Hem SpelPC Recension: Murdered – Soul Suspect (PS4)

Recension: Murdered – Soul Suspect (PS4)

av senses.se

Murdered: Soul Suspect har ett fantastiskt upplägg för ett spännande detektiv-äventyr med övernaturliga inslag, men dras ned av tekniska begränsningar och inte helt lyckade stealth-sekvenser.

Ronan O’Connor är en hårdbarkad utredare, med kriminell bakgrund, cigg i mun och gangsterhatten på sned i bästa Philip Marlowe-anda. Hans liv har kantats av tragik och förlust, men hans senaste mordutredning är något han aldrig kunnat tänka sig i sina vildaste (mar)drömmar: sin eget. Efter att Ronan kastas ut genom en ruta och skjutits sju gånger i bröstkorgen av en förklädd gärningsman, så upptäcker han att hans spöke/ande lever vidare och blir den som måste lösa mordgåtan.

I'm the invisible man!

Du tar kontroll över Ronan, som du ser lite ur ett tredjepersonsperspektiv från sidan á la Last of Us eller Warframe. Snabbt kommer du i kontakt med andra spöken som upplyser dig om reglerna i din nya tillvaro. Viss materia kan du påverka, vissa dörrar och väggar kan du gå igenom (men inte alla) och de egenskaper du haft i livet blir förstärkta i din nya skepnad. Men nu måste du istället akta dig för demonerna; skriande väktare som dyker upp när man minst anar det och lever på att konsumera andars essens (dvs dig). Du kan dock överlista dom, gömma dig i spår av andra andar eller genom att besitta människokroppar (som du kan påverka minnena på eller läsa av deras tankar). Du kan också smyga upp bakom demonerna och använda dig av ett specialgrepp som besegrar demonen för gott.

Grafiken är godkänd för att vara tidigt next-gen, i alla fall känslan och designen. Spelet ligger stadigt på 60 fps och flyter på snyggt, även om det till viss del kan bero på något enklare, generiska miljöer här och där, såsom mindre detaljerade objekt och ansiktsmodeller på figurerna. Animationerna är inte senaste ropet inom spelgrafik, men de fungerar för det mesta som de ska, även om de är lite stela. Platsen, Salem i Massachussets USA, känns överlag snygg och stämningfull, trots valet av att försätta historien i modern tid, men ändå låta Ronan vara lite av en deckare från noir-tiden. Väst, cigg (som aldrig brinner ut) i mungipan och old-school hårdhet känns väl lite sådär lagom anakronistiskt, på gränsen till oinspirerat 2014.

Den här snyggingen vill du hålla dig långt borta ifrån!

Ljudet måste få en eloge. Basen är tight och närvarande, redan i spelets första anslag sätter man tonen med det djupa mullret och den klara dialogen. Röstskådisarna gör ett bra jobb överlag. Teamet har också lyckats balansera ljudeffekterna skickligt och gett oss en surroundmix som dels stämmer i riktning, dels faktiskt höjer stämningen och spelbarheten. Du kan på ett användbart sätt höra och orientera dig kring vart ett ljud kommer ifrån och gå emot det, eller fly ifrån det (ifall det skulle vara en demon som tickar).

Konceptet i Murdered: Soul Suspect är grymt. Det är lite som en blandning av filmer som Ghost, där Patrick Swayze måste lära sig behärska sin omgivning utan fysisk kropp och påminner i sina bästa stunder om mörka detektivhistorier som Angel Heart och True Detective. Att göra spel av denna typ kräver fingertoppskänsla och även om teamet hos Square Enix gör mycket rätt, så snubblar man också på vägen. Storyn är tight och man vill verkligen veta vad som hänt Ronan. Kan det vara så uppenbart enkelt som att den som verkar hata honom mest inom poliskåren, gjorde det? Och alla de andra spökena då, som också är kvar och måste lösa sina situationer – kan du hjälpa dom? Detektivbiten är rolig och även om den för det mesta begränsas till att “finn X antal ledtrådar” på en plats, så är det kul att undersöka, och pussla ihop bitarna. Deduktionen (slutsatsen) baseras sen på att du väljer de tre viktigaste ledtrådarna för fallet. Detta är originellt gjort och även om du kan oftast enkelt kan slutleda/gissa dig igenom ledtråd för ledtråd tills du hittar rätt, så är det stimulerande att verkligen försöka få det rätt från början och något vi inte riktigt sett förr.

Grafiken är inte senaste ropet, men skapar iaf rätt stämning med sina färger och ljussättning

Det som funkar mindre bra är spelets actionsekvenser, eller snarare stealth-sekvenser. Man har väl trott att leta ledtrådar och lyssna på dialoger inte är mycket till spel – med all rätt – och då försökt kasta in demonerna som ett kryddigt spänningsmoment. Och det funkar…till en början. Spelets fantastiska ljud gör att man ryser till ordentligt när ett öronbedövande skri hörs och du vänder dig om för att stå ansikte mot ansikte med en ful avgrundsvarelse. Då är det bråttom – Ronan kan inte slå eller skjuta sig fri, utan måste lägga benen på ryggen och gömma sig tillräckligt länge för att demonen(erna) ska återgå till sin vanliga vaktrutt. Problemet är att just denna mekanik är klumpig, inexakt och frustrerande. Man kan lätt dö, fast man hade en klar och tydlig plan, helt enkelt därför att spelet inte låter dig gömma dig på exakt rätt ställe, såvida du inte står och pekar precis rätt – vilket inte alltid är det enklaste medan du har en skriande demon i hasorna. Detta inför en bit av trial and error och stress på fel sätt, vilket leder till game over-rutan och förhållandevis långa laddningstider för misstag som inte alltid är dina (spelet är annars väl-optimerat och laddningsfritt, iaf den digitala version vi laddade ned via PSN).

Sen blir såklart utredningen och den ganska hårda handhållningen i förlängningen också lite mindre spännande och till slut så är man klart mer intresserad att lösa sitt eget mord, än att gå sidospår och hitta X antal ledtrådar, avslöja 10 gömda objekt etc åt andra. Det är dock oerhört tillfredsställande att lösa en andes uppdrag, se denne glida vidare in till “nästa värld” och lämna sina bojor som fjättrat den i limbo.

Murdered: Soul Suspect tycker vi i slutändan ändå är ett kul spel, särskilt om du gillar att lösa gåtor och sätta dig in deckarhistorier av noir-karaktär. Action/Stealth-sekvenserna är inte lyckade och drar ned helhetsintrycket och man kan väl inte säga att genomförandet i helhet är det allra mest omväxlande vi sett. Du som vill ha action, stor valfrihet och pang-pang bör se dig om efter något annat, men för dig som vet med dig att du gillar bra stories och att luska reda på detaljer, så kan detta vara en kul liten spökhistoria med deckartvist.

Så här sätter vi betyg på Senses

Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_20]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.