Smarta högtalare är hett och samtidigt ett ganska vitt begrepp. Till skillnad från populära bluetooth högtalare, som är trådlösa och som du kan ta med överallt och har eget batteri och inkoppling via Bluetooth, så tar smarta högtalare i denna prisklass konceptet flera steg längre. Förutom röstassistans kan du även koppla ihop dem till flera rum (tänk Sonos), de har appar som funkar klockrent med de flesta musiktjänster (såsom Tidal och Spotify) och de är framförallt modellerna större, ofta drivna på el, med en högtalaruppsättning och kvalitet som man nästan kan kalla Hi-Fi.
I detta test har vi valt ut två av marknadens just nu mest omtalade modeller. I den vita ringhörnan har vi Yamahas största smarthögtalare, Yamaha MusicCast 50; en högtalare som kom förra året och kostar cirka 5 000 kr i dagsläget. Och i den svarta ringhörnan har vi helt färska värstingen Denon 350, som bjuder oss en rejäl pjäs med hela sex inbyggda högtalare och en tillika tung prislapp på 7 500 kr. Hur står sig ljudjättarna mot varandra och är prisskillnaden verkligen värd det? Läs vidare så får du svar.
Teknisk knock-out
Båda högtalarna är väldigt lika i fråga om teknik, stöd för format och installation. De stöder som sagt de viktigaste och största musiktjänsterna, med direkt-access i appen: Spotify, Tidal och Deezer och sen skiljer det sig lite i marginalen, där Denon 350 har stöd för Soundcloud och Yamaha MusicCast 50 för Pandora och SiriusXM (digital-radio). Ingen av dessa tjänster är dock i dagsläget särskilt stora i Sverige, så vi har inte djupdykt i dem.
Båda kommer med varsin app, som är väldigt enkel och pedagogisk: den hjälper dig koppla ihop högtalaren med appen och namnge den och rummet som den, för närvarande, befinner sig i. Detta är praktiskt om du skaffar flera högtalare av samma modell och kan styra dem efter rum, istället för att hålla reda på vilken högtalare som står vart i huset. Båda stöder Bluetooth 4.2, Airplay 2, sen varje tillverkares eget system för multiroom (MusicCast för Yamaha, funkar även med vissa av deras förstärkare, och HEOS för Denon). Ovanpå det finns stöd för Google Assistant respektive Amazon Alexa (och givetvis Apples Siri). Alexa finns i skrivande stund bara på engelska och tyska, så den må dominera i USA, men är ytterst marginellt använd i Sverige idag (även om det går). Google Assistant funkar bra, men om den sparar jättemycket tid tvistar de lärde om, särskilt eftersom den ännu kan gå igång lite plötsligt och snappa upp samtal som inte riktade sig till assistenten…. med både roande och oroande resultat (mindre roande vid plötsligt spelad musik på hög volym sent på kvällen, då ungarna sover). Vi har i huvudsak använt apparna för styrning, eller Airplay / Spotify Connect. Båda apparna fixar också nya mjukvaruppdateringar (firmware) galant och högtalarna har testats med den senaste, tillgängliga mjukvaran.
För full kontroll och styrning av högtalarna krävs en app, så därför är smartphone eller pekplatta i princip ett krav, men det finns ju i de flesta hem idag. Att styra från PC- och Mac-datorer direkt fungerar inte i dagsläget.
Under huven
Yamaha MusicCast 50 väger 4,5 kg, kan anslutas via både 2,4 och 5 Ghz nätverk (välj gärna det senare för bästa kvalitet), Uteffekten är 35W x 2 och den tar emot Bluetooth-signaler via SBC och AAC, samt stöder följande filformat via USB-porten: MP3 / WMA / MPEG-4 AAC: upp till 48 kHz / 16-bit, ALAC: upp till 96 kHz / 24-bit, FLAC / WAV / AIFF: upp till 192 kHz / 24-bit. Stöd för automatisk wake-on-LAN finns, även från dvala (dock något långsamt). Säljs i vitt och svart.
Denon 350 väger 6,3 kg, kan även den anslutas via både 2,4/5 GHZ och har en 6-kanals, digital D-klassad förstärkare inbyggd med en effekt på ”över 100 W” (oklart exakt hur mycket, står ej heller på distributörens officiella sida ännu) samt hela sex stycken högtalare (2 x 6,5-tums basar, 2 x 2-tums mellanregister, 2 x 3/ 4-tums softdome-diskanter). Format som stöds via USB: MP3, AAC, ALAC, WMA, WAV, FLAC/FLAC HD, DSD (2,8/5,6 MHz). Också stöd för automatisk wake-on-LAN (väldigt snabbt) och kommer precis som motståndaren i vit och svart, men här med tyg omkring sig istället för metalliskt galler.
På pappret är dessa två giganter alltså hyfsat lika i fråga om stöd för tjänster och ljudformat. Denon 350 är dock tyngre, har fler högtalare och kostar 50% mer. Hörs det på resultatet?
Vi dyker snabbt in i det ni kom hit för:
Ljudkvalitet – Yamaha MusicCast 50
Yamaha MusicCast 50 bjuder oss en väldigt rund, behaglig och varm ljudbild. Att lyssna på radioprat (P1) eller poddar i den är nästan lite som att befinna sig i en ljudstudio, så härligt omhuldande och behagligt är ljudet.
Går vi vidare till musik så har vi denna gång valt att köra Tidals dyraste tjänst (HiFi, 199 kr / mån) med lossless audio och MQA (återgivet exakt som artisten mixat låten) för att säkra oss om att inget i komprimeringen eller leveransen begränsar högtalarnas återgivning.
Get Lucky av Daft Punk är en klassiker som mixats om för moderna anläggningar. Sången är klar och så även instrumenten, basen jobbar på behagligt.
Hip-hop: The Hills av The Weeknd, spänner som låt snyggt över de flesta register – här finns både bra exempel på diskant, mellanregister och bas. En svårhanterad låt. De övre registren låter fin-fint på MusicCast 50 och basen imponerar med sin bredd och styrka.
Klassikern Run Run Run av Junge Junge är ett bra exempel på pop som representerar en ganska bred genre musik. Här ligger återigen diskant och mellanregister som en smäck, men basen känns något för för lös och för mullrande, även om den på intet sätt är dålig.
Om vi saktar ned tempot och kör lite singer-songwriter, utsökta Lucky Now av Ryan Adams och Hello av Adele. Denna typ av musik skiner på Yamaha MusicCast 50. Här finns en omedelbar indragning i sången, samtidigt som instrument och slaginstrument får vara med och lyfta fram historien som berättas. En annan genre som MusicCast 50 gifte sig fint med var country, såsom Townes van Zandts underbara If I needed you.
Rock då? Om vi tar något långsamt och välmixat, som Disturbeds Sound of Silence så visar MusicCast 50 på en överraskande mogen och fyllig ljudbild. Rösten fylls på snyggt av bas, medan de övre registren klingar fint ikapp. Som helhet välbalanserat, skulle man kunna beskriva det.
Om vi drar upp rocktempot något och lyssnar på Ghost och Square Hammer så låter den väldigt medryckande och samtidigt välbalanserad, även om man kanske önskar sig aningens mer bas.
Filmmusik då? Jo tack, Yamaha MusicCast 50 tycker Steve Jablonskys My Name is Lincoln (från The Island) är mumma. Här klingar instrument och toner ut mellan tystnaden och när körerna drar igång när det svårt att inte få lite krull på armarna.
Klassisk och instrumental musik gör oss heller inte besvikna, även om vi saknar känslan av rummet i Tjajkovskijs Svansjön.
Ljudkvalitet – Denon 350
Kraft, bas och fyllighet är tre ledord vi tänker på direkt kring Denon 350s rejäla högtalare. Ljudet är rikt och väldefinierat och den extra tyngden och basen gör mycket för musikupplevelsen, i rätt sammanhang.
Om vi börjar med radio eller poddar så låter de två konkurrenterna ganska lika: varmt, intimt och kristallklart, men medan Yamaha MusicCast 50 är något ”lösare” i basen så är Denon 350 mer stringent och snärtig, vilket man väl också förväntar sig med den högtalaruppsättningen. Fördel Denon 350 här, alltså.
Daft Punk får lite mer kraft i rösten och basen fyller med botten i det som fattas i diskanten på ett utmärkt sätt. Skillnaden är inte enorm, men ljudet blir något roligare och fylligare här.
The Hills av The Weeknd låter kanon, en svår låt som sagt, och här kanske Denon 350 inte sticker ut så mycket mot MusicCast 50 som på förra referenslåten. Basen är mer samlad och snärtig, men på något vis inte lika ”uppslukande” som på Yamahas högtalare. Här blir det en fråga om smak och preferens, även om de extra basresurserna gör gott för mellan (sång)-registret.
Run Run Run får tightare bas och mer nyanser i registren, men här blir den snärtiga, djupa basen istället något för dov. Ingen av högtalarna kändes helt klockren för denna typ av musikgenre.
Ryan Adams mjuka stämma får naturligt spela huvudrollen hos Denon 350. Kraften och leveransen hos högtalaren blir, ironiskt nog, nästan lite overkill här. Ljudet är förvisso väldigt bra, men både singer-songwriter-genren och country får lite för mycket skjuts och det resulterar i ett något ”fläskigt” framträdande, där det låter som för mycket effekt och bas tillförs när det inte egentligen inte skulle behövas alls – utan tvärtom, lite mer finess och återhållsamhet istället.
Sound of Silence (Disturbed) drar bra nytta av högtalarens bredd, även om de övre registren inte låter riktigt lika bra som de nedre. Intrycket blir därför mäktigt, men lite stökigt.
Square Hammer, av Ghost, låter tung men blir aningens burkig på Denon 350 som återger rocklåten med lite för mycket eko.
My Name is Lincoln är en njutning, som bjuder både definition, djup bas och en massa närvaro. Här drar Denon 350 det längsta strået, men en tightare och mer fokuserad leverans, fylld av ”punch”.
Likaså gör Denon 350 under med klassisk och instrumental musik, Svansjön känns som man sitter i en skön fåtölj nära scenen på stora Operan och njuter av baletten live. Här byggs en ljudbild med stort engagemang, behaglig bas och en precis lagom avvägd eko / reverb som tillför en dimension, istället för att förta en.
Slutledning – vilken högtalare är bättre?
Det står klart att detta är två extremt bra och extremt kompetenta smarta högtalare, vilket man ju också ska förvänta sig för priset. Ingen av dom är dock rakt av bäst på allt, så någon solklar vinnare går faktiskt inte att utse. Det kommer ned till vad du huvudsakligen gillar eller brukar lyssna på.
En återkommande känsla, överlag, är att MusicCast 50 är väldigt bra på finess och balans, även om den aldrig spelar lika djupt och högt som Denon:en. MusicCast klarar sig bättre i genrerna Hårdrock och Singer-songwriter. Denon 350, å andra sidan, excellerar i fråga om fyllighet och bas, och snackar vi dess favoritgenrer – radio (tal), klassisk musik, instrumental (film) och pop / electronica så drar den klart längsta strået mot Yamaha MusicCast 50.
Denon 350 känns kanske som en något mer komplett och mångsidig högtalare, även om den inte gör alla musikgenrer rättvisa. Prislappen på 7 500 kr är dock rejält salt för en enda smarthögtalare och detta blir något för den sparsmakade, som kanske vill inreda effektivt och ha mycket, välljud i relativt kompakt format.
Yamaha MusicCast 50 är å sin sida en otroligt kompetent högtalare som klarar i princip samma saker och även låter bättre i vissa genrer. Den är mindre, även prislappen är 30% lägre (5 000 kr) och den skiner i vissa genrer, samtidigt som den inte är direkt dålig i några (förutom att den känns något basfattig i vissa sammanhang).
Någon solklar vinnare kan, som sagt, inte utses utan vi kommer helt enkelt att varmt rekommendera båda högtalarna och att fortsätta använda dem som referenser för olika typer av ljudmaterial. Har du begränsad budget så satsa på Yamaha MusicCast 50; det är en kanonbra all-around-högtalare som skiner i ett par kategorier och kanske saknar lite av djupet och rymden i andra. Denon 350 är för den lite mer välfyllda plånboken och kräsna lyssnaren, som vill ha mycket och samtidigt maffigt ljud. Den låter inte alltid bäst på allt, men överlag blir den det bättre valet för konsumenten som vill satsa på hög effekt och att fylla rummet med välljud, utan att behöva satsa på steget upp: förstärkare och surround-anläggning.
En sak är säker; det har aldrig varit så kul att lyssna på musik och radio på en enda högtalare som det är idag, på Denon 350 och Yamaha MusicCast 50. Prismässigt ligger de ganska nära Sonos Play: 5 (deras värsting, riktpris 6 000 kr) och vi skulle säga att de båda låter minst lika bra och till och med bättre på talat ljud än Play: 5. Så nog finns goda och intressanta alternativ till den dominerande aktören. Frågan är vilken av dessa två du väljer?
Let the good sound roll!
Så här sätter vi betyg på Senses
