Det fanns en tid då Konami stod för guldstandarden inom spel. På min första hemdator från 1986, som var en MSX Spectravideo 728 (inte en Commodore 64, som alla andra hade), så var Konami det bolag som lätt stod för 90% av alla kvalitetsspel på cartridge-formatet. Likaså har den japanska jätten givit oss odödliga spelklassiker till konsol, främst på PS1-tiden i form av Metal Gear Solid och Castlevania: Symphony of the Night (världens bästa spel?). Men på senare år har Konami gjort sig ovänner med alla sina ikoniska spelskapare; Hideo Kojima tackade för sig efter det suveräna Metal Gear Solid V: The Phantom Pain och har gått vidare till att starta eget bolag (där vi snart får se resultatet, Death Stranding) – vad Konami gjorde med nästa Metal Gear-spel var inte särskilt imponerande. Likaså har Koji “IGA” Igarashi – skaparen av flera av de bästa Castlevania-spelen (SOTN, Order of Ecclesia, Aria of Sorrow) – lämnat det läckande skeppet och med det också förlorat möjligheten att använda Castlevania-varumärket (som ägs av Konami, som just nu ger ut samlingar med klassiska, retro Castlevania-spel). Han drog igång en kickstarter för sitt eget “Castlevania”-spel, eller Metroidvania kanske man ska säga, för Castlevania uppfann ju inte genren (ungefär samtida med NES-klassikern Metroid). Reslutatet av den rekordsättande kickstartern där över 5,5 miljoner dollar drogs in, blev efter fyra år Bloodstained: Ritual of the Night. Och det lär göra fans som längtat efter ett nytt 2D-Castlevania väldigt, väldigt glada.
Du som känner igen namnet Bloodstained kanske tänker på en tidigare bonus-titel, Bloodstained: Curse of the Moon, som var en halvtafflig 8-bitshyllning till Castlevania, en lo-fi indieversion som gavs bort med Xbox Gold för inte så länge sen. Bloodstained: Ritual of the Night är något helt annat, det är ett fullfjädrat Metroidvania-äventyr i 2D (eller 2,5D, tack vare skickligt använda effekter för djupled). Spelaren iklär sig rollen som Miriam, en krigarkvinna som utsatts för experiment där magiska skärvor från demonernas dimension satts in i henne (och andra) av maktgalna Alkemister, för att på så sätt skapa “förbättrade människor”, men snällare än demoner. Givetvis gick allt åt pipsvängen och en av de drabbade, Gebel, har istället samlat mörkrets krafter i en gotisk, ondskans borg (hmm…) för att ta hämnd på mänskligheten och det blir upp till Miriam och hennes kompanjon Johannes att sätta stopp för honom.
Att säga att Bloodstained: Ritual of the Night är inspirerat av Castlevania: Symphony of the Night är att underdriva å det grövsta. Bloodstained: Ritual of the Night är i princip ett nytt SOTN, med allt ifrån spelmekanik, tekniker och rollspelsdelen (fast man här jobbar med skärvor istället för olika krafter och familiars) till monster. Det är bara en annan skrud ovanpå alltihop, trots att flera av fienderna också känns igen från SOTN (men de heter såklart något annat här). Och i detta fall är det faktiskt något som är bra. Vi är många som har längtat efter ett nytt 2D-Castlevania att sätta tänderna i dryga 20 år (även om jag med jämna mellanrum går tillbaka till det suveräna Symphony of the Night och kör det en omgång till…).
Bloodstained: Ritual of the Night är vackert, med färggrann, cel shade:ad grafik och det låter fantastiskt. Castlevania-kompositören Michiru Yamane är tillbaka och ger oss ett magiskt, orkestrerat soundtrack som osar av klassisk retro-vania. Precis som i SOTN finns här en enorm karta som spelaren upptäcker allteftersom och ett fåtal rum att spara i, samt teleporteringsrum. Bossarna är utspridda över det enorma slottet och allteftersom man utforskar och utvecklar sin karaktär med nya förmågor (inklusive höga hopp) så låser man upp fler och fler spelmekaniska egenskaper. Här finns också en uppsjö vapen och valet mellan att behärska piska eller svärd. Skulle man ta bort utseende och namn på figurerna så skulle detta vara i princip oskiljbart från ett Castlevania-spel.
Vilket format skall jag spela Bloodstained: Ritual of the Night på?
Svaret beror på lite vad du värderar mest. Xbox One X-versionen ser klart bäst ut, med native 4K (hela tiden, vad vi kunde bedöma) och HDR (som dock är “fejk”, men ändå ger lite extra lyster) så står den ut rejält mot konkurrensen. Smolket i bägaren är att 60 fps inte hålls helt jämnt genom hela spelet, i de tyngsta sekvenserna kan bilduppdateringen dippa upp till 10 bildrutor per sekund, vilket är kännbart (det går inte att ställa ned upplösningen heller). Bashårdvaran, Xbox one S, presterar bara 900p, men flyter å andra sidan på bättre.
På PS4 så håller Pro-versionen endast 1080p i upplösning, vilket är påtagligt mindre skarpt än Xbox One X-versionen, men å andra sidan är bilduppdateringen superstabil på 60 fps, med bara någon frame tappad här och där. Bashårdvaran ger också 1080p, men något sämre detaljer och inte lika stabil bilduppdatering.
Switch-versionen är lite av ett sorgebarn. Den kom in sent i leken (den var inte ens planerad från början, då snackade man Wii U och PS Vita, som båda är stekta för länge sen) och är enligt meddelande topp-prio för teamet att fixa nu. Unreal Engine 4 har sina begränsningar på Nintendos hybridkonsol och Bloodstained: Ritual of the Night ser tyvärr betydligt mycket simplare ut här än på de andra formaten. Dessutom presterar det bara 720p dockat och 576p bärbart, vilket även på en liten skärm, känns ganska suddigt. Laddningstiderna är också irriterande långa på sina håll och Switch-versionen saknar helt och hållet flera ljuseffekter, såsom skuggor. Men värst av allt så lider Switch-porten av extrem input lag, biffiga 120ms, vilket är klart kännbart i Miriams reaktioner och gör spelet onödigt mycket svårare. Denna version kan bara rekommenderas till dig som inte har valet att spela på något av de andra konsolformaten, även om patchar som sagt är på g som kanske gör upplevelsen lite bättre framöver?
Buggar från helvetet
Alla format lider också av spelförstörande buggar, flera veckor efter release. Till en början var det bokhyllorna som var spelet värsta fiende, där det kändes som 50/50 risk att spelet tok-kraschade när man läste en bok (som ger tips / info för tekniker du samlar på dig). Trots flertalet patchar så kraschar spelet då och då ibland även i menyer (på Xbox One X, som är det format vi huvudsakligen spelat på) och med tanke på att spar-rummen är så glest emellan är det ett frustrationsmoment och onödig spänning, när man måste spela om bitar helt i onödan. Nästan en månad efter release är det rätt sopigt av teamet att inte ha täppt till alla dessa, kritiska problem.
Summering
Som helhet är det dock svårt att inte älska Bloodstained: Ritual of the Night, för dess passion och kärlek till en genre som börjar att sakteligen dö ut och glömmas bort (även om det finns titlar, som Ori and the Blind Forest som förvaltar arvet vidare med bravur). Iga gör sitt arv rättvisa med ett spel som känns så underbart nostalgiskt, men även nytt och fräscht på samma på gång. Du som längtat efter ett nytt Castlevania i 2D behöver inte längta längre. Vänta ett par veckor till, om du inte känner att du kan leva med buggarna, och ge dig hän – detta är ett fantastiskt spel i genren och som balsam för själen för svältande Castlevania-fans. Och, som av en slump, är Castlevania: Symphony of the Night gratis med Xbox Gold denna månad (360-versionen)…
