Ett gäng studenter upptäcker en kapsel i en övergiven kyrka. De bestämmer sig för att undersöka den och snart inser de att det är ondskan själv som är fångad däri. De måste nu göra allt för att klara natten och oskadliggöra mörkret, som är på väg att släppas loss.
Prince of Darkness var tänkt som regissören John Carpenters återtåg till skräckgenren och till att få vara självständig igen. Han kände sig styrd och nedtryckt att jobba med större filmstudios och ville därmed gå tillbaka till sina rötter. Tyvärr, ska jag väl säga, blev resultatet inte blev det bästa.
Prince of Darkness är verkligen en mellanfilm; den hade premiär 1987 och hamnar då precis mitt emellan i min mening mästerliga Big Trouble in Little China (1986) och underbara dystopin They Live (1988). Prince of Darkness vet verkligen inte vilken fot den ska stå på, den har egentligen ingen riktig huvudroll, den har en konstig uppbyggnad och du känner verkligen inget för någon av karaktärerna. Filmen är otroligt pratig och det tar väldigt lång tid innan något händer. När det väl faktiskt händer något så gör de flesta karaktärerna väldigt dumma och konstiga val – enbart för att filmen ska kunna bli längre. Det känns lite som om Carpenter filmade första versionen av manuset och brydde sig sen aldrig om att läsa det igen.
Men – till och med när John Carpenter är som sämst så finns det guldkorn och i Prince of Darkness stavas det Victor Wong, Dennis Dun och legenden Donald Pleasence. Dessa tre herrar gör verkligen vad de kan med det förvirrade manuset och får ändå lite vind i seglen mot slutet. Filmen har även rockstjärnan Alice Cooper i en biroll och bara det är lite ballt!
Studio S Entertainment har verkligen skämt bort mig med sina utgåvor i fråga om extramaterial och likaså denna gång. Flera matiga dokumentärer och ett intressant kommentarspår. Skönast är en mer eller mindre hemmasnickrad sekvens där Carpenter sitter och spelar upp filmen på en gammal TV och berättar om olika sekvenser. Var sjutton Studio S har hittat det klippet har jag ingen aning om, men det är sjukt kul att se. Bilden är helt okej för den här typen av film, som dels har ett gäng år på nacken och som dessutom filmades med väldigt låg budget. Ljudet är i DTS 2.0 och fungerar ganska bra; det trycket till där det behövs och John Carpenters episka musik låter riktigt fint.
Sammanfattningsvis så når Prince of Darkness inte upp till en rekommendation, men betyget blir ändå förhållandevis högt, mycket tack vare den fina, välfyllda Blu ray-utgåvan.
