Det är något visst med bio. Inte bara att man delar den kommunala upplevelsen att uppleva en film tillsammans med en publik, utan hela grejen med en enorm, ljusstark duk och maffigt surroundljud (på de flesta, stora biosalonger i alla fall). Men upplevelsen har med åren förändrats; covid tog nästan död på biograferna helt och hållet och ersatte konsumtionen av film och tv med streaming hemma. Top Gun: Maverick kom som en räddare i nöden och verkar ha gett bio en andra andning. Men bio har även blivit väldigt dyrt, tidvis stökigt och inte alltid bekvämt att passa tider med visningar. Samtidigt kan film på en mobilskärm aldrig tillfredsställa en äkta filmälskare och det närmaste vi kommer bioupplevelsen hemma – och till och med överträffar den i vissa fall – är med en knivskarp och ljusstark 4K OLED-tv och en maffig hemmabio. Årets flagggskepp, Panasonic LZ2000, svarar bra på att fylla det första behovet (och är inte helt oäven i ljudet heller, faktiskt).
Vi har genom åren synat Panasonics tv-apparater i sömmarna och år efter år har den japanska jätten imponerat i fråga om bästa bildkvalitet. För några år sedan skulle vi säga de var ganska ensamma på toppen. Nu hårdnar dock konkurrensen om hemmabio-kunderna, med Sony och Samsung som tuffaste utmanare då de gått över till den nyare QD-OLED-tekniken medan Panasonic fortfarande är kvar på WOLED (under denna och nästa generation). Skillnaden på de olika teknikerna är inte enorm, WOLED (eller White OLED) har på pappret en liten nackdel mot QD-OLED då den senare har rött och grönt på pixel-nivå, vilket skulle kunna ge något bättre ljus, bredare färgspektrum och något bättre betraktningsvinkel (något som knappast varit ett problem historiskt på Panasonics skärmar). Du som vill förkovra dig teknikdebatten QD-OLED vs WOLED kan göra det här till exempel.
Nu är dock teoretiska, tekniska möjligheter i panelers teknik bara just det – potential. I fråga om verklig prestanda har Panasonic ett ess i kortärmen genom sitt HCX Pro-styrchip, som erkänns av professionella kolorister (som färgsätter film och tv) som ett av marknadens absolut bästa. En annan aspekt är att detta är teknik som är välbeprövad och fungerar som den ska, vilket företag som är ”först” med att uppgradera till det senaste inte alltid får till. ”Master OLED Pro with Luminance Booster” är ett Panasonics egen byggnation av en OLED EX-panel med specialanpassad kylning, vilket ger LZ2000 fördelen att kunna pressa ännu fler nits i peak-ljusläget än den redan ljusstarka föregångaren JZ2000, samtidigt som man skyddar sig mot inbränning.
Rent estetiskt är LZ2000 ett eko av JZ2000, som var den första generationen att ge oss fullt HDMI 2.1-stöd. TV:n är snygg, slim och väger förvisso några kilo mer än förra årets ”lättviktare”, men ändå strax under 30 kg. Fjärrren är återigen åt det plastigare hållet; vi saknar premium-känslan som försvann med GZ2000, men samtidigt är den som förra året utrustad med mikrofon för röstkommandon och kan faktiskt kalibrera Dolby Atmos-ljudet mer exakt än vad som var möjligt på just GZ2000 och andra modeller utan mick.
LZ2000 behåller tyvärr även en del av de bitar vi kritiserat hos modellinjen förr, främst de illa planerade HDMI-anslutningarna på baksidan som är stört omöjliga att nå när tv:n väl är upphängd på väggen och man eventuellt behöver flytta eller byta en HDMI-kabel (så koppla in alla kablar innan du hänger upp tv:n alltså). Likaså är ”smart-tv”-delen i princip obsolet; MyHomeScreen 7.0 HomeOS är förvisso piggt och har en del appar som är helt OK, men den saknar den där yttersta kvaliteten i återgivning och saknar även flera andra appar för att kännas up-to-date. Detta kräver i princip att du parar tv:n med en Apple TV eller en ny modell Chromecast 4K (något vi tycker alla ska göra ändå, då dessa två lösningar är så kvalitetsmässigt överlägsna allt som finns inbyggt och kostar 500-2000 kronor).
LZ2000 – Ljudet
Att få med ett kompakt och diskret Dolby Atmos-system ”på köpet” är inte illa och hos LZ2000 låter det ännu bättre än hos JZ2000, där det faktiskt började låta riktigt bra för konstruktionen. Placeringen är mer precis, centern ligger tydligare och kalibreringen gör att du kan få upp snärtigheten i ljudets karaktär och optimera bubblan omkring sittplatsen samt basen. Technics är stabila när det kommer till ljud och så även här. Lösningen kommer aldrig kunna mäta sig med en dedikerad hemmabio, men är å andra sidan mycket enklare och mer ”vardagsrumsvänlig” än att ha åtta högtalare utplacerade.
Bilden – Panasonic LZ2000
Det är häpnadsväckande hur Panasonic lyckas hålla den nivå på bildkvalitet man gör, år efter år och samtidigt på något vis ändå lyckas flytta nålen framåt. JZ2000 och HZ2000 var redan de fenomenala tv-apparater, men vid direkt jämförelse med LZ2000 ser vi att årets modell har ännu mer ljus, ännu mer punsch i färgerna och ännu mer levande kontrast i HDR. Det är inte någon milsvid skillnad förvisso, men det är klart synbart om du jämför dem bredvid varandra, som vi gjort. Oavsett vad du matar LZ2000 med: UHD 4K-film i högsta kvalitet (ställ om till läget Filmmaker mode då, snälla), de senaste spelen med 4K, HDR, HFR och VRR eller en halv-dassig tv-sändning från digital-boxen – allt återges med bravur på denna panel.
Två egenskaper sticker ut: först och främst pressar LZ2000 mest praktiskt (inte teoretiskt) ljus av alla paneler vi sett i år (2022) enligt D65-standarden: strax över 1000 nits. Detta trots att WOLED som sagt börjar bli en äldre teknik. Att ha en teoretiskt fördel, som QD-OLED på pappret har, mot verklig bildåtergivning är alltså två olika saker. För det andra så fördelar Panasonic-panelen ljuset jämt över ytan av bilden, vilket som helhet ger intrycket av en mer ljusstark bild än paneler som lägger all kräm på ett mindre område för att där peaka ljusstyrka (vilket inte ens alltid blir snyggt eller ens rätt bild, som den var tänkt att visas).
Panasonic anstränger sig också att välja ut paneler och programmera styrchip som återger färger vibrerande och samtidigt korrekt. Vilket som sagt är varför deras paneler ofta används idag av professionella film- och tv-kolorister såsom Nordic United (Gåsmamman, Exit mfl). Alternativet innan har bara varit Sonys proffsmonitor, som kostar tio gånger mer. Som konsument kan man givetvis föredra en viss inställning som ger en specifik typ av bild och ton, men vill du se en bild som är riktig och faktiskt kan ge dig ökade detaljer så är Panasonic LZ2000 svårslagen. Och du behöver inte ens kalibrera den, den mäter suveränt rakt ur lådan (särskilt om du väljer läge efter material).
Gamers kommer glädjas lite extra i år, då spelläget får ytterligare inställningar för att motverka lagg (på bekostnad av bildbehandling). Ställer du in läget ”Fast” och kör 60 fps så kryper svarstiden ner till dryga 9 ms, vilket är spektakulärt bra med den bildkvalitet som ändå återges, tillsammans med HDR, VRR och HFR. I äkta 120 Hz mäter tv:n bara dryga 5 ms. TV:n har ”automatic Nvidia GPU detection” vilket gör att den ska optimera latens för Nvidia-grafikkort på PC, men det rör sig i detta fall inte om G-SYNC (som kommer på nästa modell).
Det finns en begränsning i alla Mediatek-chip för 2022 (som är SoC:n som sitter även i LZ2000) där du kan köra antingen 4K i 120Hz eller 4K med Dolby Vision HDR, men då endast i 60Hz (något som Xbox Series X kan varna för). Detta är i praktiken ingen stor grej då vi inte ens känner till något spel som kör 4K, DV och 120Hz, men det kan vara bra att veta för dig som undrar varför du får varningen på Xbox:ens sammanfattningssida för video (märkligt nog fick förra årets JZ2000 inte denna varning…).
Panasonic släpper flaggskeppet LZ2000 i storlekarna 55, 65 (som är den vi testat här) och för första gången 77 tum. Större bild hemma är framtiden och något vi välkomnar för mer biokänsla, men utan att gå in på detaljer – då vi inte själva testat 77:an – så kommer den största panelen också med vissa bildkvalitetskompromisser. Så du som vill ha bäst bild bör välja i första hand 55- eller 65 tums-modellen.
Summering Panasonic LZ2000
Det må låta upprepande, men det är för oss glädjande att kunna konstatera hur Panasonic håller ställningarna, år efter år och samtidigt inte vilar på lagren utan hela tiden trycker på framåt. LZ2000 är en otroligt bra high-end-tv, som står sig stark i den allt mer hårdnande konkurrensen. Det är förvisso inte lika ensamt på toppen längre och WOLED, som är tekniken Panasonic använder och bemästrar, är inte senaste ropet och har teoretiska nackdelar mot nyare QD-OLED. Och redan nu vet vi att 2023 års flaggskepp som kommer i höst – MZ2000 – behåller WOLED-tekniken, men pressar nästan 50% mer ljus ur den (alltså runt 1500 nits). Så ska du vänta på den? Tja, svårt att säga – det kan alltid finnas något ”bättre” på horisonten, men hur mycket bättre och till vilket pris blir alltid frågan. LZ2000 står stadigt på toppen idag och fortsätter vara referens-bildkälla för oss på redaktionen i vårt dagliga arbete. Både vad gäller film, tv och spel. Den kostar förvisso en slant, men så är den nästan utan nackdelar också. Och om det inte är en glödhet rekommendation, så vet vi inte vad som är det.
Panasonic skickade enhet för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
