Recension: Rare Replay (Xbox One)

91

I år är det trettioårsjubiluem sen brittiska studion Rare släppte sitt första spel. Det firar man med en späckad kavalkad på Xbox One.

Utvecklaren Rare (eller Rareware som de hette ett tag) gjorde sig ett namn främst på Nintendos maskiner, med NES-klassiker som Cobra Triangel, Battletoads och senare Banjo-Kazooie samt Perfect Dark. I samband med lanseringen av den första Xbox:en så köpte Microsoft upp studion och gjorde dem Xbox-exklusiva och därigenom säkrade man titlar som Grabbed by The Ghoulies och Viva Pinata. Nu släpper man en maffig och välproducerad best-of-samling, som är snudd på toppbetyg med alla sina sköna detaljer och tillägg, men också ett par missade tillfällen.

Ska man gå tillbaka till Rares ursprung så får man vrida tillbaka klockan hela vägen till 1982, då bröderna Chris och Tim Stamper startade studion under namnet Ultimate Play The Game. Första kommersiella succén var Jetpac på smått förhistoriska hemdatorn ZX Spectrum (vet du vad det är, eller till och med ägde en sån, vet vi att du är på andra sidan 40 idag). Jetpac var ett oerhört enkelt spel där du styr en astronaut som ska få ihop sitt rymdskepp och tanka det fullt, samtidigt som han undviker fiender. Rare Replay har med alla Spectrum-klassiker och emulerar dessa perfekt – från den enformiga färgpaletten till den tidvis ruggiga sprite-kollisionen och de tappade bildrutorna när mycket sker på en gång. Alla (riktigt gamla) spel i samlingen har också ett nytt så kallat snapshot-läge, där du får fem utmaningar i varje spel som är väldigt specifika – exempelvis att klara en bana på en viss tid eller få x antal poäng på y antal sekunder. Klarar du alla får du extra achievements (gör du allt som går i Rare Replay kan du faktiskt samla på dig hela 10 000 gamer points!).

Som helhet är det 30 spel vi snackar om här och en jädra massa filmer som du kan låsa upp och se hur de klassiska Rare-spelen kom till. Om vi börjar med ZX Spectrum-klassikerna så har vi alltså: Jetpac, Atic Atac, Lunar Jetman, Sabre Wulf, Underwurlde, Knight Lore och Gunfright. Dessa spel har ett i det närmaste museialt värde och är en bra påminnelse om hur enormt långt vi kommit i moderna spel idag. Här finns bottennapp som Lunar Jetman och Underwurlde, men också charmiga små, primitiva föregångare i genreskapande Atic Atac (dungeon crawler) och Knight Lore (isometriska äventyr).

Roligare blir det när vi kommer till NES-klassikerna;Slalom, R.C. Pro-Am, Battletoads (NES), Cobra Triangle, Snake Rattle N Roll, Digger T. Rock, Solar Jetman och R.C. Pro-Am II. Slalom, R.C. Pro-Am (särskilt II:an), Battletoads och Cobra Triangel var del av vår barndom och gick varma i NES:en på tiden det begav sig. Snake Rattle N Roll och Digger T. Rock har åldrats dåligt och lider av klena kontroller och är bottenskrapet i samlingen, medan Double Dragon-utmanaren Battletoads nästan är lika roligt idag som det var 1991 (dessa två spel kom i en crossover i USA också).

Som en smaskig liten bonus har man slängt in Battletoads Arcade, som alltså är den snyggaste och bästa (arkad)versionen av Battletoads, precis som den var i spelautomatsversion. Kanske en av samlingen bästa spel i vårt tycke och ett väldigt kul återseende (kuriosa: spelet var på gång till SNES men färdigställdes aldrig)

Det tar oss in på Nintendo 64-eran med spel som Killer Instinct Gold, Blast Corps, Banjo-Kazooie, Jet Force Gemini, Perfect Dark, Banjo-Tooie och Conker’s Bad Fur Day. Här börjar det skina till ordentligt och man märker av en mer modern och maffig speldesign. Killer Instinct Gold har åldrats rätt dåligt och blir en nästan komisk kopia av Mortal Kombat (med ”fotorealistiska” figurer) minus det humoristiska övervåldet. Blast Corps missade vi på N64 men det är faktiskt ett riktigt bra ”röj-banan-för-explosiv-lastbil”-spel och Banjo-Kazooie är ett galet charmigt plattformsäventyr som etablerade Rare som favoriter med sin utmärkande tokiga, brittiska humor. Jet Force Gemini var ingen favorit då och är det inte nu heller, ett småtaffligt tredjepersonsskjutarspel, men däremot är Perfect Dark en grymt kul påminnelse om vilket topp-FPS spelet faktiskt var (och hur otroligt smidigt det lirar på Xbox One). Banjo-Tooie är mer av samma vara med lite bättre teknik och Conker’s Bad Fur Day, med den bakfulla, snuskiga lilla spjuvern till ekorre, har en humor som ingen annan (rätt barnförbjuden sådan!) men lider av rätt taskiga kontroller i N64-versionen (som emuleras här). Här hade vi önskat epokgörande Golden-Eye som del av samlingen (men då det är Bond kan det ju vara speciellt krånglig med licenser) och hellre Xbox-versionen av Conker (Live & Reloaded) som är både snyggare och mycket smidigare i kontrollerna. I N64-samlingen kan man sakna Diddy Kong och Donkey Kong Country-spelen, men dessa varumärken ägs ju av Nintendo så därför kan man nog (aldrig?) vänta sig se dem licenserade på annat format.

Slutligen rundas samlingen av med Grabbed by the Ghoulies, Perfect Dark Zero, Kameo: Elements of Power, Viva Piñata, Jetpac Refueled, Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts och Viva Piñata: Trouble in Paradise som allihopa är Xbox 360-spel med gästspel av Grabbed by The Ghoulies, som ju kom till Xbox. Lustigt nog är det också ett av de bästa spelen i denna kategori och det lirar så oerhört väl i emuleringsläge, nästan så att vi tror att spelet polerats upp (inte var det väl så här snyggt och mjukt på original-Xbox:en?). Perfect Dark Zero, Kameo och Pinata-spelen, samt Banjo-Kazooie: Nuts & Bolt körs alla i det nya Xbox 360-bakåtkompatibilitetsläget, så de installeras som hela spel och dyker upp som Xbox 360-spel i din samling. Lite coolt, även om det gör att hela Rare Replay-paketet närmar sig 50 GB när allt är installerat. Perfect Dark Zero är ett OK FPS, men inte alls i klass med Perfect Dark på N64, frame rate:n är seg och spelet saknar lite nerv. Likaså är Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts en grym idé och snyggast av alla Banjo-spel, men det är för långsamt och skulle ha mått bra av att få dra nytta av Xbox One:s extra krafter, för hur mycket vi än gillar idén att bygga och race:a med bilar så är det för taskig frame-rate för att var njutbart. Kameo är fortfarande ett riktigt bra plattformsspel, lite som Rares svar på Zelda i 3D och Viva Pinata är för den som gillar att lägga mycket tid på att bygga och sköta trädgårdar, aldrig något vi fastnade för när det först kom och inte nu heller, tyvärr. Jetpac Refueled ger oss en remake av Rare allra första spel och man gör det bra, ett charmigt litet arkadspel man kan spendera några omgångar på.

Som helhet är detta ett oerhört väl genomarbetat paket med spelklassiker som många kommer att känna igen och glädjas över att få återse. Vissa av spelen har åldrats svårt och är inte alls lika roliga och imponerande som när de kom, såklart, medan andra är pärlor man upptäcker genom att återupptäcka – Grabbed by The Ghoulies var ett sånt spel för oss. Rare och Xbox One visar också på stor ingenjörskonst när man lyckas emulera spelen så här bra och dessutom ger Nintendo stryk på fingrarna genom att ge ut sex stycken Nintendo-klassiker – som inte kan fås på Wii U idag. Och med tanke på prislappen på runt 300 kr så får man se det som synnerligen prisvärt, med tanke på att vi snackar 10 kr per spel.

Egentligen är det nästan ingen fel alls på Rare Replay, som kommer att ge dussintals timmars underhållning både för retro-fanatikern som den moderna spelaren (som på köpet får lite historia och perspektiv på att allt inte var bättre förr i spelvärlden). Samtidigt saknar vi ett gäng självklara titlar och vi undrar om det kan vara så att Rare och Microsoft ruvar på att släppa dem som tillägg framöver och ta lite mer betalt per spel? Hursomhelst är detta en grym samling spelklassiker som du vill ha i ditt spelbibliotek och i så bra versioner att du nästan kan fundera på att sälja av ur retro-samlingen och slippa mecket med att koppla in gamla maskiner varje gång du vill återuppleva lite Rare-nostalgi. Och nej, vi saknar inte Kinect Sports.

Så här sätter vi betyg på Senses