Cassandra (Carey Mulligan) sitter, tillsynes något överförfriskad, i en soffa på en nattklubb. En ”vänlig” man kommer fram till henne för att hjälpa henne hem. Det hela slutar med att han försöker utnyttja henne. Något han inte skulle ha gjort för Cassandra är allt annat än onykter och snart inser han vilket svin han egentligen är. Cassandra bor hemma hos sina föräldrar och hela hennes liv har gått på grund efter en händelse på läkarutbildningen, ett decennium tidigare. Hon fortsätter sitt destruktiva liv tills en dag då hon möter den charmige och ganska nördige Ryan (Bo Burnham). En ljusning skönjer i horisonten, men snart kommer det orosmoln.
Trailern till Promising Young Woman gav mig American Psycho-vibbar och jag var helt inställd på att Carey Mulligans rollfigur var på hämndturné, med dödlig utgång. Spolier Alert! – så är inte fallet. Men filmen är ändå en av de mörkaste filmer jag någonsin sett. Regissören och manusförfattaren Emerald Fennell var tidigare skådespelare och regidebuterar i och med Promising Young Woman. Filmen fick sådant genomslag att hon nominerades till en Oscar. Nu tycker jag personligen inte att filmen är ett mästerverk, men det finns en hel del sekvenser som är riktigt välgjorda och smart genomförda. Carey Mulligan är perfekt i huvudrollen som Cassandra. Vi vet aldrig riktigt vart vi har henne och hon balanserar karaktärens alla sidor med perfektion. Ryan spelas av ingen mindre än Bo Burnham – som jag inte sett som skådis förut, jag har bara sett honom i hans humorshower (nu senast i den genialiska Inside, som han gjorde precis allt i). Tyvärr så är Burnham inte riktigt så vass som skådis som han är som ståupp-komiker. Han klarar av att vara avväpnande och knasigt charmig för det är han naturligt, men när hans karaktär går utanför det så blir det ganska snabbt ganska banalt och tyvärr väldigt fånigt.
Det blixtrar även förbi ett helt gäng med andra kända ansikten i ganska små roller som till exempel Clancy Brown som hennes pappa och Alfred Molina i en stark biroll. Promising Young Woman får dig att tänka till en extra gång och den skyggar inte från att vara provocerande och in your face – men tyvärr så faller filmen mot slutet. Det är en chockerande twist på hela filmen, som fick mig att tro att det hela skulle vara en dröm. Det är det inte och därmed kvalar filmen in på att bli en av de mörkaste filmer jag har sett. Twisten gillar jag, men efterspelet blir tyvärr ganska banalt och hela slutet blir därför ganska osannolikt. Sen så finns det flera sekvenser där filmens ganska låga budget och/eller den oerfarna regissören lyser igenom. Tydligast är i en scen där någon blir förbannad på Cassandra för att hon står still med sin bil – på en helt tom väg. Finns inga som helst problem att köra om henne och det hela skriker ”avlyst väg” och ”inte råd med statister”. Det gör att sekvensen känns överdriven och konstig.
Sen saknar Promising Young Woman fingertoppskänsla, det finns inte mycket till nyanser i porträtten av män i filmen. Antingen är de våldsverkare och tillika våldtäktsmän eller så är de super-nördar.
Blu-ray utgåvan har finfin bild, med vass skärpa och bra detaljer. Det här är en väldigt färgrik-film och de kommer till sin rätt här, utan blödningar och andra artefakter. Bitraten är hög, så det finns inget otäckt flimmer. Ljudet i 7.1 DTS-HD Master Audio dundrar på fint och är bra mixat, så du behöver inte kasta dig efter fjärrkontrollen efter en dialogscen och sänka när nattklubbs-sekvenserna kommer. Tyvärr så är dokumentärerna som finns med på skivan de sedvanliga pyttekorta promotion filmerna ,som inte går in på djupet utan bara berättar för oss vad filmen vi just har sett handlar om… Kommentarspåret med regissören är däremot intressant och helt klart värt att lyssna på.
Sammanfattningsvis så tycker jag ändå att Promising Young Woman blir värd en rekommendation, sina skavanker till trots. Just för temat, välgjorda scener och att filmskaparna vågar sig in på ny mark.
