrering på just denna modell.

Panasonic FZ800 – Nyheterna

Den för en tv absolut viktigaste egenskapen – bilden – är glädjande nog fortfarande Panasonics paradgren. Från att ha varit i det närmaste perfekt förra året, så har FZ800 ytterligare förbättrat tre egenskaper i år, tack vare 2018 års OLED-panel från LG Displays och Panasonics egna bildhanterings-chip och algoritmer:

1) 3D LUT (Look Up Table) har fått flera lager och finjusteringar, vilket gör att färger och kontrast i mörka scener lyfts – exempelvis då en pixel går från helt svart till nästan-helt-svart, så når Panasonic nu en färg- och nyansrymd som är väldigt nära 100% av DCI (digital cinema color). TV:n tar också dynamiskt in ny information för varje pixel var 100:e millisekund, vilket resulterar i bättre kontrast och detaljer, särskilt i HDR.

2) FZ800 stöder, precis som EZ950, HDR-standarderna HDR10 (det bredaste HDR-formatet idag, som dock är helt statiskt) och HLG (som mest används för sport på BBC och i Japan) och lägger till utmanar-formatet HDR10+, som på pappret skulle kunna klå konkurrenten Dolby Vision, i och med att det är ett royalty-fritt, dynamiskt format som skickar meta-data på varje bildruta och kan styras av tillverkarna själva, istället för Dolbys chip och licenser.

Problemet är att det inte finns särskilt mycket material för HDR10+ idag. Inget alls i skrivande stund, egentligen. De första fysiska filmutgåvorna som stödjer formatet kommer senare i december och var inget vi hann få till detta test. Amazon Prime säger sig ha HDR10+ på sina produktioner för streaming, men det finns inget sätt att vara 100% säker på det när man tittar – eftersom det inte dyker upp någon flagga eller markör för när man får en HDR10+ signal eller “bara” vanlig HDR10. Och Amazon själva skriver bara ut “HDR” i produktionens inforuta, vilket inte ger mycket att gå på. Enligt obekräftade källor så ska följande Amazon-produktioner ha HDR10+ – dessa ser alla helt fantastiskt bra ut i bild, men vi har inte kunnat verifiera att det är äkta HDR10+: The Tick, Philip K. Dick’s Electric Dreams, The Grand Tour, Mozart in the Jungle, samt Amazons långfilmer Manchester by the Sea och Last Flag Flying.

Amazons The Tick ser fantastiskt bra ut på FZ800 – men är det äkta HDR10+? Endast Amazon vet.

HDR10+ är en spännande utmanare och kan mycket väl ha potential att bli ett bättre format, men i skrivande stund har vi faktiskt ingen susning. Det är ett oprövat kort, en talang med stort löfte som vi inte sett spela på plan. Och uppförsbacken är brant; medan HDR10+ väntar på sina första, fyra, bekräftade fysiska utgåvor (ingen hisnande lista direkt) och verifierade streaming-produktioner, så är Dolby Vision väletablerat genom hundratalet UHD 4K-utgåvor och inte minst Netflix och Apples 4K-filmtjänst (iTunes), som lätt drar upp antalet DV-produktioner till tusentalet, totalt sett. Att vissa Netflix-produktioner, såsom Stranger Things ser bättre ut i HDR10 än dynamiska Dolby Vision är såklart aspekter att ta in i bedömningen, men här pratar vi om stöd för ett etablerat format som du kan använda idag.

Som ni kanske redan räknat ut vid det här laget är detta fortfarande ett problem för Panasonic FZ800 eftersom även årets modell – tyvärr – saknar stöd för Dolby Vision. 2019 blir ett avgörande år för HDR10+ att visa vad det går för, Bad times at the El Royale är än så länge bekräftad, samt två naturfilmer och en dokumentär. Bristen på Dolby Vision-stöd är dock en tråkig miss, särskilt som Panasonic lagt in stöd för formatet i sin utmärkta 4K-spelare UB9000. Å andra sidan finns ingen tv idag som stöder både Dolby Vision och HDR10+ samtidigt och då Panasonic har med sig Philips och Samsung – där det koreanska märket är världens största tv-tillverkare idag – som också stöder HDR10+, samt att Warner och Fox (Disney?) gett sitt stöd för utmanaren så finns god chans att HDR10+ kan komma ikapp och kanske gå om DV, så småningom (det är dessutom en öppen och licensfri standard). Men idag, i skrivande stund är Dolby Vision det dynamiska HDR-formatet med överlägset bredast stöd och om 2019 inte levererar på HDR10+-fronten så måste Panasonic tänka om inför nästa modell och inkludera det, då detta format bara fortsatt växa sen förra året. (Överkurs: En annan aspekt är att Dolby Vision är förberett för 12 bitars färgdjup, medan HDR10+ är låst vid 10 bitar – vilket teoretiskt minskar färgpaletten med ett par miljoner nyanser. Detta “problem” ligger dock en bit fram i tiden då vi först måste få bildpaneler som ens klarar av att visa 12 bitars färgdjup. Till dess kan ju även HDR10+-gänget komma med en egen uppdatering av sitt dynamiska format; HDR12+ kanske?)

3) Panasonics redan schyssta, inbyggda tv-högtalare har fått ytterligare en liten make-over och presterar nu 40W effekt. De ersätter inte en ordentlig soundbar eller ett bra hemmabiosystem, men de låter ändå förvånansvärt stort, klart och erbjuder mer än godkänd, virtuell surround.

Panasonic FZ800 – Bilden

Hur ser då bilden ut i praktiken? I ett ord: fantastisk. Skillnaden mot EZ950, som redan den hade en fenomenal nivå på bilden, är inte milsvid men här ser vi en – om möjligt – ännu mer balanserad och samtidigt mer dynamisk hantering av färger, ljus och inte minst kontrast. FZ800 eliminerar i princip de få skavanker som fanns i skuggor och toner av nästan-helt-mörkt-till-mörkt från sin föregångare. Ljusstyrkan är också lite starkare i FZ800, panelen peakar runt 1000 nits på ett standard 3% HDR-fönster, vilket gör att vi tar ytterligare några steg mot att närma oss LCDs överlägsna ljusstyrka (en av få fördelar LCD har mot OLED idag). Betraktningsvinkeln är bred, så du kan lugnt bjuda över ett stort gäng vänner för tv-kväll i tiosits-soffan och försäkra dig om att alla kommer att se bra, inte bara de som sitter direkt framför tv:n.

Vi kikade på några av våra favorit UHD-utgåvor i 4K på FZ800, uppspelade från vår referens Ultra-HD-spelare Panasonic DP-UB9000:

Deadpool 2 var inte bara en av årets roligaste actionfilmer, UHD-utgåvan erbjuder en riktigt bra 4K-bild (uppblåst från 2K, som Deadpool 2 är filmat i) med HDR10-mastring som verkligen visar att även det statiska formatet kan bjuda på rejält ögongodis. Här rekommenderas återigen The Super-Duper Extended Cut, som innehåller mer material och faktiskt känns något skarpare i detaljer och färger än bio-versionen. Texturer på kläder, ansikten och hårsvall framträder knivskarpt på FZ800 och trots att ettan var en äkta, native 4K-master så undrar vi om Deadpool 2s högre budget och mer påkostade mastring ändå inte gör att tvåan faktiskt ser bättre ut?

Justice League – Zach Snyder tillhör verkligen inte våra favoritregissörer här på senses-redaktionen; hans alster känns ofta lite småkyligt opersonliga, onödigt mörka och sällan särskilt medryckande – men å andra sidan väldigt långa historier. Då mannen filmar på 35 millimeter film istället för digitalt (som majoriteten gör idag) så är vi samtidigt både förvånande och fascinerade. Fascinerade eftersom 35mm gör sig väldigt bra att scanna till digital 4K. Förvånade, då 99% av bildrutorna i hans filmer innehåller digitala effekter, något som måste var tusen gånger lättare att hantera på ett digitalt format. Hursomhelst, Justice League fyller upp hela tv-bilden med sitt något mindre breda bildformat på 1.78:1 (hej 16:9 och DVD!) och då får man verkligen se den formidabla kraften i FZ800s bildprocessor, från kant till kant. Kanske är det Wheadons kompletterande scener, men här blandas spektakulära serietidningsfärger med Snyders mer vanliga, mörka natt- och regnestetik. Resultatet är i alla fall lysande på 4K i helskärm.

Mission Impossible: Fallout släpptes nyligen på UHD och utgåvan går verkligen inte av för hackor, vilket ni kan läsa i recensionen. I en av filmens tidiga och häftigaste scener hoppar Ethan Hunt (Tom Cruise) fallskärm med CIA-agenten Walker (Henry Cavill). Här bjuds vi på extremt välbalanserad svärta, kombinerat med häpnadsväckande detaljrikedom och ljuseffekter som är utsökta – till exempel den röda varningslampan som lyser upp lastutrymmet, samtidigt som ansiktsdetaljerna framstår som knivskarpa i de upplysta maskerna. Nattscenen över Paris betonar stadens tusentals ljuskällor med emfas, tack vare skicklig användning av HDR.

Spana in denna scen, från MI: Fallout, på bra volym i UB9000.

It – nyversionen av Det är en film med ruggigt soundtrack och UB9000 gav oss verkligen gåshud i både Dolby Atmos- och DTS-Master Audio-ljudspåren. Dagsscenerna ser sublima ut och de mörka inomhus- och nattsekvenserna fick extra klarhet genom UB9000, jämfört med vår gamla referensspelare från förra året, Panasonic UB700.

Med Ready Player One så visade 71-årige Steven Spielberg varför han än idag är en högst angelägen regissör. Det visuella mästerverket (baserat på Ernest Clines bok) var bland det bästa vi såg på bio förra året och en film som är som gjuten för en fet hembioanläggning. Trots att det är en extremt effekttung film så är stora bitar av den filmad på celluloid (klassik 35mm) medan andra bitar filmats digitalt. Det är lätt att se vad som är vad och de digitala bitarna ser bra ut även i Full HD – jämför till exempel med tecknade filmer, som kanske är den typ av material som vinner “minst” på att mastras om till 4K. Men i de klassiskt filmade sekvenserna så ser man verkligen nyttan av den den extra upplösningen på Ultra HD och framförallt ljuset och färgerna som Wide Color Gamut (äkta HDR) ger på Panasonics FZ800. Svärtan ger bilden ett djup som vi tidigare inte upplevt och vill du ha en perfekt demo-sekvens för din nya 4K-tv så är scenen i början av filmen, med det Burnout-inspirerade bilrace:t, en perfekt sådan.

Planet Earth II är en gammal klassiker i sammanhanget och faktiskt en film som skickades med av Panasonic själva till många av deras UHD-spelare under 2017. Den makalösa BBC-produktionen är producerad i native 4K, på platser runtom i världen med naturligt solljus och färger som får ögonen att tåras. Innehållandes närbilder på helt fantastiska varelser – som vi ska minnas att vi delar planeten med – så står sig denna utgåva hiskeligt bra än idag. Färgerna får sig ytterligare en liten skjuts här och kontrasten i nattscenerna framträder skarpare också.

Planet Earth II – fortfarande en referens-utgåva på UHD.

Logan överraskande med sitt mörka och vuxna anslag och drog på sätt och vis igång trenden med barnförbjudna superhjältefilmer, något som verkligen tjänat andra såsom Deadpool. Ultra HD 4K-utgåvan kom för ett par år sen, men står sig alldeles utmärkt än idag då den bygger på en äkta, native 4K-master från originalmaterialet (som är filmat digitalt på Arri Alexa). Den prisvinnande filmen utmanar din utrustning med sin ofta mörka, men ändå väldigt detaljrika bild. Vill du ha en försmak av vad som komma skall och varför OLED springer cirklar kring LED (LCD) så kolla in öppningsscenen där skuggor, färger i ljuspunkter och lika delar totalt mörker samspelar i perfekt harmoni på FZ800. Referensnivå på både standard och Logan Noir-versionen i svartvitt.

Logan – referens 4K-bild i både färg och svartvitt.

Mordet på Orientexpressen (Kenneth Branaghs nyinspelning) testade vi och tävlade ut i våras och det som är speciellt med UHD-utgåvan är att filmen är digitalt inspelad i 6,5 K och sen nedskalad till 4K. Tvärtom alltså mot majoriteten biofilmer, som filmas i 2K (för enklare hantering) och sen blåses upp till 4K för UHD-utgåvan (ofta med mycket gott resultat, eftersom det är digitala källor vi pratar om). Här bjuds vi en varm och väldigt detaljrik bild, där texturerna i de snygga kostymerna lyfts fram föredömligt. Den ökade skärpan gör att de digitala effekterna förvisso blir ännu tydligare, men det kan vi leva med när resten av presentationen är såpass utsökt, inklusive det förvånansvärt mullrande Dolby Atmos-soundtracket.

Vad Panasonic FZ800 inte gör marknadsledande idag är rörelseförbättring, där står japanska konkurrenten Sony och koreanska LG sig fortfarande bättre. Panasonic erbjuder som vanligt ett Intelligent Frame Creation-läge och Black frame insertion-funktion som ska skapa effekt av bättre flyt beroende på ditt grundmaterial och hur aggressivt du kör lägena, men för bästa och mest korrekta bild föredrar vi att ha allt sånt avstängt. Ja, filmer filmade i 24 frames kommer att upplevas som de “hackar” i panoreringar – och det ska vara så. Är bilduppdateringen för mjukt flytande och smidig blir det lätt hemvideo- / såpopera-effekt. Det går att tweaka och testa olika lägen på olika material, vilket ibland ger bättre flyt (ändå med bibehållen, naturlig film-look) men för annat material kan det skapa kaos och huvudvärk. Därför upplever vi heller inte denna aspekt som särskilt avgörande för val av tv i prisklassen. Men om det är viktigt för dig, så ha det i åtanke.

Panasonic FZ800 – Bästa OLED för gamers?

Panasonic har gjort klokt i att ge FZ800 ett helt eget bildläge för spel. Detta eftersom man i spel vill ha så låg input-lag (fördröjning) som möjligt, samtidigt som denna “game mode”-funktion ofta påverkar bildprocessorn negativt då den tar bort stora del av bildförbättringen för att öka på uppdateringshastigheten. På EZ950 var man tvungen att ständigt komma ihåg att slå på och av den för optimal upplevelse. Nu får man istället ett dedikerat läge, på listan med Normal, Dynamisk, bio, THX och allt vad de heter, där du dessutom kan skapa dina egna snabbval med Picture-knappen (vi älskar den funktionen!).

Spel-läget gör input-lagen så låg som det nog är tekniskt möjligt idag, vårt Leo Bodnar-test visade strax under 20ms på SDR Full HD och någon sekund högre för HDR 4K – vilket är vansinnigt bra resultat för en OLED-panel, en teknik som historiskt sett lidit av hög latens. Priset är att Spel-läget tvingar TV:n att använda DCI-P3 färgspektrat vilket inte alltid är “rätt palett” – den gör i vissa fall bilden lite ljusare, mer färggrann och aningen mer pastellfärgad, något som hade stört i film- och tv-serier men som passar bra till spel, lite på samma sätt som till animation. Sen finns såklart bild-puritaner och filmiska spel, men dessa kanske inte är lika beroende av input lag som exempelvis FPS, så där kan du ju fritt växla till ett mer “korrekt” läge, till exempel ett film-optimerat läge såsom THX (som dock känns lite dunkelt i A-B jämförelse)

FZ800 är hursomhelst en alldeles förträfflig TV att använda även till gaming, mycket tack vare sin färgåtergivning, sitt superba HDR-stöd samt inte minst sin extremt låg input-lag och generösa ljusstyrka.

Panasonic FZ800 – Slutomdöme

Med FZ800 står det klart att Panasonic lyckats förbättra en redan strålande TV ytterligare ett par snäpp. Bilden är lite mer detaljrik, panelen lite ljusstarkare och färgerna ytterligare några nyanser fler – så många att att de faktiskt nästan täcker hela DCI P3-spektrat (99%, något som HDR verkligen älskar och drar nytta av). Klivet från EZ950 till FZ800 är inte slående, så har du turen att redan sitta på en EZ950 från förra året behöver du inte skynda dig ut och sälja den för att uppgradera – ryktet säger dessutom att HDR10+ stödet kommer via firmware-uppdatering även till förra årets modeller. Däremot erbjuder FZ800 både ett lägre lanseringspris och lägre el-förbrukning, så alla de aspekterna, kombinerat med att den marknadsledande färgåtergivningen blivit ytterligare ett steg bättre gör den till ett självklart val för nyinköp av OLED-tv 2018 och 2019.

Panasonic har finjusterat i princip varje aspekt och det enda som hindrar oss från att dela ut toppbetyg i år är att stödet för Dolby Vision HDR fortfarande saknas. HDR10+ har absolut potentialen att bli lika bra (eller kanske ännu bättre?) men i dagsläget är Dolby Vision det enda, breda formatet med dynamisk meta-data för HDR som det finns gott om källmaterial till. Vi kan förlåta den dumma placeringen av kontakterna på baksidan (för tredje året i rad), den plastiga fjärren och den ålderdomliga smart-tv-mjukvaran (men Panasonic får gärna fixa allt det där till modellen vi hoppas få se nästa år) men då flaggskeppsspelaren UB9000 kom med Dolby Vision-stöd, så känns det som ett missat tillfälle att inte ha med det här också. Samtidigt tål det att understrykas att ingen modell på tv-marknaden i skrivande stund stöder både väletablerade Dolby Vision och det lovande framtidsformatet HDR10+, så det blir en fråga om att investera för att se det ledande, dynamiska HDR-formatet idag, eller vara framtidssäkrad för morgondagen (även om Dolby Vision inte lär försvinna över en natt och vi i skrivande stund inte vet hur det faktiskt går för HDR10+ eller hur bra det ens blir i praktiken – 2019 blir ett avgörande år för det).

FZ800 ger oss bättre bild, lägre pris, bättre antireflex-filter och bättre el-förbrukning, så det är ingen tvekan om att det är vår nya referens-tv på redaktionen för 2018/2019. En fantastisk tv för film-, serie-, sport- och spelälskare som vill ha det allra bästa. Och den är bokstavligen lysande, hängandes på väggen i ditt hembio- eller vardagsrum!

Så här sätter vi betyg på Senses