Pokémon (Pocket Monster) hade sin början som spel till Nintendo Gameboy för över två decennier sedan. Sedan dess har fenomenet vuxit och spillt över till tecknade-filmer, serietidningar, leksaker, spelkort och mycket mer. Även om du kanske aldrig har spelat ett enda spel eller sett en enda film så har du med all säkerhet i alla fall hört talas om en Pokémon – och när flugan Pokémon Go tog fäste så laddade till och med undertecknad ned det för att se vad sjutton det var. En live-action spelfilm har det varit tal om länge, men det har aldrig blivit av. Så när det äntligen var dags för Pokémon Detective Pikachu så var det nog många fans som höll andan och bad till en högre makt att det inte skulle bli samma katastrof som Super Mario Bros-filmen från 1993…
I en värld där alla har en Pokémon – på samma sätt som vi har en hund eller katt idag – bor Tim Goodman (Justice Smith). Han har precis fått reda på att hans pappa har blivit dödad i en bilolycka. Han tar sig till storstaden Ryme City där han möter pappans Pokémon Pikachu (Ryan Reynolds) som – hör och häpna – pratar, till skillnad från andra Pokémon. Tillsammans börjar de undersöka pappans död och inser snart att allt verkligen inte står rätt till och en ond plan ligger och lurar kommer att bli en katastrof för både människor och fickmonster…
Jag blev glatt överraskad av Pokémon Detective Pikachu för det här är verkligen inte en film som du måste kunna allt om Pokémon för att förstå, vare sig handlingen eller världen karaktärerna bor i. Valet att inte göra en film om att fånga Pokémon är smart och gör att storyn blir mer intressant: det här är helt enkelt bara en värld som ser ut på det här viset och nu ska vi lösa en deckargåta. Justice Smith (Jurassic Park: Fallen Kingdom) fungerar klockrent i huvudrollen; han har den sarkasm, humor, charm och karisma som behövs för att axla huvudrollen mot en snabb-käftad, elektrisk mus (Pikachu betyder elektrisk mus på japanska) utan att det hela blir supertöntigt och faller platt. Ryan Reynolds (som Detective Pikachu) däremot kör lite sitt vanliga race. Det är en snällare variant av Deadpool som vi får möta. Vilket är lite synd för att han hamnar ofta i ett fack nu, som han verkar ha svårt att ta sig ur.
Vill även nämna en av mina favoritskådisar Bill Nighy som har en viktigt och bra roll och så tycker jag Kathryn Newton, som Lucy, är som klippt och skuren för rollen. Håll även utkik efter den alltid duktige Ken Watanabe i en alldeles för liten och snabbt bortglömd roll.
Ultra-HD 4K-utgåvan uppvisar superb bild och då regissören Rob Letterman valde att filmen skulle filmas på film och inte digitalt så finns det ett djup i bilden som är sanslöst vacker. Färgerna är utsökta och de färgglada och super-realistiskt gjorda Pokémonsen ser verkliga ut. Det finns en sekvens då Pikachu är blöt och hans päls är verkligen perfektion i rendering. Dock så finns det ett smolk i bägaren: omslag och menysystemet skriver att filmen skall ha ett Dolby Atmos-ljudspår, men när jag valde det så spelas Dolby True-HD-spåret i förstärkaren istället. Detta kan vara ett problem med hur själva skivan är mastrad (Atmos ligger ju ovanpå True HD, för att vara bakåtkompatibelt) men kan också bero på firmwaren i redaktionens Yamaha-förstärkare, då problem med detta rapporterats både på det japanska företagets förstärkare och bland annat Xbox One.
Extramaterial finns det – hör och häpna! – ganska gott om och bäst är att man kan se hela filmen igen och varje sekvens då har text-information och ibland även videoklipp om hur de spelade in scenen. Riktigt kul! Sen följer dock de obligatorisk korta dokumentärerna som är lite mer åt promotion hållet. En musikvideo och ett par humorklipp avrundar en bra utgåva.
Sammanfattningsvis så blev jag genuint underhållen av Pokémon Detective Pikachu, med så fin UHD-utgåva med bra bild och bonusmaterial (även om det var lite av en besvikelse att inte kunnat spela Atmos-ljudspåret, men vi får återkomma om vari problemet ligger) så rekommenderar jag filmen varmt.
