PS Now är Sonys svar (eller motsvarighet till) Xbox Game Pass. En molntjänst med månads-/årsavgift där över 600 titlar erbjuds för nedladdning och/eller streaming. Tjänsten kom nyligen till Sverige (den lanserade 2015 i USA, då med cirka 80 spel) och trots att vi på senses.se är stora förespråkare av en balans mellan att äga fysiska produkter och bekvämligheten som molntjänster erbjuder, så har vi fortfarande vissa reservationer kring streamings eventuella fallgropar och tid kvar till full potential och mognad. Playstation Now är ett ganska utmärkt exempel på att formatet förvisso både har fördelar och potential, men också nackdelar och förväntade skavanker.
Utbud och pris på PS Now
PS Now innehåller som sagt, med råge, störst utbud av alla tre, huvudkonkurrenter på konsol – Xbox Game Pass har dryga 100-talet titlar och Nintendo Online dryga 40-talet, mest då gamla retrospel. PS Now är samtidigt också klart dyrast av de tre per månad med sina 149 kr / månad eller 999 kr / år (Game Pass 99 kr / mån, 999 kr / mån, medan Nintendo är lite i en klass för sig med 40 kr / mån eller 200 kr / år, men är också en helt annan typ av tjänst, som vi tycker inte riktigt är jämförbar här).
Nästan 650 spel låter som en massa spel och det är det ju också, samtidigt som katalogen också ständigt skiftar, likt Netflix. Bara under månaden vi testat har flera fina titlar kommit och gått; men generellt uppskattar vi det till cirka 15-20% AAA-titlar (främst från Sony själva); såsom God of War-spelen fram till 3:an (i HD-remasters), 30% A- till AA-titlar från trejdepartstillverkare (t ex Abzû och Seasons of the Fall) och resterande majoritet består av små och mindre indiespel såsom Action Henk, Hohokum samt ett gäng mer eller mindre kända titlar från PS3- och PS2-tiden.
Eftersom spel kommer och går är det lite svårt att bedöma katalogen som helhet; just nu kör man exempelvis fokus på en mängd trevliga LEGO-äventyr, bland annat Harry Potter LEGO; som alla tillkom nyligen. Men som helhetsintryck känns tjänsten lite väl övervägande fylld av mindre indie-titlar, som förvisso kan vara hur trevliga som helst, men samtidigt som AAA-titlarna är åt det något äldre hållet – eller, ännu värre, redan givits bort nyligen i PS Plus-abonnemanget – så blir intrycket inte överväldigande, även om det heller inte är någon jättebesvikelse.
Teknik och prestanda
PS Now erbjuder dig som användare att antingen streama spelen från Sonys egna servrar eller att ladda ned dem och spela dem lokalt. Att göra det senare har väldigt många fördelar, blanda annat att du slipper alla flaskhalsar som streaming medför, men också att spelen kan köras i bästa upplösning, direkt från din hårddisk. Nackdelen är att det tar mycket plats på sagda hårddisk och att inga PS3-spel kan laddas ned, då PS4:an inte stöder PS3-emulering.
Att ladda hem spelen från PS Now är lika snabbt och smidigt som från PSN eller PS Plus, så i praktiken är det ingen skillnad här mot tidigare, digitala lösningar. Det är streamingdelen som är det nya och unika mot alla konkurrenter (även om både Google och Microsoft är på väg in i den nischen). Väljer du streaming så laddas en nödvändig del data ned lokalt på din hårddisk, en genväg skapas till spelet i din meny, medan majoriteten av spelet sen strömmas från Sonys egna servrar. Det tar i genomsnitt dryga 60 till 90 sekunder från det att du valt “streama” till att du är igång och spelar – en tidsperiod som inte är hiskeligt lång, men heller inte riktigt så kort som smidig som man skulle inbilla sig att streaming innebär. För att utesluta att flaskhalsen var på vår ände körde vi tjänsten på redaktionens fiberuppkoppling (700/700 mbit) och på PS4 Pro. Sony kräver formellt endast 5 Mbit uppkoppling, men rekommenderar 20 Mbit för tjänsten, något som de flesta, svenska användare borde klara utan större problem och som vi verkligen rekommenderar.
Resultaten av spel-streamingen var mycket skiftande, även på vår väl tilltagna prestanda. I sina bästa stunder märktes ingen skillnad mot lokal installation – som sämst så var skillnaden extremt påtaglig med tappade frames, suddig bild och låg upplösning när mycket hände på en gång.
Vi provade en gammal PS3-klassiker; Ratchet & Clark: The Quest for Booty (2008). Detta är ett spel som lirade snyggt redan på PS3 och alltså fullkomligen borde ätas upp av PS4 (Pros särskilt) överlägsna kapacitet. Men inte via streaming. Det fungerade förvisso bra cirka 75% av tiden, med schysst flyt och skarp bild, men andra gånger blev begränsningen i serverkapaciteten påtaglig och då påverkade det både spelbarheten och intrycket väldigt negativt, med bland annat väldigt låg upplösning och tappade bildrutor som direkt påverkade spelupplevelsen. Vi testade en gammal retro-klassiker, Mega Drive-ikonen Alex Kidd in Miracle World. Här snackar vi 16-bitsgrafik och spelet klarade sig nästan perfekt via streaming (också), däremot hade även det en initial laddningstid på över en minut, vilket känns för långt. För att runda av provade vi AA-titeln Shadow of the Beast (remaken) som funkade fint den via streaming, med få problem i bildkvalitet eller tappade bildrutor, men där var laddningstiden närmare en och en halv minut, vilket känns riktigt långt. En annan – mer fatal aspekt – är att om uppkopplingen går ned under en streaming-session (om du låter spelet stå på paus under en för lång stund till exempel) – så är det tack och hej. Råkade du inte spara eller autospara strax innan är allt upp till den punkten förlorat.
PS2-titlarna är ett trevligt inslag, särskilt som de kan installeras lokalt och spelas i bättre upplösning. Men de är väldigt få till antalet och vi saknar många favoriter, såsom exempelvis Burnout 3. Här finns plats för Sony att fylla många hål på önskelistan över klassiska spel att återuppleva.
I skrivande stund kan vi som helhet inte hylla streaming-delen av PS Now, då den känns både ganska långsam och skiftande i pålitlighet och kvalitet. Istället måste vi rekommendera att ni laddar ned och spelar de spel (som tillåter det) lokalt, samt kör enligt det gamla premissen att ta bort och lägga till allt eftersom man spelar (man spelar ju inte 600 spel samtidigt ändå).
Not: PS Now kräver inte en PS4, då tjänsten fungerar även till PC, där du av naturliga skäl endast kan streama alla spel via klientappen och kanske koppla in en Dual Shock 4, för känslan. Någon klient till Mac är i dagsläget inte utannonserad och vi har inte utvärderat PC-versionen, även om vi kan ge oss på en kvalificerad gissning att den presterar likande resultat, då flaskhalsen ligger i själva streamingtjänsten och inte i hårdvaran.
PS Now summering och helhetsintryck
Trots att vi på senses.se kämpar för ägande och den, tidvis, överlägsna bild- och ljudkvalitet som fysisk media ger, så är vi inte mer naiva än att vi vet och förstår att molnlagring och digitala tjänster är framtiden (fast vi applåderar Sony att de ändå inkluderar en läsare för fysisk media i Playstation 5, så fysisk medias död är inte så nära förestående ändå). Digitala tjänster tar bort fysiska kostnader, transporter, logistik och förenklar onekligen handhavandet för både konsumenter och distributörer. Samtidigt äger man ingenting: den dag du säger upp tjänsten (som inte har bindningstid) står du där utan något content och spelsamling och du är också utsatt för att tjänsteleverantören lägger till och tar bort titlar som denne behagar. För de som tillhandahåller tjänster som dessa (jämför Netflix och HBO Nordic) så är affärmodellen helt överlägsen, eftersom många fortsätter vara betalande kunder i många år och månader, utan att inse att de betalar kontinuerligt för något de kanske inte använder alls eller mycket lite.
Givetvis är det upp till varje användare att hålla koll på nyttjandet och själv göra denna bedömning. PS Now är onekligen en stor samling med spel där det finns något för alla, oavsett preferens. Samtidigt som den erbjuder fantastiska, Sony-exklusiva spel som Uncharted-trilogin (i PS3-, ej remaster-versionerna) och The Last of Us (återigen PS3-versionen, ej den suveräna PS4-remastern med UHD-upplösning och HDR), så innehåller tjänsten också huvudsakligen spel som är tre år eller mycket äldre. Och då är frågan dels:
1) hur många av dessa spel du redan äger, fysiskt eller digitalt (flera AAA-titlar har som sagt genom åren varit del av PS Plus och finns troligtvis i ditt bibliotek redan – såsom Bloodborne)
2) hur många spel du faktiskt hinner spela per år och varför du då inte bara skulle köpa de spel du faktiskt vill ha och hinner spela, vilka du då också äger “för evigt” (förutsatt att du väljer dem fysiskt)
Jämfört med Xbox Game Pass så är PS Now flera gånger större, men samtidigt får Microsofts tjänst automatiskt alla, nya AAA-titlar som Microsofts egna studios ger ut: samma dag som de har release. Detta är inte alls fallet med PS Now. Det nyaste AAA-spelet på Playstation (4) skulle väl vara Borderlands: Game of The Year Edition, som dock är en HD/UHD-remaster på ett tio år gammalt spel. Nyare, unika titlar, torde vara AA-splet Sniper Elite 4 till exempel. Relativt nytt, men inte pinfärskt och heller inte mega-stort.
Sonys ambitioner verkar dock tydliga och PS Now är redan idag en ansenlig katalog med spel, som inte verkar ha för avsikt att slå av takten som nya titlar läggs till. Frågan är bara vilka titlar? Tjänsten behöver fylla på med fler stora och “måste ha”-titlar samt fixa till tekniken på strömmingen, för den är – tyvärr – undermålig idag (som förväntat, måste vi dessvärre tillstå). För dig som kanske är ny PS4-ägare så är PS Now ingen dum plats alls att börja på, då du får en uppsjö spel att förkovra dig med länge, länge inom verkligen alla sorters genrer och därifrån kan ta ett beslut vilka du vill äga och spela klart och vilka som bara var kul att prova en stund (eller inte alls).
Den stora utmaningen för Sony blir att fria till den stora skala spelare som samlat på Playstation-spel ett tag – kanske i 25 år, sen den klassiska Playstation-maskinen, och ovanpå det haft PS Plus som genom åren säkert givit oss över 200 spel, varav några riktigt stora klassiker. Ja, Red Dead Redemption och The Last of Us är stora spelupplevelser, för de som inte redan haft dem, men vi undrar hur stort det användarantalet egentligen är?
För alla föräldrar därute, med barn som kanske just börjat spela, är PS Now ett mycket intressant alternativ, då barnen kommer att kunna hålla sig sysselsatta i evighet till en kostnad som aldrig överstiger mer än ett och ett halvt fullprisspel per år. Samtidigt skulle vi verkligen rekommendera en större intern hårddisk eller en extern dito att installera alla spel på, för tårarna och ilskan när uppkopplingen sviker blir nog inte roliga att hantera.
PS Now är tjänst som fungerar OK på det stora hela och har potential att utvecklas vidare. Men den behöver fler, nya, hyllade speltitlar (inte nödvändigtvis bara AAA) och bättre och mer pålitlig streaming-teknik. I dagsläget känns den aningen dyr för vad den ger – ett pris på runt 79 kr / mån hade känts rimligare och mer attraktivt – och samlande spelentusiaster kommer nog finna utbudet lite för gammalt och lite för oinspirerande som det ser ut vid detta tests publicering. Men för nya PS4-ägare, föräldrar med lagom gamla barn och kanske – till viss del – nostalgiker som är öppna för att upptäcka indie-pärlor, så är det värt att testa i ett par månader och avgöra själv hur värdefullt det är för just dig. Ha bara lagom högt ställda förväntningar på innehåll och framförallt streamingen.
Ingen essentiell tjänst att prenumerera på i dagsläget – då rekommenderar vi hellre att du lägger pengarna på ett PS Plus-medlemskap. Sony borde kika på en modell att slå ihop de två tjänsterna till ett attraktivt pris, som Microsoft är på väg att göra med Xbox Game Pass Ultimate (där deras motsvarighet till PS Plus, Xbox Live Gold, ska ingå).
PS Now kan mycket väl bli något mycket större och bättre i framtiden, beroende på vilket håll Sony väljer att ta tjänsten. Enligt oss borde de införa åtminstone ett par, dagsaktuella AAA-titlar och välja bästa remasters av de spel som redan finns (istället för PS3-versioner). Fundera på vilken målgrupp du är av ovan beskrivna och – om tillämpbart – testa och se vad du själv tycker.
