Janet Van Dyne (Michelle Pfeiffer) har inte riktigt varit ärlig med vad som hände under tiden hon var i Quantum-zonen under alla år. Så när den nu vuxne Cassie Lang (Kathryn Newton) uppfinner en länk till Quantum-zonen så ställs allt på sin spets. Våra hjältar dras in i en mikroskopisk värld full av varelser och nya faror. Superskurken Kang (Jonathan Majors) styr med järnhand och det visar sig att Janets hemlighet är farligare än vad någon någonsin kunde ana.
Ant-Man And The Wasp: Quantumania innehåller allt som jag numera avskyr i MCU. Hela filmen är mer eller mindre helt och hållet inspelad mot gröna eller blå väggar. Effekterna är välgjorda men skådespelarna smälter inte in i miljön. Värst är det när de springer och jag ser hur de håller in stegen för annars springer de ur bild för fort. Det är även smärtsamt tydligt när de springer på löpband i andra sekvenser. Effekterna påminner en hel del om den snart trettio år gamla filmen Spy Kids när det är som mest uselt…
Manuset är en katastrof; vi har sett Quantum-zonen i både den första och den andra filmen och den såg INTE ut som den gör i den här filmen. Det finns en tragisk liten replik som skall förklara det hela men att det är en efterkonstruktion är smärtsamt tydligt. Cassie Lang har växt upp och blivit en supersmart superhjältinna som helt plötsligt både kan slåss och tydligen komma på sanslöst avancerade uppfinningar. Samma sak här så finns det en replik om hur hon forskade om zonen medans hennes pappa var fast där. Det finns några problem med det. För det första så hann Cassie egentligen aldrig träffa och hänga med Dr. Hank Pym (Michael Douglas) innan de försvann i The Snap och för det andra så är hon dotter till Scott Lang (Paul Rudd) och han är allt annat än ett geni i samma kaliber som Hank.
Något som också störde mig var hur bortglömd Evangeline Lilly är i filmen som ändå bär hennes karaktärs namn. Flera gånger känns det som de har klämt in henne i handlingen med både vaselin och kofot för att hon ska få något att göra i femton sekunder. Riktigt tråkigt.
Det finns även ljuspunkter; Det är sjukt kul att Douglas och Pfeiffer får mer att göra i den här filmen, det finns en del överraskningar i rollsättningen och en del skämt landar faktiskt. Sen är filmen helt klart som bäst de få minuterna som de inte är i Toon Town…
Läste någonstans att de filmskaparna skyllde på att de bästa effekts-makarna blev flyttade till Black Panther: Wakanda Forever för att Marvel ville satsa mer på den filmen. Fast med tanke på att effekterna i den filmen också såg ut som skit så är det snarare ett genomgående problem och att kvantitet är viktigare än kvalitet!
Jag såg Ant-Man And The Wasp: Quantumania första gången på bio och nu såg jag om filmen på den här nysläppta UHD-utgåvan. Jag blev faktiskt genuint underhållen när jag såg filmen för andra gången. Paul Rudds porträtt av Ant-Man är och förblir en av de charmigaste och roligaste hjältarna i hela MCU och efter en lite skakig start så växer filmen. Bilden i 2160p är bland det bästa jag har sett. Effekterna såg bättre ut än vad de gjorde på bio och varje sekvens är proppad med detaljer. Färgerna återges perfekt och svärtan är djup och felfri. Skivans höga bitrate gör att det inte finns något som helst lagg ens i snabba kamerarörelser. (Något jag störde mig på när jag var på bio…). Ljudet finns i Dolby Atmos och även om det är väldigt välgjort med många surround-effekter så är det väldigt lågt mixat. Behövde dra upp volymen ganska rejält för att få samma ljudnivå som jag är van med.
Hör och häpna så finns det faktiskt en hel del extramaterial på den medföljande Blu-ray versionen av filmen. Det finns bland annat två dokumentärer, en blooper-reel och kommentar-spår. Sen så finns det två “bortklippta scener” men de är på sin höjd förlängda för båda scenerna finns med i filmen. Kul därmeot att se sekvenserna utan alla effekter. Roligast var att faktiskt se att det är ändå en hel del av scenerierna som är byggda fysiskt i vissa scener och att de använder stora skärmar där de visar världen bakom istället för att använda green screen. Framför allt i restaurang scenen så har de använt skärmarna och helt plötsligt förstår jag varför de effekterna ser så mycket bättre ut i just den sekvensen.
Sammanfattningsvis så blev jag först grymt besviken på Ant-Man And The Wasp: Quantumania för den är verkligen helt klart den sämsta Ant-Man filmen men när jag såg filmen för andra gången så kunde jag slappna av på ett annat sätt för jag visste ju om vilka sektioner som skulle irritera mig extra mycket. Plus att Ultra HD utgåvan är fantastisk fin så betyget går upp två snäpp och därmed är Ant-Man And The Wasp: Quantumania precis värd en rekommendation.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
